2349249 GI09105 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:105 Måndagen den 15 maj 1994/95 105 1995-05-15 00:00:00 Svar på interpellation 1994/95:110 om ar- betsskador på grund av kvicksilverbelastning interpellationsdebatt 29FEDD78-7F9A-459E-9FD5-AB1700790ECE 50 Andre vice talman GÖREL THURDIN (c) c Herr talman! Jag har begärt att få delta i den här debatten, eftersom det är viktigt att visa att vi faktiskt är ganska många riksdagsledamöter som delar in- ställningen att det är något underligt med de här om- rådena där det fortfarande inte finns vetenskapliga bevis. Positionerna är låsta, och det finns förutfattade meningar om hur olika miljöproblem påverkar oss människor. Världshälsoorganisationen har faktiskt sagt att det inte går att visa på generella effekter, eftersom indivi- der reagerar så olika. Man kan inte bara generalisera i dessa fall. Det gäller både den här debatten med stats- rådet Hedborg och den tidigare debatten i dag. Man måste faktiskt fortfarande höra på människorna. Det är de som vet att de inte klarar av en viss situation. Det här gäller tandsköterskorna och tandvårdskli- nikerna. Det visar sig att man ibland också har den här inställningen när det gäller andra arbetsmiljöer där det har funnits och finns kvicksilver. Det gäller t.ex. laboratorier. Kvinnor som blir skadade på det här sättet anses bara inbilla sig, och det sägs att de är psykiskt sjuka. De får inte fortsätta att vara sjukskriv- na, och de skall arbetstränas på sin arbetsplats. Ändå klarar det inte av det utan säckar ihop. Så fortsätter det hela. Ibland funderar jag över vad det är i samhället som gör att många människor upplever inhumana miljöer trots att vi i Sverige tycker att vi tar väl hand om människor. Företrädare för bl.a. myndigheter skall ändock ta till vara samhällets intresse. Individens intresse sammanfaller väldigt ofta med samhällets. Jag vill understryka vad Siw Persson har tagit upp. Det finns ingen öppen attityd. En del av tandsköters- korna har varit ganska unga när de har blivit sjuka och sjukskrivna, och sedan har de inte kunnat repa sig ordentligt. De bemöts med attityden att de inte har en arbetsskada, trots att de hanterar ett av världens mest toxiska ämnen. Man skulle önska att Kemikalieinspektionen och en mängd andra organ gick in i debatten på ett helt annat sätt för att visa på farligheten med ämnet kvicksilver. På något sätt måste även statsrådet Anna Hedborg ta initiativ och gå före med kraftfulla signa- ler, liksom socialministern gjorde i det förra ärendet. Det är det som påverkar. När de högsta beslutande och ansvariga i samhället går ut med tydliga signaler påverkar det hur man agerar i samhället. Det ger en viss bas att arbeta utifrån. Det ger en trygghet för dem som skall ta ställning i olika frågor. De känner att de inte bara sitter och hittar på utan att det finns ett stöd för det beslut som skall fattas. Jag tycker att det här är upprörande. Siw Persson började jobba med de här frågorna betydligt tidigare än jag. Siw Persson, jag och många andra i och utanför riksdagen har fått en massa brev. Det visar sig att de tandsköterskor som vi debatterar i dag inte blir tagna på allvar. De har inte haft någon annan arbetsplats, så vad skall de åberopa? Därför vill jag uppmana statsrådet Hedborg: Ta initiativ, gå före och se till att vi får en öppen attityd och framför allt att även de som skall fatta beslut vid våra myndighe- ter intar attityden att kvicksilver är ett farligt ämne. 0763802658906 N 2010-01-01 00:00:00 242193 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09105/#anf50