<anforande>
<dok_hangar_id>2349251</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomsfrågor m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1D75C215-8183-44CC-884B-15F585474E3B</anforande_id>
<anforande_nummer>152</anforande_nummer>
<talare>STIG BERTILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag noterar att Annika Nilsson står
fast vid det som dagens betänkande innehåller. Då
måste jag först fråga om Annika Nilsson kommer att
fortsätta att stå fast vid det.
I de förslag som regeringen har lagt fram senare
under våren, nämligen i kompletteringspropositionen,
kommer besparingar på en del områden. Där har
verkligheten på något sätt visat att det är vi moderater
som ligger närmast sanningen och närmast verklighe-
ten med vår besparingslinje.
Som svar på Annika Nilssons fråga vill jag säga
att den ena eller andra besparingen ingalunda är avgö-
rande för organisationernas möjlighet att hävda sig.
Det är viktigt att det finns ett samhällsstöd. Det är
förvisso sant. Men man kan inte bortse ifrån att det är
kraften som finns i organisationen som är avgörande.
När man hör Annika Nilsson och andra socialdemo-
krater resonera får man ibland intrycket att det enda
som betyder något är att staten skjuter till pengar.
Men så är det faktiskt inte. Det kan vara ett stöd, men
det är alltid kraften i den egna verksamheten som är
avgörande.
</anforandetext>
<intressent_id>0893605406218</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242456</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf152</protokoll_url_www>
</anforande>
