2349247 GI09103 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:103 Torsdagen den 11 maj 1994/95 103 1995-05-11 00:00:00 (forts. från 4 §) Försvarspolitiken 1994/95 (forts. FöU4) 69B30AA8-DF35-4349-9621-3F7FBC95151A 66 EVA FLYBORG (fp) fp Herr talman! Jag skall börja med att säga att jag ställer mig bakom samtliga de folkpartireservationer som finns i betänkandet men yrkar för tids vinnande bifall enbart till reservation 37. Herr talman! Vi har redan tidigare i denna debatt utvecklat vår övergripande syn på svensk försvars- politik. Jag skall därför helt inrikta mig på frågan om den allmänna värnplikten. Vår utgångspunkt är att värnplikten i Sverige måste inriktas på kvalitet och jämställdhet, inte på kvantitet och främjande av gamla förlegade könsroller. Ett litet land som Sverige måste tillvarata all den kompetens som landet förfogar över och inte välja bort halva nationen innan man ens har prövat duglig- heten. Det finns inte några sakliga hållbara skäl till att hålla fast vid värnplikt endast för män. Vi i Folkpar- tiet anser att det är dags att införa värnplikt också för kvinnor. Först då kan man med trovärdighet tala om en allmän värnplikt. Om det är den folkliga förankring som försvarsministern så desperat söker, trots minskat antal inkallade, är detta i sanning ett förslag att applå- dera. Peterson får i ett enda slag fyra miljoner svens- kar ytterligare djupt involverade i försvaret av landet. Tre skäl vill jag anföra som huvudargument för kvinnors värnplikt. Det första skälet är kvaliteten. Vi anser att hela årskullen, både flickor och pojkar, skall stå till landets förfogande för både civila och militära pliktutbild- ningar. Det säger sig självt att om man dubblerar mängden människor att välja från, kan man höja kvaliteten avsevärt. Sannolikt kommer en stor del av platserna att fyl- las med ungdomar som själva önskat sig utbildningen och resterande platser fyllas med hjälp av pliktlagen. Hur fördelningen då skulle bli mellan kvinnor och män är omöjligt att ange på förhand. Tolkar bör t.ex. i första hand tas ut bland dem som redan har en sådan utbildning eller sådana förkunskaper. Om det sedan är en man eller en kvinna har ingen som helst betydelse. I andra befattningar kan medicinsk, datateknisk eller kemisk utbildning vara avgörande och inte vilket kön den kvalificerade personen har. I fråga om fysisk styrka och uthållighet är skillna- den mellan individer stor, långt större än genomsnitts- skillnaden mellan könen. Sannolikt kommer dock långt fler män än kvinnor att tas ut till fysiskt krävan- de befattningar. Men poängen är att uttagningen just i detta fall har utgått från individen och inte från könet. Just individtänkandet får nu för tiden allt större ge- nomslag även inom den moderna krigsmakten. Att blanda flickor med pojkar garanterar dessutom en större mångfald i tänkandet och i sättet att lösa pro- blem och krigsuppgifter. Trots allt är det så, att när alla tänker lika är det ingen som tänker. Folkpartiet har alltid förordat mångfald framför enfald. Det andra skälet är jämställdhet. I pliktlagen till- mäts individens kön större vikt vid uttagningen än kompetens, utbildning, fysiska och inte minst psykis- ka egenskaper. Detta är ett kraftigt avsteg från den strävan vi har att bygga ett jämlikt och jämställt sam- hälle. Det är också ett avsteg från den liberala strävan att ta bort konstlade skillnader i samhällets behandling av kvinnor och män. Dessa strävanden går ut på att den enskilda individen varken skall gynnas eller missgyn- nas beroende på könet. De egna kvaliteterna och kompetensen skall vara det som avgör. För oss libera- ler är det angeläget att män och kvinnor behandlas lika. Det som måste motiveras är undantag från denna princip. Särskild vikt bör därför läggas vid hur Sverige som nation och statsmakt ser på sina unga kvinnor och män. Detta synsätt anger för alla andra i samhället hur kvinnor och män skall bemötas, bedömas och behandlas. Kort sagt, vad man är värd och vad man duger till. Det är på detta, och på tusen andra sätt, som attityder grundläggs, fördomar legitimeras och könsroller cementeras. Därför är det av yttersta vikt att staten behandlar alla lika, både flickor och pojkar. Det tredje huvudskälet är rättvisa. Vill man ha rättigheter måste man också acceptera lika skyldighe- ter. Det är inte rättvist att pojkar skall plikta med ett år i statens tjänst, medan kamrater går fria bara för att de råkar vara flickor. Tvärtom är det knappast heller rättvist att enbart pojkar ges tillträde till de goda le- darskapsutbildningar som många av försvarets be- fattningar ger möjlighet till. Kvinnors rätt att försvara sig är något man sällan talar om. Vi är mer vana vid att se kvinnan som ett offer, såväl i krig som i fred. Men som jag ser det är det alla kvinnors rätt att lära sig att försvara sig själva, sitt land och sin familj. Vad är det för gudomlig lag som säger att den rätten bara är mannens? Det hela handlar egentligen bara om attityder och traditioner som har tillåtits att leva kvar utan att ifrågasättas av den moderna utvecklingen och verkligheten. Vi poli- tiker måste gå före, utmana fördomarna och föråldra- de system så att de utvecklas och förbättras i takt med tiden. Herr talman! Jag har i mitt anförande valt att tala om tre huvudskäl till att också kvinnor måste omfattas av den militära delen av pliktlagen. Dessa är kvalitet, jämställdhet och rättvisa. Utskottsmajoriteten har tyvärr valt att inte ta ställning i denna fråga, utan hänskjuter den till Försvarsberedningen för en even- tuell behandling där. Det tycker jag är fel. Vi måste utan dröjsmål likställa kvinnor med män även inom försvaret. Rätt man på rätt plats är ofta en kvinna - även i försvaret! 0401150407611 N 2010-01-01 00:00:00 242033 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09103/#anf66