2349251 GI09107 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:107 Onsdagen den 17 maj 1994/95 107 1995-05-17 00:00:00 Storstadsöverenskommelserna 0F5B9725-B439-4EA5-853D-3CE14D715C94 1 SIVERT CARLSSON (c) c Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 22 behandlar bl.a. ytterligare statliga garantier, utöver de 11,5 miljarder som redan beslutats, till den s.k. Den- nisöverenskommelsen. Utskottet tillstyrker regering- ens förslag om, denna gång, ytterligare 822 miljoner kronor till Dennispaketet. Vi i Centern avstyrker förslaget, och jag vill redan nu yrka bifall till reservationerna nr 1 och 3 i betän- kandet. Som utskottet anför är det nödvändigt att förbättra trafik- och miljöförhållandena i storstadsområdena. Skall vi klara miljön, och det måste vi göra, krävs det en serie av åtgärder. Säkert måste vi bygga ut vägnä- tet, framför allt i länets ytterområden. Men det hand- lar också om att bygga ut kollektivtrafiken, om att få fram miljövänliga bränslen, om minskat trafikbuller, om satsningar på ny motorteknik, om satsningar på järnvägstrafiken och om ökad kapacitet för den spår- bundna trafiken. Det är allmänt vedertaget att vägtrafiken svarar för mer än hälften av alla luftföroreningar i Stockholms län. Avgaser drabbar mark, vatten, luft, människor och djur och, inte minst, vårt kulturarv. I de närmaste kommunerna runt Stockholms stad är pH-värdena i marken nu mycket låga. Ju närmare stadskärnan man kommer, desto lägre blir pH-värdet med åtföljande utfällningar av tungmetaller och andra ämnen som skadar växter, människor och djur. Mot denna bakgrund och med denna kunskap är det märkligt - nästan ofattbart, vill jag påstå - att man nu planerar för ett trafikpaket, inklusive ett antal stora trafikleder som ger såväl ökad trafik, ökade avgas- mängder och ökade skador som mängder av olösta ekonomiska problem. Flera instanser menar att de av regering och riksdag uppsatta miljömålen inte kom- mer att klaras. Den planerade västerleden, som ekeröborna i en särskild folkomröstning sagt nej till, kommer på Mä- laröarna att hota kulturmarker som bebotts i tusentals år. Självfallet får en österled allvarliga miljöeffekter på Djurgården. Lederna kommer, inte minst av eko- nomiska skäl, att driva fram ett stort exploaterings- tryck mot bl.a. Mälaröarna, Vällingby-Grimsta- området, Östermalm, Gärdet och delar av Djurgården och Nacka. Flera förvaltningar slår fast att kollektiv- trafikresandet kommer att minska till följd av en ös- terled. Detta är inte ett steg framåt - detta är ett steg bakåt. Det är, herr talman, förvånande att man inte ger sig tid att ta intryck från andra storstäders trafikpla- nering där man nu - exempelvis i Berlin men också i Belgien och på en del andra platser - är i full gång med att ompröva tidigare beslut om nya kringfartsle- der. Varför gör man det? Jo, av den anledningen att man har kunnat se mycket negativa effekter i andra städer där trafikledsutbyggnaderna fortsatt. Utskottet anför att "osäkerhet råder kring Denni- söverenskommelsens genomförande och ekonomi". Det är mycket snällt sagt. Jag vill påstå att såväl ge- nomförande som ekonomi befinner sig i uppenbar kris. Jag är inte förvånad. De ursprungliga planerna med bl.a. en mycket dålig lokal förankring var, och är, ohållbara. En trafiksatsning av det här slaget och av den här storleken förutsätter, menar jag, långsiktiga beslut, genomtänkta beslut och förankrade demokratiska beslut. Dennisöverenskommelsen uppfyller inte dessa krav. Ofullständigt beslutsunderlag, otillräcklig be- lysning av miljöeffekterna, dålig demokratisk förank- ring och dåligt ekonomiskt underlag är mera känne- tecknande för den här överenskommelsen, vilket - inte förvånande - har lett fram till dagens situation med förseningar, krisekonomi och begäran om ytterli- gare pengar och statliga garantier. Situationen i dag är att planeringen av snabbspår- vägen och förlängningen av tunnelbanan är försenade. Tredje spåret och utbyggnaden mellan Kallhäll och Kungsängen är försenade. En del av Haningeleden är försenad. Utbyggnaden av Ringen är, som utskottet skriver, kraftigt försenad, och utbyggnaden av Norra länken beräknas bli försenad ett år. Det innebär att den inte kan öppnas för trafik förrän 1999, i stället för som planerat 1997. Också införandet av vägtullar kommer att bli kraftigt försenat. Skall överenskommelsen följas kan tullarna på trafiken tas ut tidigast år 1999 i stället för år 1996, som tidigare förutsatts. Med högre realränta än beräknat, med betydligt högre byggkostnader än beräknat och med minskade och försenade intäkter från de planerade vägtullarna är risken nu mycket stor att låneskulden växer även efter det att motorlederna är färdigbyggda, vilket innebär att lånekostnaderna tar överhand och skatte- betalarna får stå för i storleksordningen 20-25 miljar- der kronor. Det är därför inte förvånande att utskottet nu ber regeringen att så snart som möjligt för riksdagen re- dovisa "en hållbar modell för hur planerade trafik- och miljöinvesteringar i Stockholmsområdet kan genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara for- mer". "Regeringen bör därvid överväga att införa en öv- re gräns för skuldsättningen i Dennisöverenskommel- sen." Så säger utskottet. Jag instämmer. Men förvå- nande är att utskottet inte säger rent ut: Ompröva grunderna för Dennisöverenskommelsen! Inga nya och ytterligare statliga garantier. Ett sådant rakt och entydigt besked hade varit nyt- tigt för trafikplaneringen och hade bidragit till att lösa ett antal knutar av såväl politisk som ekonomisk art. Det hade inneburit en ny handlingsfrihet utan bun- denhet till gamla ohållbara avtal. Det hade inneburit att man, som nu är fallet, hade sluppit jaga konstlade lösningar som tidigareläggning av biltullar, höjningar av biltullsavgiften, statligt övertagande av driften eller tillfällig regional bensinskatt, med svarthandel och andra problem som följd. Nej, herr talman, det är dags att inse realiteterna. Det är dags att rätta mun efter matsäck. Det är dags att släppa prestigen. Det är dags för omförhandling av Dennisöverenskommelsen - en omförhandling som bygger på realism, som är ekonomiskt hållbar, som är miljömässigt hållbar och som är demokratiskt förank- rad. I en sådan uppgörelse bör varken Österleden eller Västerleden ingå. Ökad satsning bör ske på kollektiv- trafiken och möjligen bör en förstärkt essingeled kompletterad med den sedan länge planerade Brom- magrenen vara såväl en ekonomisk som en vettig trafiklösning för att klara behovet av förstärkta väg- förbindelser mellan Stockholmsregionens södra och norra delar. Jag är övertygad om att det är möjligt att uppnå Dennisöverenskommelsens mål, ett bättre fungerande trafiksystem, till kostnader som är betydligt lägre än nu, när kostnaderna närmast okontrollerat skenar i väg, och med betydligt mindre förstörande ingrepp i miljön än nuvarande förslag innebär. Det fordras en omförhandling, och det bör regeringen ha styrka nog att tala om. Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationerna nr 1 och 3 och i övrigt bifall till hemställan i betän- kandet. 0321680964806 N 2010-01-01 00:00:00 242305 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09107/#anf1