<anforande>
<dok_hangar_id>2349251</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bilregisterverksamheten </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AEF578D2-9426-4386-A98E-336FA349A7D8</anforande_id>
<anforande_nummer>165</anforande_nummer>
<talare>MONICA ÖHMAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det har hänt mycket sedan början av
1970-talet. I Sverige har vi ett bilregister som är upp-
byggt kring 1960-talets datateknik, medan vi själva
lever i 90-talet och planerar för 2000-talet. Vad rege-
ringens förslag om den framtida administrationen av
bilregistret egentligen innebär är om vi skall utnyttja
den moderna tele- och datateknikens möjligheter för
att förbättra bilregistrets service samtidigt som vi
skapar ett antal nya arbetstillfällen i framför allt gles-
bygden och dessutom sparar 40 miljoner kronor i
statskassan eller om vi även i framtiden skall låta
ansvaret vara delat mellan Vägverket och länsstyrel-
serna. Ansvaret för bilregistret är sedan början av 70-
talet delat mellan Vägverket och länsstyrelserna.
Vägverket utsågs då till central myndighet och läns-
styrelserna till regionala registreringsmyndigheter. En
hel rad regeländringar har gjorts under årens lopp,
och ansvar och arbetsuppgifterna har mer och mer
blandats samman mellan myndigheterna. T.ex. är det
numera Vägverket som i de flesta fall sköter registre-
ringen.
Ansvarsfördelningen och de regler som styr bilre-
gistret har blivit svårare att överblicka och begripa.
Servicen till allmänheten om vilka regler som gäller
är bristfällig, och de blanketter som används är svåra
att förstå. Allt detta har lett till besvär för bilägarna
och onödiga utgifter för myndigheterna.
Även kostnaderna har blivit svåra att överblicka.
Verksamheten har finansierats via en rad olika anslag
och avgifter. Samtidigt har det saknats en samlad
redovisning för vad bilregistret egentligen kostar. För
att kunna ta till vara de nya möjligheter till effektivi-
sering, serviceförbättringar och utlokalisering av
arbetstillfällen till glesbygden som den nya tekniken
skapar krävs en omfördelning av arbetet och ansvaret
mellan regional nivå och central nivå. Om hela ansva-
ret samlas hos Vägverket och verksamheten placeras i
Visby, Örebro och Arjeplog skapas möjligheter till
samordning mellan regional och central nivå.
Varje år behandlas över två och en halv miljon
ärenden inom bilregisterverksamheten. Många av
dessa hanteras fortfarande manuellt. På sina håll före-
kommer eftersläpning av arbetet, vilket gör att regist-
ret innehåller inaktuella uppgifter, som ställer till
problem och extra administrativa kostnader när de
skall användas.
Med den s.k. bildfångsttekniken kommer man att
kunna hantera alla ärenden samma dag. Tekniken har
redan införts vid bl.a. tillverkningen av körkort. De
tekniska förutsättningarna för att rationalisera bilre-
gistret finns, men besparingarna har inte kunnat ge-
nomföras. Om bildfångsttekniken tas i bruk och om
man samlar bilregistret på tre orter i landet, blir be-
sparingen ca 40 miljoner kronor per år.
Bilregistrets telefonservice och utredningsverk-
samhet föreslås som sagt samlas på tre orter i landet.
125 personer beräknas få jobb inom den nya verk-
samheten. All hantering och inmatning av registret
skall ske i Örebro, där även Skatteverkets enhet för
fordonsskatt kommer att placeras. Men naturligtvis
kommer de 260 personer som i dag arbetar med bil-
registerfrågor och fordonsskattefrågor inom länssty-
relserna att erbjudas arbete på dessa tre orter. Att bara
ha tre stora enheter i stället för många små gör att man
kan samordna verksamheten och förbättra servicen.
Om utredningsverksamheten och telefonservicen till
allmänheten läggs på samma ställe och personalen
tillåts växla mellan arbetsuppgifterna ökar ju persona-
lens kompetens. God telefonservice resulterar i färre
utredningar och färre fel i ifyllda anmälningsblanket-
ter, vilket i sin tur minskar arbetsbelastningen och de
administrativa kostnaderna.
Förslaget innebär också att service till företag och
allmänhet förbättras. Möjligheten att göra personliga
besök behålls. Målet är att det skall vara möjligt att
göra personliga besök på lika många orter som i dag.
De tekniska utredningarna förbättras, eftersom
Vägverket till skillnad från länsstyrelserna har egen
teknisk personal. Informationen till bilägarna förbätt-
ras, och anmälningsblanketterna förenklas. Ärende-
hanteringen blir snabbare och säkrare med bildfångst-
tekniken. Risken för att handlingar skall komma bort
minskar genom att alla handlingar skickas till en och
samma plats och behandlingen sker enhetligt. Tele-
fonservicen förbättras genom att många frågor kan
besvaras dygnet runt med hjälp av modern teleteknik i
form av s.k. röstvalssystem och knapptelefon. Med
större enheter ökar möjligheten att hålla öppet under
kvällar och helger och ge viss tolkservice.
Fru talman! Den moderna teknikens möjligheter
måste tas till vara och spridas demokratiskt. Den nya
tekniken gör det möjligt att vända trenden för ökad
arbetslöshet och utflyttning från glesbygden. Tekni-
ken skapar möjligheter att låta människor leva och
arbeta där de vill i landet.
Den här riksdagen har många gånger talat om den
nya teknikens möjligheter. Nu har vi verkligen ett
gyllene tillfälle att visa att man har menat vad man har
sagt. Inte minst Karl-Erik Persson har i många anfö-
randen månat om den regionala utvecklingen. Nu har
han chansen att trycka på rätt knapp.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på reservationen.
</anforandetext>
<intressent_id>0567842515701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242469</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf165</protokoll_url_www>
</anforande>
