2349249 GI09105 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:105 Måndagen den 15 maj 1994/95 105 1995-05-15 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:110 om ar- betsskador på grund av kvicksilverbelastning interpellationsdebatt E49FFD2B-7EE4-47D1-A733-66D023BEF7AA 51 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) s Herr talman! Såsom det har påpekats är det ingen tvekan om att kvicksilver är ett mycket farligt ämne. I stor koncentration kan kvicksilver leda till skador och sjukdomar. Det hygieniska gränsvärdet för kvicksilver ligger på 50 mikrogram per kubikmeter. Man har faktiskt undersökt arbetsmiljön för tandläkare och tandsköterskor. Det är riktigt att miljön för tandskö- terskor är sämre i det här avseendet. Medianvärdet, vilket i och för sig inte är ett extremvärde, är 2,1. Det är dock mycket långt ifrån gränsvärdet på 50. I tand- läkarnas arbetsmiljö uppmäter man något lägre halter, 1,8 mikrogram per kubikmeter. Det kan naturligtvis stämma som Siw Persson sä- ger att tandsköterskornas situation var mycket sämre tidigare. Såvitt jag har kunnat utröna är vetenskapens nuvarande ståndpunkt att de sjukdomssymtom som det är fråga om och som möjligen kan knytas till kvicksilverförgiftning brukar klinga av när personen inte längre exponeras för ämnet och de är av det all- männa slag som är knutet även till en mängd andra sjukdomar. Vad skall en stackars socialminister göra? Man får på något sätt ändå lov att acceptera att man tvingas luta sig emot det som vetenskapen säger. När det gäller den här typen av frågor får man nog konstatera att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt är inte orsak och verkan så belagt i dessa fall att ska- dorna kan klassas som arbetsskador. De hindrar inte att de personer som uppger att de är sjuka faktiskt är sjuka och skall behandlas med all respekt för sin sjukdom. Men själva arbetsskadebedömningen är en litet annan sak. Det faktum att vi har en typ av kriterier för sjuk- skrivning och en annan för arbetsskador gör att kravet på vetenskapliga belägg blir relativt tydligt när det gäller att klassa sjukdom som arbetsskada. Jag hoppas att jag kan vara både nyfiken och uppmärksam på vad som händer på detta område. En del i Siw Perssons interpellation som jag har upp- märksammat särskilt är det hon skriver om att det eventuellt skulle förhålla sig på ett annat sätt med män som har varit utsatta för motsvarande exponering. Jag har försökt att få fram om det finns några indikationer på att så skulle vara fallet. Jag har inte lyckats hittills att hitta fall där män skulle ha behandlats olika och det skulle vara en rent könsmässig särbehandling. Det vore högst pinsamt om så vore fallet, att man i prakti- ken skulle bedöma kvinnors och mäns skador eller sjukdomar på olika sätt. Jag vill dock inte säga att det är något alldeles givet, om man går till botten med varje arbetsskadefall i dessa sammanhang. Så långt jag har kunnat utröna på denna tid är det mycket svårt att se att det skulle finnas män som har behandlats på ett annat sätt. Så får det naturligtvis inte vara. Rättssäkerhet och en rimlig behandling är oerhört viktigt, alldeles oavsett om människor blir behandlade som arbetsskadade eller inte. Det är en fråga som man självklart måste hålla ögonen på och intressera sig mycket för, om det kan förhålla sig så att det finns en sorts männens konspiration när det gäller sjukdoms- tillstånd som drabbar kvinnor. Efter vad jag har kun- nat utröna har jag, åtminstone inte hittills, kunnat hitta några sådana fall. 084783547505 N 2010-01-01 00:00:00 242194 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09105/#anf51