2349251 GI09107 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj 1994/95 107 1995-05-17 00:00:00 Nedrustning 8CA85AFA-B78B-4618-A1A8-C07361C582B3 49 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) mp Herr talman! Det kom ett brev till mig i februari. Det var ställt till alla Sveriges riksdagsmän. "Utrymme för nya initiativ på nedrustningsområdet" stod det överst som rubrik. Avsändare var Svenska läkare mot kärnvapen. Man menade att det nu fanns utrymme för nya svenska initiativ när det gäller nedrustning. Man syf- tade på förhandlingarna om icke-spridningsavtalet i New York i april och maj. Svenska läkare mot kärnkraft önskade ett tidsbe- gränsat avtal, eftersom man anser att en obegränsad förlängning av avtalet minskar trycket på kärnvapen- makterna att leva upp till sitt löfte om kärnvapenned- rustning. Miljöpartiet har skrivit en motion där vi yrkar på att NPT-avtalet skall tidsbegränsas så att det inte kan misstolkas som att vissa stater får ha kärnvapen på obestämd tid. Vid konferensen i New York talade andra länder i sina inledningsanföranden om att kärnvapenländerna inte uppfyllt sin del av det 25-åriga avtalets villkor och rustat ned sina kärnvapen. Det finns i dag ca 18 000 kärnvapen i världen, vil- ket är något mindre än vad det var när icke- spridningsavtalet ingicks 1970. De var då ungefär 19 000. Att skillnaden inte är större efter så många år beror på att alla kärnkraftsländerna inte medverkat till någon avrustning av större betydelse, och antalet kärnvapenländer har ökat sedan NPT ingicks. Indien, Sydafrika och Pakistan har byggt kärnva- pen i hemlighet, och man misstänker att Nordkorea, Iran och Irak håller på med kärnvapentillverkning eller står inför starten. Det är också därför Amerika, vi har kunnat läsa om det de senaste dagarna i tid- ningarna, så skarpt kritiserar och har försökt hindra Ryssland från att sälja lättvattenreaktorer och en gascentrifug till Iran. USA anser att detta kommer att underlätta Irans möjligheter att tillverka kärnvapen. För två år sedan chockade Sydafrika världen ge- nom att meddela att man nu skrotade sina kärnvapen. Det var en överraskning för övriga världen som inte hade en aning om att det gick att tillverka vapen utan att det läckte ut och att det dessutom var ekonomiskt möjligt att göra det till så pass låga kostnader. En majoritet av staterna röstade för en förlängning på obestämd tid av icke-spridningsavtalet. Det finns en rad konventioner som handlar om kärnvapen för- utom det avtalet. Antarktisfördraget förbjuder kärn- vapenprov i Antarktis, Partiella provstoppsfördraget förbjuder kärnvapensprov i yttre rymden och under havsytan, Yttre rymdfördraget förbjuder kärnvapen i en bana runt jorden eller stationering i yttre rymden och Havsbottenfördraget förbjuder kärnvapen på havsbottnen 12 sjömil utanför kusten. Det finns konventioner om biologiska vapen, om särskilt inhumana vapen, splittervapen, och om ke- miska vapen. Det finns t.o.m. en miljökrigskonvention som förbjuder militärt eller annat fientligt användande av teknik som förändrar väder, klimat, havsströmmar, ozonskikt eller ekologisk balans. Men det finns inget generellt förbud mot kärnvapen, vårt värsta vapen, trots att det ofta kommer upp sådana förslag i FN:s generalförsamling. Ett sådant förbud skulle inte kollidera med icke- spridningsavtalet, tvärtom. Det skulle förstärka det, liksom det skulle förstärka de s.k. Startavtalen som ingicks mellan USA och Sovjetunionen om ömsesidig kärnvapennedrustning. Efter Sovjetunionens upplös- ning handlar det om Ryssland plus ett par av unionsländerna samt USA. Nästa gång jag läste något från Svenska läkare mot kärnvapen var det inte i ett brev skickat till oss riksdagsmän. Man hade redan gett upp hoppet om oss. Det stod i DN den 10 maj: Sverige har förlorat sin nedrustningsprofil när den som allra bäst behövs. Sverige har aktivt spelat en roll i internationella ned- rustningsarbete. Vi har varit med från början sedan den permanenta nedrustningskonferensen i Genève. Vi har haft duktiga kvinnor i täten, Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Om Svenska läkare mot kärnvapens pessimism stämmer, vilket jag inte hoppas och egentligen inte tror, måste vi skynda oss att ta tillbaka vår plats i täten bland nedrustningslän- derna och bli aktiva. Det tycker jag liksom Eva Zet- terberg att vi måste bli under alla förhållanden. En av drivkrafterna bakom nedrustning är en stark önskan om fred. Den andra stora drivkraften är peng- ar. Det kostar att rusta, det kostar mycket, och man sparar när man rustar ner. Det är pengar som kunde användas bättre mot de andra hoten som mänsklighe- ten utsätts för, en skenande miljöförstöring, fattigdo- men och det demokratiska underskottet i många län- der. Att ta itu med de hoten kan inte jämföras med att gå ut i krig mot en hotande fiende. Det borde kriget i Jugoslavien, som kommit oss nära genom press, radio och TV, ha lärt oss. Vår värld verkar förändras i en snabbare takt än någonsin. Också sociala och politiska värderingar förändras. Auktoritära politiska system har fallit samman. Länder vi kallat stormakter finns inte mer. Om deras nya demokratiska styrelseskick inte klarar den hårda pressen som förändringarna ger finns risken att man går tillbaka till det gamla auktoritära syste- met. Jordens miljö förändras också på ett oberäkneligt sätt. Befolkningen ökar och en mängd oroande ten- denser visar sig. Ozonhålet växer över Antarktis, djur- och växtarter försvinner snabbare än någonsin, nya samband uppdagas mellan kemikalieanvändning och vår hälsa. Lokala och globala miljöfrågor har blivit starka politiska argument som påverkar också den ekonomiska utvecklingen. Vi har svårt att föreställa oss hur världen kommer att se ut om 100, ja t.o.m. om 50 år. Ändå är det för den världen som vi måste pla- nera i dag. Miljöpartiet har avgett fem reservationer till detta betänkande, och alla handlar om kärnkraft. Vi har också ett särskilt yttrande. Det handlar om kärnvapen på svenskt territorium. Det kan inträffa ibland vid gästande örlogsbesök. Tanken om en kärnvapenfri zon i Norden kommer upp till diskussion med jämna mellanrum. Vi har den med i en motion. De nordiska länderna har ett gott och konfliktfritt förhållande till varandra och ett gott samarbete med varandra och kunde bli föregångsländer i den nedrustningsvarian- ten. Den svenska modellen lär ju inte finnas mer att beundra. Vi kanske kunde få den nordiska modellen i stället. För ett par år sedan fick jag i min hand en liten bok om nedrustning. Där beskrivs en plan som den egyptiske presidenten Mubarak haft om en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. När Israels premiärminister Peres i januari 1993 undertecknade en konvention om kemiska vapen föreslog han att alla stater i Mellanöstern skulle upprätta en zon som var fri från kemiska och biologiska vapen och också kärnvapenfri. Presidenten och ministern hade samma mål. Men vägen var inte densamma. Israels premiärminister var övertygad om att fred i regionen var förutsättningen för att man skulle kunna skapa en kärnvapenfri zon, medan den egyptiske presidenten ansåg att skapandet av zonen var det primära. Det var en förtroendeska- pande åtgärd som man samlades kring på vägen mot en varaktig fred. Jag har ofta funderat på dessa båda förslag. Jag har inte kunnat förstå vilket av dem som är bäst och realistiskt. Jag tycker att det visar hur oerhört svårt det är att samsas om ett nedrustnings- förslag. Jag sade i början av mitt anförande att starka driv- krafter bakom viljan att nedrusta är önskan om fred och viljan att spara pengar. Jag skall sluta med ett citat från en av FN:s kommittéer. Det handlar om de inbesparingar man gör på nedrustning. Vi har ofta svårt att i fantasin föreställa oss hur annorlunda värl- dens villkor skulle se ut om vi i stället satsade på att lösa de problem som tynger människorna i dag. Jag kanske skall förklara från början att det är en vision. Det står så här:"Friställandet av vetenskaplig och teknisk arbetskraft skulle bli en av nedrustningens viktigaste följder - - - Det skulle bli möjligt att främja grundforskning på områden som hittills för- summats och att mobilisera en stor forskningspoten- tial för att lösa några av världens största problem inom medicin, stadsbyggande och lokalisering, samt de tekniska problem som sammanhänger med de underutvecklade ländernas ekonomiska utveckling. Om den mänskliga uppfinningsförmågan, under blott några få års förlopp, kunnat så omätligt öka männi- skors förmåga till förstörelse, borde det vara möjligt att göra en lika massiv insats för fredliga och kon- struktiva prestationer". Det var en vision. Det är 45 år sedan den skrevs. Jag stödjer givetvis de motioner som vi har väckt till betänkandet, och jag yrkar bifall till reservation 5. 0366609643504 N 2010-01-01 00:00:00 242353 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf49