<anforande>
<dok_hangar_id>2349249</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:105 Måndagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellationerna 1994/95:132 och 140 om forskningen om elallergi</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2FEC32E2-5CBD-49B7-BBFE-37131ACD5160</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>Andre vice talman GÖREL THURDIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill ta upp en fråga i anslutning
till det som socialministern säger om uppdraget till
Boverket. I svaret sägs att Boverket skall bedöma och
analysera i vilken utsträckning som elsanering haft
några effekter på de elkänsligas symptom och hälsa.
Här finns det naturligtvis stora mörkertal. Läkare
har inte förmedlat patienters elkänslighet. Det finns
ingen fullständig statistik. Patienter har själva bekos-
tat elsanering, och det gäller också individer som
kanske inte hunnit bli patienter. Hur skall Boverket få
tag i dem? Byggföretagen och bostadsföretagen själva
bekostar och erbjuder hyresgäster elsanering så att
hyresgästerna kan bo kvar.
Jag litar till att socialministern tar upp också dessa
synpunkter. Jag tror det är väldigt viktigt att vi tar tag
i mörkertalen som finns på dessa diffusa områden där
vetenskapen inte vet, och där vi andra definitivt inte
heller vet.
Jag konstaterar att socialministern och jag i grun-
den har samma uppfattning om hur människor skall
behandlas och att man skall ha ödmjukhet och öppen-
het inför komplexa och svåra frågor. Jag utgår ifrån
och litar också till att Socialstyrelsen ger andra tydliga
signaler än vad den hittills har gjort ut till försäk-
ringskassor, läkare, osv. om att man måste ha denna
öppna attityd. Det har de facto visat sig att man inte
har haft det.
Jag vill slutligen lyfta fram frågan om ekonomi.
Det har i stor utsträckning förts fram att det är för dyrt
och att det kostar väldigt mycket för samhället att
elsanera. Det var precis samma argument som indust-
rin en gång anförde när den inte ville göra en mil-
jövänligare produktion. Sedan kom den på att det blev
billigare och mer kostnadseffektivt att miljösanera
produktionen och se till att den slapp saneringskost-
naderna i slutändan. Dessutom blev den mer konkur-
renskraftig.
Jag är övertygad om att det är precis på samma
sätt här för samhället totalt sett. Om vi minskar miljö-
belastningen, vi kan börja med det, och tar bort det
som vi vet är farliga ämnen och som kan utsätta
människor för en dålig livsmiljö, är jag övertygad om
att vi får tillbaks detta i form av färre sjukskrivningar
och mindre sjukfrånvaro över huvud taget. Långtids-
sjukskrivna människor blir psykiskt sjuka förr eller
senare.
Vi skulle bli vinnare om vi bidrog till en sådan
miljösanering. Jag vädjar till socialministern om detta,
och jag vill väldigt gärna samarbeta. Jag tycker inte
att vi bara i ord skall förmedla vad vi vill utan också
visa i handling att vi tar hand om dessa människor i
samhället och att vi värnar om den livsmiljö de befin-
ner sig i.
</anforandetext>
<intressent_id>0763802658906</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242189</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09105/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
