2349247 GI09103 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:103 Torsdagen den 11 maj 1994/95 103 1995-05-11 00:00:00 (forts. från 4 §) Försvarspolitiken 1994/95 (forts. FöU4) 84A69276-5075-4795-92D2-75EFBF0EA9ED 52 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s) s Herr talman! Försvarsutskottets ordförande var i sitt anförande litet upprörd - mer än jag någonsin tidigare har sett honom vara. Vi har varit tillsammans i Egypten under brännande sol och levt som grannar här i riksdagshuset under många år. Jag har haft och har - hoppas jag - bra relationer till honom. Jag upp- skattar hans kompetens och kunskap. Jag hade hop- pats att han skulle bli Moderaternas ledamot i För- svarsberedningen. Nu blev det inte så. Jag vill tala med utgångspunkt från ett par syn- punkter. Debatten är demokratins livsnerv. Vi behö- ver en debatt i säkerhets- och försvarspolitiken. Jag tycker att det inte bara är en uppgift utan också ett ansvar för försvarsministern att delta i den debatten. Jag har aldrig varit rädd för debatten eller för delade meningar. Jag har nämligen en obändig tro på att besluten blir bättre i sak och att de blir bättre förank- rade om de föregås av en debatt. Sedan kan allt skri- vande ibland ge upphov till diskussion om formule- ringar och uttryckssätt. Det tycker jag dock att man bör leva med i en demokrati. Herr talman! Regeringen har i årets budgetpro- position föreslagit en försiktig neddragning av för- svarskostnaderna. Det är möjligt och riktigt att göra detta, eftersom fredliga förhållanden nu råder i vårt närområde och krigsrisken för de närmaste åren är mycket liten. Denna verklighetsbeskrivning är själv- klar och inte heller ny för i år. Det nya är att även Sveriges regering drar ut konsekvenserna av en för- ändrad verklighet. Det militära försvarets uppgift är att anpassa sig till den reella hotbilden. Merparten av försvarskostnaderna blir motiverade. Skälet är att vi inte kan sia om framtiden. Även för den näraliggande framtiden behövs ett starkt och modernt svenskt försvar för att ge trovärdighet åt Sveriges militära alliansfrihet och nationella själv- ständighet. Vi sänker inte garden så länge vi inte är säkra på att freden blir bestående och att hoten mot friheten helt har upphört. Jag vill tacka försvarsutskottet för ett konstruktivt och seriöst arbete. Trots skilda uppfattningar om hur de svarta hålen skall täckas har det varit möjligt att finna en gemensam grund. Det är viktigt att skapa balans mellan utgifter och resurser. Alla har intresse av detta. Jag vill rikta ett varmt och uppriktigt tack till alla i försvarsutskottet för klokt sökande efter de för försvaret bästa lösningarna. Försvarsberedningens omfattande arbete fortsätter nu i intensivt tempo. Om två veckor tar jag emot den grundläggande säkerhetspolitiska rapporten. Jag ser fram emot resultatet av försvarsberedningens arbete. De ledamöter och partier som är fortsatt engagerade i arbetet gör en ambitiös insats. Jag vill, herr talman, verka för att underlagen, rapporterna och slutligen propositionen skall leda fram till en allmän debatt som blir bred, insiktsfull och uppslagsrik. Min förhoppning, uttalad med opti- mism efter årets goda erfarenhet av kontakter med försvarsutskottet, är att även riksdagen skall kunna diskutera sig fram till försvarets uppgifter och ut- formning på ett klokt och sakligt sätt så att en bred samsyn slutligen kan råda. Det vore, som alltid, väl- görande för landet och för försvarets styrka. Jag skulle vilja uttrycka det så här: Obegriplig oenighet i dag hoppas jag skall bli begriplig enighet i höst. Jag vill säga några ord om den allmänna inrikt- ningen på framtidens försvar, utan att för den skull föregripa försvarsberedningens bedömning. Sveriges försvar skall förbli ett folkförsvar med den breda förankring som endast allmän plikt och stora frivil- ligrörelser kan ge. För att möta samtidens och framti- dens hot behöver vi ett, genom engagemang, kunnan- de och ansvar mobiliserat folk. Endast så kan samhäl- lets sårbarhet begränsas och vår förmåga att stå emot olika slags attacker och hot stärkas. Detta leder i sin tur till en fortsatt betoning av värdet hos totalförsva- rets idé. Det militära och civila försvarets resurser måste samverka och samordnas i än högre grad. Vi kan inte i längden leva i trygghet om våldet slår allt djupare rötter och sprider sig i omvärlden. Det internationella samfundet behöver starkare resurser för att skapa, övervaka och befästa freden. Jag vill att denna verksamhet, som utförs på FN:s och OSSE:s uppdrag, förblir en betydande och permanent ver- kamhet inom det svenska totalförsvaret. Säkerhet i vår föränderliga värld handlar allt mindre om att möta militära hot stater emellan. Ökad ekonomisk sårbarhet är samtidigt ett faktum i moder- na samhällen liksom stora utmaningar från social upplösning, större fattigdom och klasskillnader, inter- nationell kriminalitet, förstörda livsmiljöer och mycket mer. Hur skall vi möta de civilia hoten och riskerna? Det blir en avgörande fråga i utformingen av det framtida totalförsvarets uppgifter och inriktning. En sak är dock klar: De växande, farliga civila hoten bekräftar att försvarets bärande principer är riktiga. Hur skall samhället och dess medborgare kunna skyd- das om vi inte har ett försvar som gör hela folket delaktigt? Om vi inte agerar i samarbete och samver- kar över gränser klarar vi inte de nya hoten och ris- kerna. Försvarsutskottets ordförande tog upp säkerhets- frågorna. Därför skall jag avsluta mitt anförande med att något kommentera dem. Varje land avgör givetvis själv sin säkerhetspoli- tik. Den tid är och måste vara definitivt förbi i Europa när stormakter påtvingade små länder sin vilja. Sveri- ge är ett litet land som kräver respekt för sitt säker- hetspolitiska val. Jag har naturligtvis aldrig ens kommit på tanken att höja pekfingret och tala om för andra små länder hur de skall sköta sin säkerhetspoli- tik. Ryssland får aldrig tillerkännas någon vetorätt över de central- och östeuropeiska ländernas förhål- lande till NATO. Samtidigt måste det nya Europa, som vi fortfarande håller på att forma, bygga på sam- arbete och gemensam säkerhet för alla länder. Detta har jag poängterat. Jag har också sagt att inga nya gränslinjer får dras i Europa. Inget land får utpekas som fiende. Detta är, hoppas jag, inte kontro- versiellt vare sig här i kammaren eller i Europas och Nordamerikas huvudstäder. Gemensam säkerhet är motsatsen till militär av- skräckning. Det är i första hand genom ekonomiskt och kulturellt samarbete mellan alla Europas länder som vi kan skapa en stabil fred i vår del av världen, och genom att det jämförelsevis lyckligt lottade Väst- europa ger stöd och bistånd till Central- och Östeuro- pas utveckling. Därför är, som jag ofta har sagt, EU:s utvidgning österut ett svenskt säkerhetspolitiskt in- tresse. Det gäller också att förbättra förmågan att före- bygga och bemästra kriser och konflikter. Här har OSSE, VEU och NATO liksom FN en viktig funktion att fylla. Militär alliansfrihet är den säkerhetspolitik Sverige har valt. Den ligger i vårt nationella intresse. Viktigt är också vårt aktiva deltagande i fredsbyggan- de samarbete och fredsfrämjande aktioner. Detta, herr talman, är i yttersta korthet min och re- geringens säkerhetspolitik i Europa. 0348268153001 N 2010-01-01 00:00:00 242019 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09103/#anf52