2349363 GH0998 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:98 Torsdagen den 28 april 1993/94 98 1994-04-28 00:00:00 Massmedier m.m. 307A2916-7429-40D3-836D-0EB21E1DE0C5 171 BIRGITTA WISTRAND (m) m Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande. Man kan säga att det är ett slags uppsamlingsbetänkande som tar upp en rad olika områden. Jag tänker ägna mig åt området som berör film. Vid årsskiftet 1992/93 kom ett nytt avtal till stånd. Det nya film -och videoavtalet slöts mellan en rad branschföreträdare: staten, Svensk Television och Nordisk Television AB. Det innebär att man skall lämna bidrag för biograf- och videoverksamhet på mindre och medelstora orter och produktionsstöd. Jag förvånar mig över att Monica Widnemark i sitt inlägg påstår att det inte hände någonting inom filmbranschen. Det som har kommit fram under våra diskussioner vid de olika uppvaktningar som vi har haft är att efterhandsstödet till filmerna har blivit så stort att pengarna inte har räckt till förhandsstöd. Det har producerats så mycket bra film i Sverige så att man behövt mer pengar än man har tänkt sig. Bara 65 % av stödet avser efterhandsstöd i stället för 75 % som man sade i avtalet. Detta har vi faktiskt haft uppe i utskottet, och jag menar att det är viktigt att man gör en avvägning, som det sägs i avtalet. Man kan pröva det här i slutet av detta år och då se över formerna. Det var några andra frågor gällande avtalet som vi tog upp i utskottet och som vi är eniga om. Det gällde hur man beräknade antalet biografbesökare. För att man skall få något efterhandsstöd måste filmen under ett år ha setts av minst 30 000 besökare. Det måste vara en enskild person som har betalat biljetten. Men många går på bio i grupp, och många skolor köper föreställningar. Det visar sig att den typen av biobesökare alltså inte får räknas med. När utskottet besöktes av oberoende filmare togs dessa frågor upp. De kunde då berätta att Suzanne Ostens film, som har setts av mer än 150 000 ungdomar och vuxna, inte får något efterhandsstöd, eftersom största delen av föreställningarna visades för den här typen av grupper. Eftersom Sverige är ett oerhört biograftätt land -- Sverige är faktiskt det mest biograftäta landet i världen, fick jag höra vid en konferens i våras -- är det väldigt viktigt att sådana här besökare räknas. Jag hoppas att dessa frågor kommer med när avtalet ses över under 1994/95. Det var vi i utskottet också eniga om. När det gäller den andra delen av anslaget som skall gå till filmkulturell verksamhet har regeringen föreslagit en minskning. Man är litet besviken över det sätt på vilket Filminstitutet har skött budgetverksamheten. Här har vi i utskottet också varit eniga. Vi anser att Filminstitutet självt måste få bestämma över sin verksamhet med hänsyn till den korta tid som man har haft på sig sedan det nya avtalet skrevs och sedan de nya förhållandena började gälla. Vi föreslår därför en annan konstruktion av stödet till filmkulturell verksamhet. Det innebär att Filminstitutet självt får avgöra medelsfördelningen till olika bidragsändamål. Däremot -- vilket Elisabeth Persson tog upp -- vill vi i utskottet inte alls säga att pengar inte skall gå till barn och ungdom. Elisabeth Persson var ju orolig för detta. I stället säger vi att minst 21 miljoner kronor skall gå till barn och ungdom. Där är det viktigt att den nivå som regeringen har förordat för nästa budgetår uppfylls. Någon nämnde här tidningen Chaplin. Jag håller med om att det är en tidning som verkligen har förändrats. Den har fått en fräsch och modern framtoning och allt fler läsare. Men den tidningen behöver kanske inte längre enbart bekostas av Filminstitutet. Den kan nog leva ett eget liv på den marknad där allt fler blir intresserade av film. Jag tror att Chaplin har en framtid hur än läget blir. Men, som sagt, det blir alltså Filminstitutet självt -- och inte vi här i kammaren -- som skall avgöra det. Sedan har också beslutet från föregående år tagits upp här. Några motioner vill få till stånd en omprövning, så att det återigen blir tillåtet för Filminstitutet att importera film för vuxna. Jag besöker gärna filmfestivaler, och jag kan inte förstå synpunkterna att det inte finns någon utländsk film i Sverige och att all film bara kommer från Europa. På de flesta festivaler finns det faktiskt filmer från hela världen, Japan, Sydamerika, Indien osv. Problemet är däremot att dessa filmer inte når en större publik, och det har väldigt litet att göra med importen av vuxenfilm. Det handlar helt enkelt om intresset för den här typen av film. Det vore oerhört bra om intresset för kvalitetsfilm kunde ökas. Men det tror jag inte att vi gör genom att importera mera film. Det räcker med de filmer som vi redan importerar. 0834800011503 N 2010-01-01 00:00:00 253649 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0998/#anf171