<anforande>
<dok_hangar_id>2349249</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:105 Måndagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1994/95:112 om pro- duktions- och miljömålen i skogsbruket</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>57A83AC8-3B53-4DDB-A7FF-F86901F069FA</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>Näringsminister STEN HECKSCHER (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Detta så vänskapliga replikskifte bör-
jar nu ta former som är något mindre vänskapliga. Jag
tycker ändå inte riktigt att struntprat är rätt ord för de
seriösa svar som Roy Ottosson får på sina frågor. Men
det må vara Roy Ottossons ensak om han vill umgås
på det sättet. För min del har jag stor respekt för Roy
Ottossons kunskap på detta område. Dock konstaterar
jag att hans uttalande är bemängt med många mycket
tvärsäkra påståenden, t.ex. hur många procent som
behövs för reservatsavsättningar. Det stämmer inte
överens med den uppfattning jag har, också byggd på
ett vederhäftigt underlag. Det vore klädsamt om Roy
Ottosson hade motsvarande respekt för andras upp-
fattningar och bedömningar. Det är mycket möjligt att
den här diskussionen då skulle kunna bli väsentligt
mer fruktbar.
Det konkreta exempel Ottosson ger kan jag av
naturliga skäl inte kommentera.
</anforandetext>
<intressent_id>0344762184207</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>242171</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09105/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
