2349247 GI09103 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:103 Torsdagen den 11 maj 1994/95 103 1995-05-11 00:00:00 Försvarspolitiken 1995/96 4B5F8F77-7F01-4C54-B971-0A4B29230139 9 ANNIKA NORDGREN (mp) mp Fru talman! Miljöpartiet står givetvis bakom alla de reservationer som vi fogat till betänkandet. För tids vinnande får jag dock nöja mig med att yrka bifall till följande: reservationen nr 4, 13, 18, 19, 20, 22, 26, 36 och 38. Året var 1945. Europas folk jublade. Världshisto- riens mest förödande krig var slut. Priset var högt. Kriget kostade 17 miljoner militärer och över 18 miljoner civila livet, däribland 6 miljoner judar som systematiskt utrotades. Året är nu 1995, och ett fruktansvärt krig pågår mitt i Europa i dag. Skall vi konstatera att krig alltid har funnits och alltid kommer att finnas? Det tycker inte jag. John F Kennedy sade en gång att mänskligheten måste göra slut på kriget, annars gör kriget slut på mänskligheten. Frågan är då hur vi minskar krigshotet. Det gäller att analysera hur hot som kan leda till väpnade kon- flikter uppkommer, och hur vi bäst bemöter dem. Förhindrar vi krig bäst genom ett militärt försvar, eller är det annat vi skall satsa på? Miljöpartiet vill vidga hotbilden från att bara gälla militära hot till att också innefatta hot som är mer reella i den meningen att människor dödas och skadas varje dag samt, inte minst, att dessa kan skapa gro- grund för väpnade konflikter i framtiden. Jag syftar på t.ex. ekonomiska, miljömässiga och sociala hot. Klyftan mellan den ekonomiskt rika delen av världen och den ekonomiskt fattiga ökar. Detta förhållande gäller också inom länder, inte minst inom vårt eget land. Jag ser stora risker med den uppdelning av folket som håller på att ske, både vad gäller ekonomiska förutsättningar och vad gäller känslan av delaktighet i samhället. Jag tycker att det på sikt är oerhört farligt om vi tillåter att utvecklingen går mot att vi får en grupp i samhället som kämpar för förändringar, solidaritet och rättvisa, och en annan grupp med människor som känner sig onödiga och därmed inte deltar i sam- hällsutvecklingen. Detta skapar ett främlingskap mel- lan individ och samhälle som kan leda till att männi- skor tar till förenklade s.k. lösningar på problem som t.ex. rasism, terrorism och annan kriminalitet. Fru talman! Grundläggande för allt liv på jorden är vår miljö. Frågan om hur vi handskas med våra livsförutsättningar är den största av alla. Man kan ställa sig frågan vad alla investeringar i militärt mate- riel innebär för våra möjligheter att minska detta hot. Dagens samhälle är sårbart. Det har ÖCB påpekat för oss i flera sammanhang. Ett ekologiskt samhälls- bygge är mer robust och kräver mindre av försvars- förberedelser. Till detta kommer givetvis alla andra fördelar som följer av ett ekologiskt samhällsbygge - mänskligt, socialt och miljömässigt. Ett exempel på sårbarheten är att man bör ta säkerhetspolitiska ställ- ningstaganden när det gäller energipolitiken. Våra kärnkraftverk och vår elförsörjning är utomordentligt sårbara och lätta att utnyttja för påtryckningar och sabotage. Regeringens syn på EU-medlemskapet är att det innebär en säkerhetspolitisk nettofördel. Min syn på EU-medlemskapet är att det bygger in nya säkerhets- problem. Vi kan inte låtsas som om ingenting har hänt i och med vårt EU-medlemskap. Vår utrikes- och säker- hetspolitik är inte exklusivt nationell längre. Den är gemensam för oss och 14 andra stater. Frågan om ett gemensamt försvar, som är en förlängning av nuva- rande GUSP, kommer upp under regeringskonferen- sen 1996. Det är osäkert om något beslut kommer att fattas under regeringskonferensen, men vi kan inte gömma oss bakom den osäkerheten. Vi måste redan nu lova svenska folket att vi skall ha en folkomröst- ning utifall ja-sidan misslyckas att leva upp till sina löften inför den tidigare folkomröstningen och utifall Sverige ställs inför nya åtaganden och skyldigheter inom det försvarspolitiska området. Miljöpartiet är emot vapenexport. Kortsiktig eko- nomisk vinning motiverar inte att man indirekt hjälper andra länder att rusta, speciellt inte som vi samtidigt internationellt uttrycker en vilja att stödja nedrust- ning. Jag tycker att det är inkonsekvent. Miljöpartiet ser med oro på det som håller på att ske inom ramen för EU. Sverige har t.ex. en svensk tjänsteman som deltar i en arbetsgrupp inom WEAG, Western Euro- pean Armament Group. Man undersöker möjligheter- na för ett vapenindustriellt samarbete och därigenom en harmonisering av vapenexportreglerna. För att kunna avveckla vapenexporten och, medan så sker, hålla ett öga på vår egen export bör riksdagen tillkän- nage för regeringen att några joint venture-avtal mellan svenska och utländska försvarsindustrier inte kan accepteras. Fru talman! Sverige har en stark ubåtsflotta med tolv konventionella ubåtar. Nu skall denna ubåtsflotta moderniseras, först med tre Gotlandsubåtar, varav en sjösattes under våren, och senare med fem Ubåt 2000. Enligt den officiella säkerhetspolitiken har ubåtar spelat en stor roll för invasionsförsvaret. Dess bättre har hotet om en sjöinvasion försvunnit. Detta borde rimligtvis få konsekvenser för satsningarna inom Sveriges militära försvar. Tyvärr är det inte bara säkerhetspolitiska bedöm- ningar som ligger till grund för satsningen på Ubåt 2000. Regeringen beslöt 1990 att två av de fem Sjö- ormenubåtarna skulle renoveras för att få sin livstid förlängd. Enligt FMV, Försvarets materielverk, kom- mer dessa ubåtar att få en hög effekt till låg kostnad. Varför renoverar man då bara tre av de fem ubåtarna? Varför skall man ta de återstående tre ur drift? Jo, det är självklart för att man vill stödja Kockum. Den totala kostnaden för fem Ubåt 2000 kan upp- skattas till minst 4,5 miljarder kronor. Jag tycker att det finns betydligt mer verkningsfulla säkerhetspoli- tiska investeringar som man kan göra med de här pengarna. Det finns också en annan dimension av ubåtspro- blematiken, nämligen den som rör en eventuell fram- tida export. Många stater planerar framtida ubåtsin- köp, och det leder till en rustningsspiral som kan bli guld värd för Celsiuskoncernen. Bolagen inom kon- cernen använder olika försäljningsargument. Ubåtar är ett säkerhetspolitiskt instrument för fredliga lös- ningar, säger Kockums marknadsdirektör. Han vill sälja konventionella ubåtar till Sydostasien. Hotet från konventionella ubåtar vid regionala konflikter ökar, säger marknadschefen på Bofors Underwater Sys- tems. Han vill sälja torpeder till Sydostasien. Så när Celsius sålt ubåtar ställer Celsius upp och säljer tor- peder för ubåtsjakt. Det är dags att se sanningen i vitögat. Det vore en mycket bättre försvars- och säkerhetspolitik att stoppa utvecklingen av Ubåt 2000. Med utgångspunkt i det statsfinansiella och säker- hetspolitiska läget har jag samma inställning till del- serie tre av JAS. Hittills beslutade delar av JAS 39 Gripen-projektet beräknas kosta skattebetalarna unge- fär 70 miljarder kronor. Vad notan kommer att sluta på vet vi ännu inte. Det är dags, tycker jag, att skicka en kraftfull sig- nal, både till folket i Sverige som lever under tunga besparingar och till industrin, att några mer beställ- ningar utöver de redan gjorda inte kan komma på fråga. Nu sätter vi stopp för ytterligare utgifter. Dessutom passar vi på att tillmötesgå regeringsparti- ets kongressbeslut från 1993, som säger att någon ytterligare beställning av JAS-plan inte bör komma i fråga. Det säkerhetspolitiska läget medger betydande be- sparingar inom försvarsmakten. Därtill kommer det statsfinansiella läget som omöjligt kan medge att försvaret kommer så lindrigt undan vad gäller bespa- ringar jämfört med andra departement. Filosofen Immanuel Kant har sagt att staten inte skall låna pengar för att finansiera rustningar. Jag håller med! Rimligt vore väl att försvaret åtminstone får samma besparingskrav som andra verksamheter. Miljöpartiet vill spara 7 miljarder kronor på för- svaret detta budgetår. En annan stor besparing som vi kan göra, men som inte får någon effekt detta budgetår, är att sätta stopp för planerna på att riksdagen skall ge bemyndi- gande åt regeringen att köpa militärt materiel för 55,8 miljarder kronor efter detta budgetår. Ja, fru talman, ledamöter och ni på läktaren, ni hörde rätt - 55,8 miljarder kronor! När miljöskulden bara ökar och när barnfamiljer och arbetslösa tvingas till stora besparingar, skall vi då ge regeringen detta bemyndigande? Aldrig. Hur i hela friden tror man att man skall kunna motivera människor att vara med och bära bördorna, om de vet att vi sitter här i riksdagen och medger satsningar av detta slag? Är det möjligen därför det har varit så tyst? Nu vill jag ha svar från regeringen och från op- positionspartierna, som i detta läge konstigt nog inte verkar befinna sig i opposition: Känner ni er verkligen tvingade att öka det sociala hotet mot vårt land, för att bygga upp det militära försvaret? Fru talman! Minst drabbas mest, så är det ju. Det gäller inte minst när vi pratar om antipersonella mi- nor. Sverige har insett vilka fruktansvärda följder detta vapen har för människor runt om i världen, därför verkar vi för ett internationellt förbud mot antiperso- nella minor, eller truppminor, som vi säger i Sverige. Det finns dock ett, enligt min mening, ologiskt motstånd mot att det i Sverige skulle kunna fattas ett beslut om förbud mot antipersonella minor. Man hänvisar till ekonomiska kostnader för det svenska försvaret, man hänvisar till att ett svenskt totalförbud inte skulle få några effekter på vägen mot ett interna- tionellt förbud och man hänvisar till att vi i Sverige minsann endast har minor som ett defensivt vapen. Ett problem som jag möter också i andra sammanhang är att man gömmer sig bakom argument som "vi kan inte gå före", "det tjänar ingenting till", bara för att man inte vågar ta ställning, uppröra egna intressegrupper eller vilka skäl man nu har. För Miljöpartiet är detta ett moraliskt ställningsta- gande. Vi grundar det på övertygelsen om symbolvär- dets makt. Hur skall man kunna förmå andra länder att göra något, när man själv inte gör det som man ber dem om? Pierre Schori har uttryckt detta på ett bra sätt i det socialdemokratiska programmet Gränslös demokrati. I förordet till programmet skriver han: alla utopier börjar hemma. Det är hur vi utformar vårt land som avgör vad vi kan ge andra. Jag tycker att Pierre Schori skulle ha påpekat detta för sina parti- kamrater. Det är inte heller fråga om att gå före längre, utan att följa efter. Belgien fattade för ett tag sedan beslut om ett totalförbud mot antipersonella minor. Jag tyck- er att det är dags att lyssna på sitt eget samvete och på alla de organisationer, t.ex. Rädda Barnen, Svenska röda korset, Svenska freds- och skiljedomsföreningen, som vill se ett svenskt totalförbud. Fru talman! Med utgångspunkt från Miljöpartiets ställningstagande att det miljömässiga hotet mot mänskligheten, globalt och i vårt eget land, är större än det militära hotet, anser vi att försvarsmakten inte skall vara befriad från några miljölagar som gäller överallt annars i samhället. I Försvarsmaktplan 95 lämnas en beskrivning av miljöarbetet inom försvar- smakten. Man säger bl.a. att hänsyn till miljön skall beaktas vid all planering och all verksamhet. Det är mycket glädjande. Mindre glädjande är att försvaret vill ha undantag från gällande lagar när det gäller t.ex. haloner. Halon används i försvaret som brandsläckningsmedel. Man menar att det inte finns något alternativ. För att riktigt säkra tillgången på haloner vill försvarsmakten inrätta en halonbank till en förskräckande kostnad, 10 miljo- ner kronor. Dessutom tillkommer årliga driftskostna- der om ungefär 1 miljon kronor. Högkvarteret säger i Försvarsmaktsplan 95 att innehavet av haloner kom- mer att öka med 10 ton. Här tycker jag att försvarsmakten måste inse hur snabbt förändringar kan komma till följd av politiska beslut. Ta t.ex. det beslut som fattats om stopp för freoner i kylskåp. Industrin och vissa politiker sade: Det är omöjligt. Det är katastrof för industrin osv. Men har det blivit så? Svaret är nej, som vi alla vet. Jag tror på kompetenta tekniker och andra som tar fram idéer bara det börjar brinna i knutarna. Som ett led i kampen mot miljöförstöring bör ock- så militärens resurser i form av materiel och den or- ganisations- och ledningsförmåga som finns bland befäl tas till vara på ett samhällsekonomiskt lönsamt sätt, genom att vi ställer om två regementen till miljö- värnsregementen senast 1998. Detta kommer Miljö- partiet att arbeta för i Försvarsberedningen, som jag sitter med i för Miljöpartiet. I filosofen Immanuel Kants klassiska avhandling - jag återkommer senare till detta - Den eviga freden från 1795, alltså för 200 år sedan, står följande: "Stående arméer ska gradvis avskaffas helt. Stå- ende arméer är alltid redo för krig. Detta gör att sta- terna ständigt hotas av krig och att de tävlar med varandra i att ha störst antal soldater. Staten använder män som maskiner genom att hyra dem för att döda eller att dödas. Ett handlande som innebär att staten bryter mot människans rätt i egen person. Annorlunda är det om medborgarna genomgår frivillig vapenöv- ning för att skydda fädernelandet mot angrepp." Detta leder in på en het potatis, nämligen värn- pliktsfrågan. Som värnplikten ser ut i dag är den i praktiken inte allmän. Dels har vi många i utbild- ningsreserven, dels står kvinnorna utanför. Samtidigt kallar man in män som på grund av moraliska ställ- ningstaganden inte vill göra värnplikt och sätter dem i fängelse. Jag återkommer strax också till detta. Det är dags att anpassa värnplikten till den vidga- de hotbild som jag har pratat om. Värnplikten skall givetvis vara öppen för både kvinnor och män samt vara frivillig. Miljöpartiet vill, genom meriter och civil dokumentation på det man lär sig, göra utbild- ningen så attraktiv att vi får många frivilliga sökande från olika grupper i samhället. Peter Eriksson kommer senare att prata om detta. Jag är övertygad om att det här är möjligt om man erbjuder en bra utbildning inom områden som ung- domar finner väsentliga inför framtiden. Det kan t.ex. vara fråga om fredlig förebyggande verksamhet inter- nationellt, miljö- och räddningsarbete och civilt mot- stånd. Miljöpartiet har utvecklat tanken på frivillig värn- tjänst - vad utbildningen skulle kunna innehålla, ut- tagningssystem m.m. - i motion 1994/95:Fö901. Fängelsestraff behövs för att kriminella skall få vård för att sluta med sin verksamhet. Fängelse är också ett sätt att skydda människor i samhället från farliga personer. Inget av de här kriterierna stämmer in på en värnpliktsvägrare. Jag tror att ingen efter avtjänad strafftid liksom skuttar ut ur fängelset, vår- dad till att vilja göra värnplikt. Knappast är totalvägrare heller farliga för samhäl- let. Det är många gånger tvärtom, vill jag påstå. De tar avstånd från väpnat våld. Det är ju därför de sitter inne. Nej, Sverige skall inte ha några samvetsfångar. Jag har inte tålamod att avvakta Straffskyddskommit- téns förslag, som väntas komma i höst. En lagändring måste ske nu. Tage Danielsson skrev så här för 20 år sedan: "Lås era dörrar! friden är slut! Vapenvägrarn har sluppit ut! Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare! Skaffa poliserna muskelförstärkare! Tänk om han kommer där, kristen och galen och vägrar att anfalla folk på Centralen! Tänk om han gör sej oskyldig till dråp, orånar gummor och oblåser skåp! Tänk om han ickevåldför sig på tjejer! Sätt´en i buren igen, Lennart Geijer! Mot en sån där kan man inte va snäll. Somliga måste man sätta i cell. Humanitet, i princip, är försvarlig, men denne man är ju samhällsofarlig! Stoppa den brottsliga galenskapen: skyldig till oinnehav av vapen! Sätt honom åter på slangmatsdieten! Han är en fara för osäkerheten." (Applåder) 0251174631818 N 2010-01-01 00:00:00 241976 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09103/#anf9