<anforande>
<dok_hangar_id>2349363</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:98 Torsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EE35BBE1-201B-467E-B7EE-A1A6DE5C26B8</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>INGVAR SVENSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Den här dagen är mycket viktig för
Sverige. Det beslut som vi skall fatta lägger den
lagliga grunden för ett medlemskap i den
europeiska unionen; jag säger hellre de europeiska
gemenskaperna.

I detta beslut lägger vi stor vikt vid den
folkomröstning som skall hållas senare i november.
Genom en särskild övergångsbestämmelse betonar
vi att den har en alldeles speciell betydelse när det
gäller överlåtelse av beslutsbefogenheter.

Som Birger Hagård tidigare var inne på skall de
europeiska gemenskaperna bygga upp freden i ett
söndertrasat Europa. Under århundraden har det
funnits ständiga konflikthärdar och krig mellan
Tyskland och Frankrike. Efter andra världskriget
fanns det en känsla av att vi nu måste göra något
radikalt för att undvika kommande krig.

Det var faktiskt tre betydelsefulla kristdemokrater
som tog initiativ till det som vi sedan har sett i form
av EG och EU. Det var Alcide de Gasperi från
Italien, Konrad Adenauer från Tyskland och
Robert Schumann från Frankrike som tillsammans
kom på att freden skulle kunna bevaras genom att
Europa integrerades ekonomiskt. Att binda ihop
länderna skulle skapa sådana beroenden att man
inte utan vidare kastade sig i krig med varandra.

Detta är den viktiga idén bakom EU. EU är framför
allt en fredens union.

En stor del av det här betänkandet handlar om
suveränitetsfrågorna. De har redan förekommit
mycket i debatten, och den debatten kommer väl
att accentueras inför folkomröstningen.

Frågan om suveräniteten är viktig. Kommer vi att
behålla ett rimligt mått av suveränitet vid ett
medlemskap? Varje gång man ingår ett
samarbetsavtal, oberoende av på vilken nivå det
gäller, avhänder man sig suveräniteten. Om
personen A och jag ingår ett samarbetsavtal kan jag
sedan säga att jag har kvar min individuella
suveränitet. Men när det kommer till kritan -- om
det blir en konflikt -- kommer det att visa sig att det
är avtalet som gäller. Det är alltså en inskränkning
av suveräniteten.

Att teckna ett avtal är ju helt frivilligt. Man
avhänder sig suveräniteten helt frivilligt. Det är
likadant i ett äktenskap. Det är ett typiskt sådant
avtal. När man ingår ett äktenskap avhänder man
sig en del av sin individuella suveränitet. Det är
inget konstigt med det. Vill man inte avhända sig
suveränitet, får man leva i ett slags isolering, både
som individ eller som stat. Jag tror inte att det är en
lycklig utveckling.

Jag tror att det är nödvändigt att vi går in i de
europeiska gemenskaperna. Det innebär att vi
avhänder en viss, men avgränsad, suveränitet till de
gemensamma organen. Det är inget konstigt med
det.

Egentligen ville jag ha en betydligt klarare
skrivning på den punkten redan i första kapitlet i
regeringsformen. Grundlagsutredningen inför EG
hade också lagt fram ett förslag om det. Bengt
Hurtig kallade det för en plattläggningsparagraf.
Egentligen var det en ärlig deklaration om hur det
faktiskt ligger till, dvs. en frivillig överlåtelse av
suveränitet.

De europeiska gemenskaperna brukar anklagas för
centralism, maktkoncentration, klåfingrighet,
byråkrati osv. Herr talman! Det är inget typiskt
EG/EU-problem. Det är ett typiskt mänskligt
problem. Det är ett problem som finns i Sverige, i
bygemenskaperna, i partierna osv. Det finns ett
naturligt mänskligt intresse att utöka sina
maktbefogenheter. Det gäller bara att bygga in
maktbalanser i det hela.

Jag kan ta fram ett exempel. Häromdagen fattade
riksdagen ett beslut om att framlägga synpunkter
på hur regeringen fördelar sitt arbete. Det kan vara
ett intressant uttalande. Men det hade ingen
speciell laglig grund. Det var ett slags klåfingrighet.
Men riksdagen hade egentligen ingen laglig
kompetens för att fastställa att det skulle vara så.
Inom EG/EU finns den typen av verksamheter. Jag
konfronterades häromdagen med ett
familjerättsligt uttalande från EU-parlamentet. Jag
tillfrågades av en tidning hur jag såg på detta
uttalande om Sverige skulle bli medlem i EU. Det
var lätt att konstatera att familjerätten inte ligger
inom gemenskapsrätten. Därför är det helt
ointressant ur juridisk synvinkel att EU-
parlamentet har gjort detta uttalande. Det ligger
inte inom de befogenheter som gemenskapen ger i
juridisk mening.

I Maastrichtfördraget har ett mycket viktigt
korrektiv byggts in gentemot denna typ av
klåfingrighet. Grundlagsutredningen inför EG
besökte EG-domstolen i samband med
utredningsarbetet. Domstolen uttryckte stor glädje
över att subsidiaritetsprincipen skrivs in i fördraget.
Det blir ett korrektiv för EG-domstolen riktat mot
dem som vill vidga sina maktbefogenheter inom
EG/EU:s organ. Det blir ett viktigt korrektiv.

Inom parentes vill jag uttrycka en viss tacksamhet
över att både regeringen och konstitutionsutskottet
har låtit bli att översätta närhetsprincipen. T.ex.
utrikesutskottet använder det begreppet.
Närhetsprincipen är en irrelevant beteckning för
subsidiaritetsprincipen. Jag kallar det för en
språklig bastard.

Jag är tacksam för att konstitutionsutskottet har
lyssnat på mig när det gäller frågan om
ikraftträdande. Inom Grundlagsutredningen inför
EG ville man skapa en konstitutionell innovation så
till vida att ikraftträdandet av
grundlagsförändringarna inte skulle anges i form av
datum utan i stället med hjälp av en enkel lag. Jag
har hela tiden tyckt att det är konstigt att riksdagen
skall besluta om grundlagsförändringar men inte
veta när de skall träda i kraft. Jag är tacksam för att
utskottet har lyssnat på den argumenteringen så att
vi därför slipper ifrån dessa konstigheter i den
kommande debatten om medlemskap.

Herr talman! Vi kan ha olika uppfattningar om
varför vi skall gå med i den europeiska unionen/de
europeiska gemenskaperna. Jag hade en häftig
ideologisk debatt med en företrädare för det norska
kristelig folkparti för ett par år sedan. Han var
oerhört kritisk mot EG/EU. Han talade om
krämarliberalism osv. Jag sade åt honom att lägga
de ideologiska principerna åt sidan och frågade
honom sedan hur Norge skulle ställa sig om Sverige
blev medlem i EU. Då sade han att Norge måste bli
medlem. Jag frågade honom vad det var för princip
som då skulle gälla. Då var han tvungen att säga att
det var just krämarliberalismens princip som gällde
för detta ställningstagande.

Man kanske kan ha det synsättet på de europeiska
gemenskaperna. Men för mig är freden och
samhörigheten helt avgörande för att vi skall gå
med i den europeiska gemenskapen. Detta är helt
grundläggande. Det finns alltid fördelar och
nackdelar i alla mänskliga sammanhang. Det måste
göras en helhetsbedömning. Min
helhetsbedömning är att freden och samhörigheten
kräver att vi tar ställning för de europeiska
gemenskaperna.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0575413157004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253499</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0998/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
