2349246 GI09102 Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:102 Onsdagen den 10 maj 1994/95 102 1995-05-10 00:00:00 Vissa straffrättsliga frågor 739D0618-3B7E-47CB-A436-3D44DF158553 80 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) s Herr talman! Den viktigaste frågan i det här be- tänkandet är det enhälliga uttalandet från utskottet om att regeringen med skyndsamhet bör se över gräns- dragningen mellan brottsrubriceringarna våldtäkt och sexuellt utnyttjande. Som flera talare har påpekat har väldigt många upprörts över domar under de senaste åren i vilka ett stort ansvar har lagts på barnet och över att det har krävts ett stort mått av våld och hot för att en person skall kunna dömas för våldtäkt. Utskottet gör nu ett uttalande, och jag vill gärna citera det stycket: "Enligt utskottets mening är det närmast självklart att det krävs mindre våld ju yngre barnet är. En natur- lig utgångspunkt är också att våld mot barn respektive mot vuxna i detta sammanhang kan ha helt olika ka- raktär. Utskottet vill för sin del understryka det ange- lägna i att denna fråga får en grundlig genomlysning i det utredningsarbete som justitieministern aviserat. Lagstiftningsarbetet bör enligt utskottets mening vara inriktat på att få till stånd en ordning där fler fall av övergrepp på barn som i övrigt uppfyller rekvisiten för våldtäkt också kommer att bedömas som sådana brott." Med det här ställningstagandet menar jag att re- geringen med skyndsamhet bör kunna se över lag- stiftningen på den här punkten och kanske också ta den här frågan med förtur, när man nu skall ge sig i kast med att se över hela sexualbrottskapitlet i brotts- balken. Det är utomordentligt glädjande att utskottet gör det här enhälliga uttalandet på den här punkten, där det, som Rolf Åbjörnsson säger, har funnits en väldigt upprörd opinion och där lagstiftningen och dess till- lämpning knappast kan sägas stå i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet. Herr talman! Till det här betänkandet, som berör en mängd straffrättsliga frågor, finns ett antal reser- vationer. Jag skall kort beröra en del av dem. I reservation nr 1 av Siw Persson och Kia Andre- asson tas frågan upp om rubriceringen, brottsbenäm- ningen, för olika typer av brott som begås mot kvin- nor. Låt mig först påpeka att det inte finns några brottsrubriceringar som heter "lägenhetsbråk" eller "familjevåld". Jag tycker nog att det är litet förvånande att man förordar att ringa misshandel skall rubriceras på annat sätt om brottet har begåtts mot kvinnor i stället för mot män. En ringa misshandel, menar jag, är en ringa misshandel och skall bedömas som en sådan oavsett offrets kön. Vi har i Sverige en könsneutral lagstift- ning, och jag tror faktiskt att det, även för jämställd- hetsarbetet, är viktigt att själva lagstiftningen är köns- neutral. En annan sak är att de brottsbeivrande myn- digheterna, polis och åklagare, naturligtvis med kraft måste ingripa mot brottslighet som riktar sig mot kvinnor, eftersom vi vet att kvinnor ofta befinner sig i en mer utsatt position. I reservation nr 2 krävs en kriminalisering av prostitutionen. Den frågan har nu på utskottets initia- tiv varit föremål för utredning. Prostitutionsutred- ningens betänkande bereds för närvarande i rege- ringskansliet, det pågår en remissbehandling, och så småningom skall regeringen lägga fram ett förslag till riksdagen på grundval av Prostitutionsutredningens betänkande. Vi vet sedan gammalt att det har bedri- vits en intensiv diskussion om det lämpliga i att kri- minalisera prostitutionen. Det har funnits prostitu- tionsutredningar tidigare som av olika skäl inte har förordat en kriminalisering. Jag skall med stort intres- se ta del av den remissbehandling som nu sker på grundval av utredningens betänkande, och vi får till- fälle att återkomma till den debatten under det när- maste året, när regeringen lägger fram sina förslag för riksdagen. När det gäller frågan om narkotika i trafiken kan jag inte se att det egentligen finns någon avgörande skillnad mellan utskottsmajoriteten och dem som står bakom de två reservationerna. Utskottet hänvisar till justitieministern och säger att förutsättningarna skall undersökas för att komplettera rattfyllerilagstiftningen med gränsvärden för olika narkotiska preparat. Ut- skottet ger också uttryck för att det arbetet bör drivas med skyndsamhet. En möjligt väg, säger utskottet, bör vara att införa en reglering som anger tillåtna gräns- värden för narkotika liknande den som gäller för alkohol. Också frågan om införandet av en s.k. noll- gräns bör prövas i det sammanhanget. Även om detta är utskottets klara viljeinriktning måste man samtidigt vara medveten om de komplika- tioner och svårigheter som finns när det gäller att ta fram en hållbar lagstiftning i det här avseendet. Det är svårigheter som gäller den stora mängden legalt för- skrivna och använda mediciner med narkotiskt eller liknande innehåll. Det gäller exempelvis allergimedi- ciner, olika psykofarmaka och smärtstillande preparat. Det finns andra frågeställningar som komplicerar lagstiftningsarbetet, exempelvis möjligheten att mäta förekomsten av preparat i kroppen och också möjlig- heterna att bedöma dessa preparats effekter på trafik- säkerheten. Inriktningen är ändå alldeles klar. Ett arbete bör snabbt sättas i gång och bedrivas för att försöka ta fram gränsvärden motsvarande dem som gäller för alkoholen, så att rattfyllerilagstiftningen kan komplet- teras i det avseendet. I ett antal reservationer tas frågan upp om be- handlingen av unga lagöverträdare. Låt mig i anslut- ning till vad Alice Åström sade - jag sympatiserar en hel del med hennes inlägg i det här avseendet - ge uttryck för att jag tycker att det är ganska illavarslan- de att det sker en fokusering på den straffrättsliga regleringen när det gäller unga lagöverträdare. Unga lagöverträdare, unga brottslingar, är ju snarare ett uttryck för att både familj och samhälle har misslyck- ats med sin uppfostran av ungdomarna till att bli lag- lydiga medborgare. Det är fråga om barn som far illa i familjen och för vilka samhället har misslyckats med sina insatser för att stöda och hjälpa dem under deras uppväxt. Det hade varit mer fruktbart att föra ett resonemang om hur vi skall stärka familjernas möjligheter att fostra sina barn och om hur vi skall utveckla de insatser som sker i skolan, under fritiden och från socialtjänsten för att stöda de familjer och de ungdomar som råkar illa ut. Moderaterna föreslår i sin reservation att påfölj- den vård inom socialtjänsten avskaffas och att påfölj- den ungdomsstraff i stället införs. Jeppe Johnsson sade att man i det avseendet har stöd av Ungdoms- brottskommittén. Jag satt med i Ungdomsbrottskommittén, och vi hade där långa resonemang om påföljderna för unga lagöverträdare. Det fanns en viktig utgångspunkt, som också är utgångspunkten för regeringens arbete när det gäller unga lagöverträdare, och det var att social- tjänsten även fortsättningsvis skall ha huvudansvaret för vård, behandling och stöd för unga lagöverträdare. Det skall alltså inte ske en förflyttning av ansvaret från socialtjänsten till kriminalvården eller rättsvår- dande organ för insatser mot unga lagöverträdare. Det är en viktig utgångspunkt. Vi vet att straffrättsliga påföljder, som fängelsestraff eller införande av ung- domsstraff, som antyds i reservationen, knappast har någon effekt för att återföra ungdomar till ett mera normalt liv. Om man flyttade gränsdragningen skulle det också leda till att socialtjänsten undandrog sig ansvaret för de viktiga insatserna för unga människor. Det är motivet till att vi inte har velat gå med på den moderata motionen utan vill avvakta det arbete som nu bedrivs i regeringskansliet med Ungdoms- brottskommitténs förslag. Jag vill än en gång under- stryka att utgångspunkten för det arbetet är att behålla huvudansvaret hos socialtjänsten när det gäller unga lagöverträdare. Herr talman! Med de här synpunkterna på några av de reservationer som är fogade till utskottets be- tänkande yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet. 0815435847817 N 2010-01-01 00:00:00 241910 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GI09102/#anf80