<anforande>
<dok_hangar_id>2349246</dok_hangar_id>
<dok_id>GI09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:102 Onsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>1994/95</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1995-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa straffrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>801B0432-1A45-4525-BC76-7457575F4876</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>MAGGI MIKAELSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tänkte ägna några minuter åt att
ta upp en annan typ av brott än de som har fått den
största delen av debattiden i dag. Det gäller miljö-
brott.
Miljöbrott är en beteckning på ett stort antal olika
slags brott. Det gäller alltifrån stöld av fridlysta växter
till dumping av miljöfarligt avfall - för att ta två yt-
terligheter som exempel.
Kunskapen om miljöns betydelse och miljöbrotten
har ökat, men tyvärr har inte straff och preskriptions-
tiden följt efter i samma takt. Det har inte heller
märkts i statistiken att kunskapen har ökat på det här
området. Det råder ganska stor brist på relevanta
fakta. Det är t.ex. svårt att hitta nationella samman-
ställningar över domar. Det är svårt att få en utvärde-
ring av hur den faktiska situationen är i dag.
Vi har ändock gjort försök från Vänsterpartiet. De
uppgifter vi har fått fram visar t.ex. att tingsrätterna
frikänner 25 % av miljöåtalen jämfört med 6 % för
samtliga brottmål. Man kan se att de straff som ut-
döms i dag är lika lindriga som de var 1988, innan
man skärpte straffen. Medelstraffet är i dag 4 600 kr.
Det betyder att det i praktiken är mycket lätt att köpa
sig fri. Oftast är det inte ekonomiskt kännbart att begå
ett miljöbrott. Hittills har miljöbrottslingar inte dömts
enbart på grund av miljöbrott. Hittills har fängelse
bara utdömts vid en kombination med andra brott -
trots att det finns flera lagar på det här området, mil-
jöskyddslagen, naturvårdslagen, lagen om kemiska
produkter och brottsbalken, och trots att det finns
bestämmelser om fängelse upp till sex år för miljö-
brott.
Man kan också konstatera att många av de allvar-
ligaste brotten över huvud taget inte når domstolen.
Det finns inte heller någon central instans eller myn-
dighet som har överblick eller kontroll över situatio-
nen. Det är i dag svårt att på företagen hitta någon
som är ansvarig när det gäller begångna miljöbrott.
I en reservation, som vi delar med andra partier,
anser vi att preskriptionstiden ofta är alltför kort. Ofta
upptäcks gamla synder så småningom. Preskriptions-
tiden behöver då vara längre för att man skall kunna
komma till rätta med det här. Det här betyder också
att Sverige håller på att hamna på efterkälken när man
jämför internationellt. I Norge, som en jämförelse,
finns en central enhet som bl.a. jobbar med miljöbrott.
Arbetet har varit mycket framgångsrikt och fauna- och
florabrott har bekämpats. Det gäller t.ex. uppgrävning
och transport av sällsynta växter, plundring och jakt
av fredade fåglar osv. På det här området ligger Sve-
rige långt efter. I USA har man t.o.m. en särskild
avdelning på den amerikanska motsvarigheten till
Naturvårdsverket som jobbar med miljöbrott.
Om Naturvårdsverket skulle ha jämförbara resur-
ser skulle det betyda ytterligare ett tiotal tjänster på
Naturvårdsverket för personer som bara skall jobba
med dessa frågor. Det visar litet grand hur olika man
prioriterar.
Jag tror att en stor del av orsaken är att kunskapen
växer hela tiden. Det här är ett relativt sett nytt områ-
de - miljöbrott. Jag skulle vilja säga att myndigheter-
na i dag inte prioriterar på rätt sätt. Man prioriterar
andra brott. Jag hoppas att Miljöbalksutredningen tar
det här på allvar och verkligen ser till att man får en
annan prioritering av miljöbrotten och ser dem som
de allvarliga brott de faktiskt är.
Ett sätt att skjuta på i den riktningen är att ge
ideella organisationer talerätt i miljöärenden. Jag vet
att det här är något som man funderar på, och jag
välkomnar det verkligen. Det har många gånger visat
sig att miljörörelsen genom sin aktivitet har kunnat
påverka mycket i den allmänna opinionen och när det
gäller inställningen till miljöfrågorna. Jag tror alldeles
säkert att det också skall gälla miljöbrotten.
Det behövs också mer utbildningsinsatser så att
t.ex. polis och åklagare får relevant miljökunskap. Vi
har nu inte fått stöd för vår motion av utskottsmajori-
teten. Man hänvisar bl.a. till att det måste till mycket
starka skäl för att man skall kunna avvika från gene-
rella regler när det gäller preskriptionstider. Jag tyck-
er ändock att miljöbrott är av samma dignitet som
t.ex. skattebrott och bokföringsbrott, där man faktiskt
har särregler.
Herr talman! Jag hoppas verkligen att man tar
problemen med att man inte värderar bekämpningen
av miljöbrotten på rätt sätt på allvar i den kommande
utredningen så att vi kan få längre preskriptionstider
och en bättre hantering av frågorna i framtiden.
</anforandetext>
<intressent_id>0658094895604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>241921</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09102/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
