2349364 GH0999 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:99 Fredagen den 29 april 1993/94 99 1994-04-29 00:00:00 Säkerhetspolitiska frågor E0DFD1FF-EE9D-4CDA-9F75-F3589AD3D665 4 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m) m Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på utrikesutskottets ordförandes inlägg och till övriga ledamöter i utrikesutskottet. Det är glädjande att bred enighet råder om svensk anslutning till NATO:s initiativ om ett partnerskap för fred. Det är en styrka att samtliga patier står bakom den intressanta utveckling av vår säkerhetspolitik som deltagandet i PFF innebär. Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen utförligt redovisat grunderna för sitt ställningstagande. Utrikesutskottet har utvecklat några överväganden som därutöver kan göras. Den gemensamma utgångspunkten är Sveriges intresse och beredskap att medverka till en gemensam europeisk säkerhetsordning och därigenom stärka respekten för FN:s och ESK:s principer. Sverige delar självfallet de grundläggande värden som PFF ger uttryck för: skyddet och främjandet av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, skyddet av frihet och rättvisa samt fred genom demokrati. Jag vill här särskilt framhålla PFF:s vikt och intresse i två avseenden. Det gäller dels frågan om hur de säkerhetsklyftor som det kalla kriget har lämnat efter sig skall övervinnas, dels är det fråga om att effektivisera det konkreta arbetet för fred och stabilitet i akuta kriser och krig i Europa. Det är ett slags arbete som närmare 1 300 svenska män och kvinnor just nu deltar i under betydande faror i det forna Jugoslavien. Låt mig börja på den alleuropeiska nivån. Det är väl känt att länderna i Central- och Östeuropa uppfattar sig sakna säkerhetspolitisk förankring. De upplever en brist på säkerhet, och de har därför vänt sig till NATO för att få bli medlemmar och på så sätt vinna den säkerhet som de eftersträvar. NATO har emellertid gjort klart att två begränsningar gäller när man söker svara på önskemålen österifrån om att NATO skall förmedla den reservoar av stabilitet som organisationen representerar. Den ena begränsningen är att man inte är beredd att ta in nya medlemmar som inte är säkerhetspolitiskt förberedda. Det kan gälla öppenhet och demokrati i försvaret men också ogrundade föreställningar om vad alliansmedlemskap kräver och kostar. Den andra begränsningen är att NATO inte vill åstadkomma nya fördjupade skiljelinjer, i första hand i förhållande till Ryssland, genom en avgränsad utvidgning. Det naturliga svaret på dessa hänsyn blev PFF, som ger en möjlighet för de länder som så eftersträvar att genom egna ansträngningar och träning i att samverka så småningom komma i fråga för ett framtida medlemskap. Samtidigt betonas PFF:s inriktning på att utveckla förmågan att samarbeta i fråga om fredsbevarande operationer. Det är ett sådant samarbete som kommer att krävas om Europa skall kunna möta eventuella nya hot mot kontinentens stabilitet. Att sådana fredsbevarande operationer skall genomföras under FN:s eller ESK:s mandat är en självklarhet. Det är just den framåtblickande orienteringen och inriktningen att utveckla en förmåga att gemensamt möta nya utmaningar som gör PFF så intressant. Det nordatlantiska samarbetsrådet NACC har i första hand varit ett forum för de forna paktmotståndarna att i seminariers eller konferensers form lära känna varandra. PFF är däremot ett instrument som ger de deltagande staterna möjlighet att samordna, förbereda och öva sina styrkor för insatser i fredsbevarande verksamhet. Genom sin inriktning på konkret samverkan kan alltså PFF bli en viktig komponent i byggandet av en ny europeisk säkerhetsordning. Vi inser nog i dag alla att denna uppgift kommer att ta längre tid än vad många trodde när ESK:s Parisstadga antogs 1990. Det är viktigt att Sverige från början är med i detta avseende. Vi deltar med bibehållen militär alliansfrihet. Vi gör inga åtaganden som strider mot den säkerhetspolitik som riksdagen har lagt fast. PFF är inte en allians med förpliktande inslag, utan det är en säkerhets- och förtroendeskapande process. Samverkan medför inte några försvarsförpliktelser. Det militära samarbete som kan komma i fråga är inte generellt till sin natur, utan det bestäms i varje enskilt fall genom bilaterala överenskommelser mellan Sverige och NATO om ett partnerskapsprogram. Vi avgör alltså själva gränserna för vår medverkan. Jag delar utrikesutskottets uppfattning att om PFF- processens karaktär förändras i riktning mot nya eller förändrade blockbildningar kan detta beaktas vid de återkommande tillfällen då det blir aktuellt att förnya partnerskapsprogrammet. Jag vill också säga något kort om det andra viktiga sätt på vilket Sverige berörs av PFF. Det gäller Sveriges intressen som aktiv deltagare i olika fredsbevarande operationer. Jag behöver inte här gå in i detalj på våra insatser i Bosnien. Ett stort antal svenska män och kvinnor har gjort, och gör, beundransvärda insatser. De utsätter sig även för betydande faror. De samverkar i komplicerade situationer med styrkor från NATO-länder. FN har beslutat att anlita NATO-resurser för ledning av vissa insatser i Bosnien. Också de svenska trupperna är direkt beroende av dessa. När svenska herculesplan flyger in humanitärt bistånd till Sarajevo vägleds de av NATO:s ledningsorganisation. När svenska soldater utsätts för beskjutning är det NATO:s flyg som kan kallas till hjälp. Det är en självklarhet att svenska deltagare i operationerna på platsen har mycket att vinna, både vad gäller egen säkerhet och insatsernas effektivitet, om samverkan med NATO-ländernas fredsbevarande styrkor kan övas i god tid och bli en del av den svenska kompetensen på området. Samtidigt har vi själva mycket att bidra med och lära ut, inte bara till de central- och västeuropeiska länderna utan också till en del NATO-länder. PFF erbjuder den naturliga ramen härför. I syfte att möjliggöra svenskt deltagande i utbildning och övrig verksamhet har regeringen förelagt riksdagen en särskild proposition om utbildning för fredsbevarande verksamhet, vilken för närvarande behandlas av försvarsutskottet. Men vid sidan av utbildning och träning finns det också ett annat och viktigt skäl till svensk medverkan i PFF. Det gäller våra möjligheter att få insyn och inflytande i en pågående operation. Jag tror inte att det är någon hemlighet att det ibland anses vara för svårt att göra svenska intressen gällande i den komplicerade planeringen av insatserna i Bosnien. Till en del är detta naturligt med hänsyn till det stora antalet aktörer och den snabba och ofta motsägelsefyllda utvecklingen. Men det har också berott på att åtskillig planering ägt rum inom NATO på FN:s uppdrag. Där har vi inte kunnat vara med. Samtidigt hör vi till de länder som sammanlagt har bidragit mest till olika slags insatser. Därmed berörs vi direkt av de beslut som fattas. Vi har allt oftare haft anledning att konstatera att allianstillhörighet inte längre är en relevant distinktion beträffande möjligheten att bidra till och möta nya hot mot stabiliteten i Europa. På motsvarande sätt borde allianstillhörighet inte vara det relevanta kriteriet för insyn och inflytande i gemensamma operationer under FN-mandat. Här borde enbart engagemangets storlek och det faktum att riskerna delas lika avgöra. Utgångspunkten är naturligtvis att FN eller ESK också i framtiden fattar de grundläggande besluten om eventuella framtida militära insatser för europeisk säkerhet. Mandatet för en fredsbevarande operation måste även fortsättningsvis komma därifrån. Men viktiga planeringsbeslut kan alltså komma att fattas i NATO och VEU. För Sveriges del kan PFF därför få stor betydelse också genom möjligheten till insyn och delaktighet i planeringen av enskilda fredsbevarande operationer på ett tidigt stadium. Fru talman! PFF-initiativet har mött ett brett gensvar. Hittills har 14 länder anslutit sig, däribland samtliga sex central- och östeuropeiska länder, vilka förhandlat om associationsavtal med EU, liksom även de tre baltiska staterna. Av särskilt intresse för vår del är att Finland redan har fattat beslut om deltagande. Vi undersöker nu möjligheterna att inom en nära framtid tillsammans med Finland underteckna PFF:s ramdokument i Bryssel. Också Ryssland har förklarat sin avsikt att underteckna ramdokumentet. För närvarande pågår bl.a. i det ryska parlamentet en debatt om en rysk anslutning till PFF, kanske i mindre omfattning frågan om Ryssland bör delta eller inte men mer i vilka former detta bör ske. Det gäller inte minst hur Ryssland skall markera sina strävan att ha en särskild relation till NATO vid sidan av den som PFF erbjuder. Det är självfallet mycket önskvärt med en rysk medverkan i PFF. Jag har själv för utrikesminister Kozyrev nyligen understrukit värdet av att Ryssland snabbt ansluter sig till PFF. Fru talman! Låt mig avslutningsvis konstatera att PFF-initiativet söker tillgodose en rad olika önskemål och intressen samtidigt. Det är ett elegant och konstruktivt svar på dessa krav. På nuvarande stadium är det ett logiskt steg i byggandet av ett europeiskt säkerhetssamarbete. Det tillgodoser också viktiga svenska intressen. Regeringen har därför all anledning att vara tillfredsställd när Sverige kan ansluta sig till detta samarbete under full partipolitisk enighet. 018160186302 N 2010-01-01 00:00:00 253681 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0999/#anf4 2349364 GH0999 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:99 Fredagen den 29 april 1993/94 99 1994-04-29 00:00:00 Socialförsäkring -- inriktning och anslag BB7498B0-B2F6-4747-B4F9-124792B56147 4 OLOF OLOF JOHANSSON (c) c Fru talman! Svaret på den fråga som Magnus Persson ställer är naturligtvis ja. I propositionen om kretsloppsanpassad samhällsutveckling har vi tydligt angett att återanvändning är det som kornmer först, därefter kornmer åter- vinning och därnäst energiutvinning av olika förpackningsslag där det är möjligt. Från miljösynpunkt är detta den självklara prioriteringen, vilket ba- seras på de analyser som har gjorts i utredningar - bl.a. Förpackningsutred- ningen, som jag nämnde. Det har däremot visat sig att de ekonomiska styrmedel som tidigare har funnits på detta område inte har varit så effektiva. Det är klart att man då får använda andra metoder. Det är just detta som vi mot bakgrund av de erfarenheter som vi fortlöpande får in för närvarande ser över. Departemen- tet har nyligen uppvaktats av Vin & Sprit. Man tog då bl.a. upp en del av de frågor som Magnus Persson här reser. Detta ingår alltså i det beredningsun- derlag som vi nu arbetar med. I princip finns det några olika möjligheter att tackla problemet. Avgifter är naturligtvis möjligt, men de måste då vara konstruerade på ett effektivare sätt, så att man får de styreffekter som man är ute efter. Man kan också tänka sig förordningsändringar, som kan röra sig om att införa ett återtagningsan- svar. Det är en möjlighet som kan prövas och som vi också håller på att titta på. Vi har lyssnat på branschen i det här fallet. Det är viktigt att man tar hän- syn till den praktiska situationen och undersöker vilka möjligheter som där finns och som kan innebära minsta möjliga krångel för dem som är direkt berörda, dvs. producenterna. Om problemen kan lösas och om vi kan komma överens med dem, finns det ingen anledning att använda hårdare metoder. Men i det här fallet håller jag med Magnus Persson om att det just nu finns en tendens till att återanvändning inte uppfattas som det självklara förstahandsalternativet. Får man den utvecklingen tydligt dokumenterad är det klart att man måste göra någonting åt den. Det är också viktigt i sammanhanget att vara medveten om att de föränd- ringar som sker i vår omvärld har betydelse. Därför kan man säga att arbetet med Naturvårdsverkets nya rapport som vi nu granskar och bereder och det förhandlingsresultat som nyligen uppnåtts när det gäller EU-relationen är väldigt vältajmade. Det gäller även andra frågor som inte direkt har berörts i förhandlingarna men som behandlas i förpackningsdirektivetc. inom Euro- peiska unionen. Hela detta komplex bör föras in i sammanhanget. Vi håller i högsta grad frågan aktuell. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 253722 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0999/#anf4