<anforande>
<dok_hangar_id>2349251</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Storstadsöverenskommelserna </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E2D79200-9FD1-4807-9584-0C6A2428BB42</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>SIVERT CARLSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman!  Jag är den förste att erkänna att det
här inte är några lätta saker att handskas med. Men en
förutsättning för sådana här stora projekt är ändå att
de som bor i området så långt som möjligt måste ha
en chans att påverka utvecklingen. Det tar tid, visst
gör det det, men den grundförutsättningen måste fin-
nas.
Jag är glad att vi under resans gång har kunnat på-
verka det här projektet också från Centerns sida. Det
blev ett delat Dennisprojekt. I dag är Österled och
Västerled inte med under statsgaranti än så länge i
alla fall. Vi fick särskilda anslag till miljöinvestering-
ar, tre och en halv miljard till kollektivtrafiken, en
särskild utredning om vägtullarna och inrättande av en
nationalstadspark.
Jag är rädd för att det, när det gäller ekonomin,
blir precis så som Ingemar Josefsson sade: Vi kan ha
gjort felinvesteringar, vi får lära av det. Vi kan ha
tagit kortsiktiga beslut, vi får lära av det. Men låt oss
då lära av detta och sätta stopp ett slag, genomföra
omförhandlingar och inte anslå nya pengar förrän ett
nytt projekt finns.
</anforandetext>
<intressent_id>0321680964806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242318</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
