2349362 GH0997 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:97 Onsdagen den 27 april 1993/94 97 1994-04-27 00:00:00 Invandrar- och flyktingpolitiken 0695D971-B8EC-49D8-B800-2822F98F99E3 24 STEN ANDERSSON i Malmö (m) m Fru talman! Låt mig först säga att rubriken över detta betänkande, ''Invandrar- och flyktingpolitiken'', är något egendomlig. Vi har i Sverige i dag ingen invandrarpolitik. Det är i stort sett stängt för alla som vill komma hit till Sverige och arbeta. Det lär inte bli aktuellt att ta emot sådana förrän vi blir medlemmar i den europeiska unionen. Vad det handlar om är den flyktingpolitik som vi bedriver i vårt land. Även om det kan låta hårt vill jag, fru talman, påstå att den flyktingpolitik som Sverige bedriver i dag, jämfört med den som bedrivs i övriga länder i Europa, är på väg att bli en katastrof. Skulden för det är inte bara denna regerings, utan det har länge varit så. I december 1989 beslutade den dåvarande regeringen att man skulle skärpa asyllagstiftningen. Moderata samlingspartiet och Centerpartiet tillstyrkte det beslutet medan Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kritiserade det kraftigt. Efter valet 1991 gick man tillbaka till de närmast kaotiska förhållanden som rådde före decemberbeslutet 1989, och det är inte bättre i dag. Vi har här många gånger hört att man önskar och ämnar åstadkomma kortare handläggningstider. Alla invandrarministrar har sagt detta sedan jag kommit in i riksdagen 1983, men ingen har ännu lyckats med detta. Låt mig bara hoppas att någon, någon gång, kommer att lyckas. Det har i dag talats om att vår asylpolitik är dåligt förankrad hos majoriteten av svenska folket. Även om man kan tolka resultaten av opinionsmätningar på olika vis, är nog den samlade uppfattningen att politikens förankring hos dem som utser oss att representera dem i denna kammare kunde ha varit bättre. Det är ett uppenbart faktum att det bara är en liten minoritet av dem som i dag beviljas uppehållstillstånd i Sverige som är politiska flyktingar enligt konventionen. Den övervägande majoriteten har fått lov att stanna här av humanitära skäl. Det kan låta vackert, men vi skall veta att det finns miljontals människor utanför Sverige som lever under mycket sämre villkor än de människor som vi har tillåtit stanna här av humanitära skäl. Men dessa människor har inte haft pengar, kontakter eller andra resurser för att kunna ta sig hit. Jag håller med dem som säger att dagens asylpolitk strider mot den uppfattning som majoriteten av svenska folket har. I slutändan skapar det en misstro mot demokratin; om medborgarna i en demokrati märker att större delen av politikerna agerar på ett sätt som majoriteten av väljarna anser vara fel, blir effekten självfallet ett minskat förtroende för demokratin som politiskt system. Något som också är egendomligt i dagens asylpolitik är att ett stort antal människor utan pass eller andra identitetshandlingar erhåller tillstånd att stanna i Sverige. Herr talman! Om en människa flyr för sitt liv eller för sin uppfattning, måste lämna hus och hem snabbt, fly över en gräns och gömma sig för att komma in i ett land, så förstår jag att den personen inte kan ha skaffat de handlingar som kanske krävs. Men majoriteten av människorna har passerat ett antal länder och visat biljetter, pass och ID- handlingar. Och så plötsligt, när de kommer till Sverige, är dessa handlingar puts väck! Det är inte svårt att förstå varför. I går fick vi en broschyr från Invandrarverket som skall förklara saken för svenska folket. Det är modernt att förklara för svenska folket -- de begriper ju inte själva hur det står till med invandrings- och asylpolitiken. Även i detta fall blandar man samman just invandring och asylpolitik. Strax före mig hörde vi en talare som berättade att vi faktiskt hade en positiv utvandring från Sverige, om man räknade sedan 1850-talet. Det är mycket möjligt, men det är två helt skilda saker. De som lämnade Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var människor som var välkomna. Det fanns möjligheter för dem att klara sig i t.ex. USA, dit huvuddelen av dem åkte. Men de fick ingen hjälp. De fick klara sig själva. De belastade alltså inte det land som de kom till. Att gå ända tillbaka till 1850-talet för att rättfärdiga dagens asylpolitik är att sänka argumentationsnivån ganska djupt. Tyvärr -- det är bara att konstatera -- har vi i dag en mycket besvärlig ekonomisk situation. Jag tror inte att någon levande människa i Sverige i dag kan minnas en sämre ekonomisk situation än den som vi nu befinner oss i. Den beror på att Sverige är ett litet land. Vi har tidigare levt över våra tillgångar, och när nu våra möjligheter att producera minskar innebär det att också människors ekonomiska förutsättningar försämras. Vi har en hög arbetslöshet, och i den här församlingen tvingas vi ofta -- och det kan ingen kritisera -- besluta om neddragningar som enskilda människor upplever som mycket smärtsamma. Jag kan förstå de människor som kritiserar politikerna för de neddragningar som drabbar den enskilda människan personligen. Men, herr talman, när det gäller asylpolitiken verkar det inte som om källorna sinar, åtminstone inte om man jämför med den asylpolitik som bedrivs av majoriteten av övriga länder ute i Europa. Jag vet att det finns lediga bostäder i en del kommuner. Fastighetsägare tar gärna emot hyresgäster, och det är kommunen, staten, skattebetalarna som betalar hyran i första hand, inte hyresgästerna. Snart kommer vi att få en stigande efterfrågan, och då kommer svenska ungdomar att efterfråga bostäder som i det läget kanske inte längre finns. Herr talman! Jag har talat tidigare om dubbelmoral. Representanter för små kommuner berömmer sig av att de tar sitt ansvar, till skillnad från t.ex. Vellinge kommun i Skåne. Men de vet att det inte dröjer mer än en månad sedan flyktingarna har beviljats asyl och tillstånd att stanna i någon av de små kommunerna förrän de försvinner därifrån och kommer till Stockholm, Göteborg och Malmö och belastar dessa städers budgetar oerhört hårt. Jag vet att det står i socialtjänstlagen att den som har rätt att uppehålla sig i Sverige har rätt att uppehålla sig var som helst i landet och bli försörjd där. Men jag tycker faktiskt -- och jag tror att det kravet är förankrat -- att det vore rätt att en person som har sökt skydd i Sverige på grund av förföljelse i sitt hemland och fått asyl skulle stanna i den kommun som accepterats -- i alla fall tills han eller hon får ett arbete och kan flytta till någon annan kommun. Det är väl känt att vi får beröm och medaljer av andra länder för vår generösa flyktingpolitik. Men vi skall inte glömma att fråga vad de länder som berömmer oss gör i dag. De stänger sina gränser och skärper sin lagstiftning! Tanken kan ju komma över en att de kanske berömmer Sverige för att flyktingströmmarna skall riktas hitåt, medan de själva försvårar för samma personer att söka asyl där. Vi sänder ut signaler som skiljer sig helt från signaler i övriga Europa. Om utredningstiden kan väntas ta mer än fyra månader skall man kunna lönearbeta i Sverige. Det gäller inte i övriga länder i Europa. Man skall kunna bo utanför förläggningen under utredningstiden. Detta gäller inte heller i majoriteten av Europas länder. Men i Sverige har vi råd och resurser att sända ut sådana här signaler. I juni i fjol, för tio månader sedan, beviljades 40 000 bosnier permanent uppehållstillstånd. Motivet var då att situationen var besvärlig eller att läget var besvärligt i deras hemland. Några dagar senare skulle människor som kom från samma land ha visum för att komma till Sverige. Det är inte helt konsekvent. Skälet till att man sade att de skulle ha visum var att kapacitetstaket var nått: De kunde inte få ett värdigt mottagande. Nyligen har vi beviljat 2 000 somalier permanent uppehållstillstånd, trots att val snart skall hållas i Somalia och trots att stora delar av landet betraktas som säkra av FN i dag. Men då hade vi bråttom att bevilja dessa personer permanent uppehållstillstånd. Nyligen har vi också -- utan att riksdagen har fått säga ett smack -- beviljat 20 000 kosovoalbaner, plus eventuella anhöriga, tillstånd att stanna för evigt i Sverige. Jag förstår att människor tycker att det är konstigt att vi i riksdagen slåss och för intensiva debatter om ett fåtal miljoner ibland, och att regeringen sedan fattar beslut om miljardbelopp som i många fall raserar besparingarna. Jag påstår inte att regeringen har handlat i strid med gällande regler, men jag kan bestämt hävda att många människor tycker att detta handlingssätt är något egendomligt. Jag noterar också att ledande jurister inom Invandrarverket är mycket kritiska mot det senaste beslutet om kosovoalbanerna och t.o.m. hävdar att det strider mot svensk lagstiftning. Men det blir en match mellan Invandrarverkets jurister och regeringen framöver. En del av dem som har gömt sig i Sverige, därför att de inte har accepterat att deras skäl inte har varit tunga nog, skall nu kunna få sin ansökan omprövad och kunna få stanna här. Vi kan alltså notera att de som inte har följt svensk lagstiftning i en del fall kan premieras. Då borde logiken vara den, att även den familj som har följt svensk lagstiftning, lämnat landet och åkt tillbaka skall ha rätt att komma hit och söka asyl en gång till -- om det skall vara någon konsekvens i politiken. Man talar även nu om att asylsökande skall kunna utvisas om de begår vissa brott. Men enligt gårdagens tidningar skall taket vara högre för vissa grupper och lägre för andra grupper. Nu är det bara så, att ingen kan utvisa den person som har fått tillstånd att stanna i Sverige, baserat på att han eller hon är politisk flykting -- det innebär att man är förföljd och riskerar liv och lem i hemlandet. Man kan ju bara utvisa de människor som har fått stanna här av humanitära skäl. Det borde göras litet tydligare. Vad skall vi då göra i stället? Jag vet att det förvisso är lätt att klaga och kritisera. Men det är min bestämda uppfattning att vi bör följa den rekommendation som har kommit från UNHCR, som säger att man skall satsa på att asylsökande skall kunna återvända till sina länder. Det gör många länder i Europa i dag. De beviljar alltså inte permanenta uppehållstillstånd i den omfattning som vi gör i Sverige och som vi anser oss ha råd att göra. Herr talman! Fattigdom och dåliga sociala förhållanden kan inte vara skäl för att få komma hit och för evigt bosätta sig i Sverige. Majoriteten har åberopat just sådana skäl. Så är det tyvärr i dag, men vi har inte pengar till det. Det finns tyvärr hundratals miljoner människor runt om i världen som lever under förhållanden som vi här i Sverige svårligen kan tänka oss. Om vi skall föra en flyktingpolitik som ger korrekta signaler, som skapar respekt och tilltro i omvärlden, måste vi se till att uppehållstillstånden i huvudsak baseras på konventionsskäl och ingenting annat. Svensk flyktingpolitik har fått den effekten att många människor som i dag är välutbildade eller relativt välutbildade och som bor i länder där ekonomin och de sociala förhållandena är dåliga, lämnar sina länder och söker sig till Sverige. Det innebär att vi med vår asylpolitik dränerar de fattiga länderna, som så väl behöver sina utbildade för att kunna skapa en framtid åt de många människor i dessa länder som i dag inte ser någon som helst ljusning i tillvaron. 0892012091809 N 2010-01-01 00:00:00 253339 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0997/#anf24