2349249 GI09105 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:105 Måndagen den 15 maj 1994/95 105 1995-05-15 00:00:00 Svar på interpellationerna 1994/95:132 och 140 om forskningen om elallergi interpellationsdebatt E1AB2235-D815-49DF-9ADD-6D7B3B62FC4E 38 Socialminister INGELA THALÉN (s) s Herr talman! Görel Thurdin har frågat mig vilka åtgärder inom vård, behandling och forskning rege- ringen planerar med anledning av problemen kring s.k. elkänslighet. Lennart Fridén har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att forskningen kring elkänslighet och de till denna relaterade försöken med boende skall redovisas på ett otvetydigt sätt. Jag väl- jer att besvara frågorna i ett sammanhang. Jag vill återigen understryka det som jag sade till Lennart Fridén i ett frågesvar om elkänslighet den 7 februari i år. Även om det för närvarande inte finns ett vetenskapligt fastställt samband mellan elektromag- netiska fält och de symtom som uppges, så skall pro- blemen tas på allvar. Det går inte att utesluta att det i framtiden kan komma fram sådana rön som visar att ett samband finns. De upplevda symtomen orsakar de drabbade stort lidande och är ofta orsak till nedsatt arbetsförmåga. För att relevanta åtgärder skall kunna vidtas är det angeläget med en helthetsbedömning av den elkänsli- ges totala miljö och livssituation. Det är viktigt att ta hänsyn till brister i den miljö som den elkänslige vistas i. Det kan gälla ventilation, ergonomi, elektro- magnetiska fält, belysning, städning men också den fysiska och psykosociala livssituationen. Ingen faktor kan uteslutas på förhand, och säkerligen samverkar många faktorer till att de uppgivna symtomen uppstår. Problemen skall utredas förutsättningslöst såväl inom hälso- och sjukvården som på arbetplatserna. De personer som upplever sig elkänsliga skall be- mötas med respekt av hälso- och sjukvården, social- tjänsten, försäkringskassan och andra samhällsorgan. Kontinuitet och ett omsorgsfullt omhändertagande är mycket viktigt vid dessa mångfasetterade symtombil- der, där orsakssambanden ofta är oklara. Det är ange- läget att utvecklingsarbetet fortsätter och att kunska- perna ökar, så att det blir möjligt att förbättra utred- ning och behandling av sådana här fall. Hälso- och sjukvården har avgörande betydelse för att lindra och bota de symtom som förknippas med elektromagnetiska fält, men även kompletterande åtgärder för att förbättra miljöerna som den elkänslige vistas i har genomförts. I dagsläget finns det dock ingen säker och systematiskt uppbyggd kunskap om sådana kompletterande åtgärder, exempelvis s.k. elsanering, varit verkningsfulla när det gäller att av- hjälpa de elkänsligas symtom. I ett flertal sammanhang har riksdagen, nu senast i bostadsutskottets betänkande 1994/95 BoU18, be- handlat frågan om bostadsanpassningsbidrag för s.k. elsanering. Regeringen har under den gångna veckan givit Boverket i uppdrag att i samråd med Socialsty- relsen göra en särskild kartläggning och analys av bostadsanpassningsbidrag för elsanering. Boverket skall kartlägga och beskriva i vilken utsträckning bostadsanpassningsbidrag går till elsanering av boen- demiljön. Kartläggningen skall också ta upp vilken typ av åtgärder stödet avsett, hur omfattande stödet varit och de totala kostnaderna för åtgärderna. Bover- ket skall också bedöma och analysera i vilken ut- sträckning elsaneringen haft några effekter på de elkänsligas symtom och hälsa. Med hänsyn till att bedömningen av hälsoeffekter kräver särskild kompe- tens kommer denna del av uppdraget att genomföras i samråd med Socialstyrelsen. I debatten har elsanering ibland framställts som den enda effektiva metoden att avhjälpa den elkänsli- ges symtom. Om den nu aviserade kartläggningen och ny forskning skulle påvisa att elsanering är en effektiv metod, har vi dock bara kommit en bit på vägen att förbättra de elkänsligas situation. De elkänsliga kan då enbart vistas i miljöer som är elsanerade. I vårt genomelektrifierade samhälle blir sådana inskränk- ningar mycket drabbande för den elkänslige. Även om elsanering skulle kunna vara en dellösning, anser jag därför att andra åtgärder, som gör det möjligt för den elkänslige att vistas i vårt samhälle utan några in- skränkningar över huvud taget, bör prövas inom forskning och utveckling kring elkänslighet. Det finns exempel på åtgärder där man nått goda resultat utan att elsanera. Ett exempel är företaget Telia. Dess åtgärdsprogram har utgått från att pro- blemen orsakas av en kombination av olika arbetsbe- lastningar - kemiska, fysikaliska, psykosociala m.m. Utifrån denna syn har Telia utarbetat individuella åtgärdspaket för personalen. Det faktum att vi ännu inte funnit någon enkel förklaring till elkänslighet ställer höga krav på alla inblandade - forskare, läkare, patienter, intresseföre- ningar osv. Det är mycket viktigt att alla som har med frågan att göra har en öppen attityd. Förutfattade meningar och låsta positioner kan hindra att vi finner de verkliga orsakerna till problemen. Lösningarna på problemen kan vara olika och bör hela tiden utgå från individens behov. Görel Thurdin efterlyser mer forskning. Forsk- ningen kring elkänslighet fortsätter oförminskat, och området är relativt sett välförsörjt när det gäller forskningsmedel. Arbetsmiljöfonden finansierar, till ett värde av sammanlagt ca 9 miljoner kronor i år, ett tjugotal projekt med anknytning till elektromagnetiska fält och arbetsmiljö. Den forskning som finansieras har stor spännvidd - allt från provokationsförsök där man letar efter ett samband mellan bildskärmar och elkänslighetssymtom till hur elektromagnetiska fält påverkar celler hos människan. Även Arbetsmiljöin- stitutet finansierar forskning om elektromagnetiska fält med ca 9 miljoner kronor. Sammanlagt ger såle- des Arbetsmiljöinstitutet och Arbetsmiljöfonden 18 miljoner kronor till forskning om elektromagnetiska fält. För att något visa vilken vikt Arbetsmiljöfonden och Arbetsmiljöinstitutet tillmäter denna forskning kan jag som jämförelse nämna att den offentliga fi- nansieringen av utbildning och forskning om buller - ett av våra allvarligare miljöproblem - enligt senaste tillgängliga uppgifter uppgick till drygt 22 miljoner kronor (Handlingsplan mot buller SOU 1993:65). I debatten förekommer ibland farhågor för att forskningsfinansiärerna enbart stödjer de forsknings- projekt som inte är kontroversiella, dvs. sådana som visar att det inte finns några samband mellan elektro- magnetiska fält och de uppgivna symtomen. Vidare har det framförts att det finns en oenighet mellan forskare om förklaringarna till elkänslighet och att denna oenighet i slutändan drabbar de elkänsliga. Låt mig säga att jag håller med Lennart Fridén när han säger att vi politiker varken får eller kan vara domare i forskartvister. Det är min bestämda uppfatt- ning att finansieringen av forskningen kring elkäns- lighet vilar på opartisk grund. Finansieringen styrs av strikt vetenskapliga kriterier som inte skiljer sig från de kriterier som gäller för finansiering av forskning inom andra områden, och så skall det fortsätta att vara. Vad gäller oenigheten mellan forskare är detta ett naturligt inslag i forskarsamhället, som inte behö- ver vara till nackdel för de elkänsliga, snarare tvärt- om. Forskningen gynnas av att olika åsikter får mötas och av att man lär av varandras olika uppfattningar. 0181942435301 N 2010-01-01 00:00:00 242181 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09105/#anf38