2349364 GH0999 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:99 Fredagen den 29 april 1993/94 99 1994-04-29 00:00:00 Säkerhetspolitiska frågor 9DBF7816-160E-4844-AFFE-D3B82986C4B9 2 MARGARETA VIKLUND (kds) kds Fru talman! När man diskuterar internationella frågor kan det vara bra att påminna om grunden till varför vi strävar efter att söka lösa problemen i gemenskap med andra länder. Den grundläggande etiken i alla sammanhang är och måste vara att människan skall vara fri och självbestämmande och tillmätas ett stort personligt ansvar. Det innefattar bl.a. en stor respekt för andra människors integritet och frihet oavsett nationalitet, religion och annat som kan skilja oss åt. Denna tanke har exempelvis varit vägledande för FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Denna tanke måste dock lämna konventionernas värld och bli ett naturligt inslag i den dagliga internationella samvaron. I dag präglas den internationella arenan alldeles för mycket av maktbalans, kalkylerande av risker och tillvaratagande av nationella intressen. Man går genom eld, både bokstavligt och bildligt, för att vinna makt och ära. Vissa nationer tycks också använda FN för att ensidigt främja det enskilda nationella intresset i stället för det allmänna goda. Fru talman! Jag skulle kunna exemplifiera det här. Men jag vill inte göra det. Vi kristdemokrater har uppfattningen att det säkerhetspolitiska arbetet måste vidgas och fördjupas. Det skall inte bara omfatta frånvaro av krig och konflikter. Man måste också säkra freden i ett perspektiv av rättvisa, frihet, solidaritet och med ett aktivt stöd för demokrati och rättssamhället. Fru talman! Säkerhetspolitiken står inför stora utmaningar. Som exempel kan nämnas den globala befolkningsökningen. På 30 år kommer befolkningen att öka från cirka fem miljarder till cirka åtta miljarder människor. En annan utmaning är de ökande välfärdsklyftor som riskerar att skapa flyktingvågor från både syd och öst mot Västeuropa. Vi kristdemokrater anser att det framtida säkerhetspolitiska arbetet bör utvecklas enligt följande modell: 1. Sverige skall delta i det säkerhetspolitiska arbetet tillsammans med de övriga västeuropeiska länderna, med målsättningen att Sverige aktivt skall bidra till enhet, stabilitet och säkerhet såväl inom som utom Europa. 2. Sverige skall aktivt arbeta för att de nordiska ländernas säkerhetspolitik kan utgöra en integrerad enhet i den europeiska. 3. Sverige skall stärka sin roll i det internationella fredsarbetet genom både de regionala och de globala organisationerna, dvs. EU, PFP, FN, GATT m.fl. Denna inriktning på det säkerhetspolitiska arbetet underlättas starkt av ett medlemskap i EU och är således ett starkt skäl för medlemskap i de europeiska gemenskaperna. Vid ett medlemskap i EU ingår vi i ett nära samarbete på det ekonomiska och politiska området. Ett naturligt steg är då att vi bejakar vår europeiska identitet även på det säkerhetspolitiska området och engagerar oss helt i den europeiska arkitekturen för fred och stabilitet. Det är dock angeläget att Sverige förbehåller sig rätten att självständigt fatta beslut om huruvida vi skall delta i militära operationer vid en konfliktsituation. Genom Maastrichtprocessen kommer varje medlemsland i EU att i olika grad ingå i det säkerhetspolitiska arbetet. Men eftersom den omfattande säkerhetspolitiska dagordningen i dag mest består av icke-försvarspolitiska frågor är beröringspunkterna många. EU har exempelvis beslutat att avsätta medel för att upprusta kärnkraftverk i Ukraina. Det anser jag är en viktig freds- och säkerhetsinsats. Partnership for peace, PFP, erbjuder formella försvarspolitiska avtal mellan NATO och länder i Europa som icke är anslutna till NATO. Det innebär bl.a. deltagande med NATO i militärövningar och gemensamma förberedelser för fredsbevarande operationer. PFP ger även möjligheter till säkerhetspolitiska konsultationer mellan de länder som ingår i PFP. I sin utformning ger PFP möjligheter till förtroendeskapande åtgärder av många olika slag. Det är bra, eftersom det kan bidra till att reducera spänningar och reda ut missförstånd. PFP skrivs därför in i historien och den euroepeiska strukturen som enbetydelsefull del i Europas gemensamma säkerhet. Fru talman! Länderna i det forna Jugoslavien visar oss att redskapen som behövs för att klara av Europas säkerhet inte bara kan bestå av förtroendeskapande åtgärder. För att lösa problemen med såväl Europas gemensamma säkerhet som akuta fall av olika slag krävs nya mekanismer och tätare samarbete mellan tre parter -- USA, EU och Ryssland. Ryssland måste ingå i detta samarbete och accepteras fullt ut. Ryssland förlorade det kalla kriget när kommunismen visade sig vara bankrutt. Vi måste hjälpa Ryssland att skaka av sig denna känsla. En förödmjukelse kan skapa revanschlust och få oanade konsekvenser, vilket historien har visat vid många olika tillfällen. I stället måste man i Ryssland få uppleva att man tillhör det europeiska huset. PFP kan vara ett steg i denna riktning, dvs. en utsträckt och öppen hand från väst. Fru talman! En nordisk samverkan kan inte ersätta ett europeiskt samarbete men kan vara en vital del av detta samarbete. Norden är en del av Europa. Ett europeiskt samarbete måste klara av tre saker. För det första: En långsiktig uppbyggnad av Östeuropa. För att klara av denna uppgift är EU en absolut nödvändighet, både i form av stabilitetsfaktor och som aktiv part. I andra hand, eller dessutom, är vissa FN-organ som IMF och Världsbanken också värdefulla i sammanhanget. För det andra: En tillräckligt stark avspännings- och avskräckningspolitik som avråder och avskräcker Europas totalitära krafter att ta makten och använda den i expansionistiska syften. Organisationer som kan vara med och lösa den uppgiften är ESK, FN men också PFP. För det tredje: En effektiv hantering av de akuta säkerhetspolitiska hoten. Regionala konflikter som har inslag av inbördeskrig kommer att bli en del av vår framtid om vi inte har mod att skapa mekanismer som effektivt kan få stopp på dem. Vår oförmåga att hantera situationen i Bosnien är besvärande. Det lidande som förmedlas via våra medier och anda vittnen är vidrigt. Men detta kommer inte att bli någon engångsföreteelse om vi i Europa inte ger oss förmågan att agera kraftfullt. Om tyranniet kunde bekämpas i Kuwait kan det också bekämpas i Bosnien. Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan i betänkandet. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 253679 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0999/#anf2 2349364 GH0999 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:99 Fredagen den 29 april 1993/94 99 1994-04-29 00:00:00 Socialförsäkring -- inriktning och anslag 56E0EB4E-6F2F-4DA4-A05F-7EB6BF2F1F4F 2 OLOF OLOF JOHANSSON (c) c Fru talman! Magnus Persson har frågat mig om jag avser att lägga fram konkreta förslag om hur och på vilket sätt de existerande retursystemen skall kunna bibehållas och vidareutvecklas. Ett grundläggande problem i dag är att samhällets hantering av material i hög utsträckning är enkelriktad -från utvinning av råvara till deponering av avfall. Att i snabb takt förbruka resurser som inte förnyas, att slösaktigt konsumera f örnybara resurser och sedan slänga allt avfall är inte hållbart. Ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och återvinning är nyckeln till en hållbar utveckling. För en hållbar utveckling krävs en kretsloppsan- passad materialhantering. Det finns i dag väl utvecklade system för insamling, återanvändning och materialåtervinning av vissa förpackningar i vårt land, bl.a. för flaskor och aluminiumburkar för öl, läsk, vin och sprit. Magnus Persson gör bedömningen att glas för återanvändning är att före- dra framför glas för återvinning och efterfrågar en mer ingående analys och ett seriösare angreppssätt från statsmaktens sida. Låt mig påminna Magnus Persson om att en särskild utredning har genomfört omfattande studier och analyser inom förpackningsområdet. I utredningens slutbetänkande Miljön och förpackningarna (SOU 1991:76) lämnas förslag till åtgärder inom för- packningsområdet som främjar retursystem samt till en modell för produ- centansvar vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av ma- terial eller energiutvinning från förpackningar. Utredningen innefattade även en kartläggning och översyn av vilka förpackningar och retursystem som förekommer på den svenska marknaden såväl som på den europeiska. Utredningen har även genomfört s.k. livscykelanalyser av olika förpack- ningsmaterial och kartlagt deras miljöbelastning. Regeringens riktlinjer vad beträffar återanvändning och materialåtervin- ning av förpackningar har fastställts i propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Propositionen godkändes av riksda- gen i maj 1993. I propositionen faststäIIdes kravet för öl- och läskedrycksflas- kor tiII 95 % återanvändning. Vidare fastställdes krav för vin- och spritflas- kor tiII 90 % återanvändning samt för övriga glasförpackningar till 70 % ma- terialåtervinning. Dessa nivåer skaII vara uppnådda senast den 1 januari 1997. Som ett resultat av riksdagsbeslutet finns nu möjlighet för regeringen att föreskriva om ett lagstadgat producentansvar. Från den 1 januari i år har producenterna tilldelats ansvaret för insamling och slutligt omhänderta- gande av samtliga utsorterade och insamlade glasförpackningar för såväl återanvändning som återvinning. Detta betyder bl.a. att ansvaret för att uppnå de mycket höga återanvänd- nings- och återvinningsmålen ligger på dem som tillverkar, importerar eller säljer förpackningar. Enligt propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad sarnhällsut- veckling avser regeringen att införa producentansvar för i princip alIa typer av förpackningar. Naturvårdsverket har i ett uppdrag, som i dagarna inkom- mit tiII Miljö- och naturresursdepartementet, bl.a. analyserat konsekvenser av propositionens föreslagna återanvändnings- och återvinningsnivåer för övriga förpackningsslag. Rapporten bereds för närvarande inom regerings- kansliet. Regeringens proposition och riksdagens beslut har inneburit att miljömå- len och kraven inom förpackningsområdet har skärpts. Regeringen följer noga utvecklingen med syfte att slå vakt om och ut- veckla system för såväl återanvändning som materialåtervinning av förpack- ningar. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 253720 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0999/#anf2