<anforande>
<dok_hangar_id>2349362</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:97 Onsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa fiskeripolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7BBEF10E-3468-4348-A776-D8E59FF2FE71</anforande_id>
<anforande_nummer>146</anforande_nummer>
<talare>SVEN-OLOF PETERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig säga att detta betänkande är
ytterligare en viktig del i ett långsiktigt strategiskt
arbete för att främja det svenska fisket. Låt mig
också konstatera att vi i Centern tycker att det är
viktigt att vi även i framtiden kan ha ett rationellt
svenskt fiske. Det skall vara ett fiske som är
konkurrenskraftigt jämfört med omvärlden och
som har rätt anpassning och rätt inriktning.

Vi vet också att fiskeriföretagen har satsat stora
summor pengar i utrustningar, fartyg, redskap
m.m., och detta har också skett inom
beredningsindustri och olika kringverksamheter.
Det är investeringar som i dag i många fall blir
försålda till andra länder till väldigt låga priser, på
grund av den sviktande lönsamhet som vi tyvärr
alltför mycket haft att brottas med de senaste åren.

Även om antalet yrkesfiskare, drygt 3 000 stycken,
och antalet binäringsfiskare, som bedöms till ca
600, kan anses vara en relativt liten yrkesgrupp, kan
vi ändå konstatera att den tillsammans med
kringnäringarna svarar för en betydande del av
sysselsättningen i bygder vid kuster och i skärgårdar
där utkomstmöjligheter annars skulle saknas.

Vi vet, och det har belysts tidigare här, vilka
problem som fisket brottas med i dag: sviktande
tillgång på torsk, låga priser på sill, sjukdom hos
laxen, etc. Men jag tror ändå att vi skall hitta
lösningar som totalt sett gynnar det svenska fisket.

Låt mig också understryka vikten av att när vi
pratar om fisket inte glömma bort
beredningsindustrin -- man gör rätt ofta det -- som
är en betydande och viktig industri för att ta till vara
råvaran. Tappar vi beredningsindustrin, är risken
att råvaran måste gå på export och att vi inte kan
tillgodogöra oss vare sig de inkomster som kan
komma av detta arbete eller de
sysselsättningstillfällen som detta ger.

Många betydelsefulla insatser har gjorts de senaste
åren från regeringens och
Jordbruksdepartementets sida för att hjälpa
fiskerinäringen. En fiskeenhet har inrättats på
departementet. Vi har fått den tidigare omtalade
utredningen som generaldirektör Per Wramner
gjorde om fisket. Vi har fått en fiskelag, en
fiskeförordning och nya föreskrifter.

Föreskrifterna är bra, anser jag, men de är nya och
kan behöva ses över kontinuerligt. Jag förutsätter
att vi från Fiskeriverkets sida kommer att följa detta
uppmärksamt för att rätta till eventuella
felaktigheter som kan finnas med och också anpassa
föreskrifterna efter att förutsättningarna kan
komma att förändras över tiden.

Låt mig konstatera att vi med dessa föreskrifter,
förordningar och fiskelag stärker yrkesfiskets roll
och förhoppningsvis gör det konkurrenskraftigare.

Ett enigt jordbruksutskott och en enig kammare
fattade i fjol beslut om att vi fortfarande skulle
tillåta ålsaxen som fiskeredskap. Det tycker jag var
ett väldigt bra och positivt beslut. Det var ett beslut
som visade att man kunde ta lokala hänsyn och
också ta till vara litet grand av ett kulturarv som
finns i detta slags fiske.

Jag har i år en motion, nr 4l3, som gäller -- kanske
i likhet med någon annan som finns kopplad till
betänkandet -- att man skall få använda ålsaxen på
allmänt vatten utan att behöva ha yrkesfiskelicens.
Jag finner att utskottet vill att riksdagen avslår det
yrkandet, och jag får väl acceptera detta i år, men
vi kanske kan ta upp frågan på nytt i framtiden.

I motion 34 har jag tillsammans med ett antal
kolleger tagit upp en del olika frågor, bl.a.
trygghetsförsäkringen vad gäller fisket. Utskottet
tillstyrker motionen och föreslår att regeringen skall
se till att den summa som var tänkt från början, 4
miljoner kronor, fördubblas till 8 miljoner, som man
anser behövs till dess att näringen själv tar över
ansvaret för det här paketet.

Jag tycker att det är bra om vi kan fatta detta beslut,
för det gör, tror jag, att vi får en något bättre
möjlighet för dem som är drabbade av att behöva
anlita försäkringen under den tid som är kvar fram
till nästa budgetårsskifte.

När det gäller yrkesfiskeavdraget konstaterar jag
att arbetet nu är på gång inom regeringskansliet.
Man utreder och ser på frågan. Tidigare
motionskrav som jag tillsammans med andra har
fört fram här i kammaren kan med detta bli
tillgodosedda, även om det kanske dröjer ett tag
framöver. Men jag tror att det är väldigt viktigt, och
jag vill understryka det, att vi måste få en sådan
lösning att de svenska fiskarna får jämbördiga
villkor med sina yrkesbröder, inte minst i
grannländerna runt om. Jag tycker det är ett
normalt anständighetskrav att de skall bli
likabehandlade.

När det gäller begränsningen av
fiskeansträngningen är det viktigt att vi ser till att vi
kan få internationell samverkan och internationella
överenskommelser. Jag tänker i första hand på
selekterande redskap, som jag tror är en av de
viktigare bitarna, inte minst när det gäller
torskfisket, för att undvika att vi tar upp för mycket
småtorsk.

Sjukdomssituationen för laxen är den att M 74 är ett
faktum, ett obehagligt faktum. Betydande insatser
görs från Fiskeriverket, Naturvårdsverket, SJFR
m.fl. för att lösa detta problem. Vi vet inte så mycket
om vad det egentligen är, men det finns många olika
teorier. Jag vill bara understryka, som tidigare
också sagts, att vi måste ha en lösning på detta och
att alla åtgärder som kan vidtas måste vidtas. En
teori som tagits fram är att rent av s.k.
formhaldehyder kan vara en orsak.


Låt mig också bara konstatera, herr talman, när
tiden börjar tryta, att jag finner reservation 1 till
betänkandet något anmärkningsvärd.
Reservanterna befarar att vi kan få en koppling av
licenserna till någon viss sorts fisk eller någon viss
sorts redskap. Jag kan inte hitta någon sådan
formulering eller någon sådan tanke, vare sig i
propositionen eller i utskottsmajoritetens skrivning.

Jag förutsätter att Fiskeriverket också framöver
kommer att följa denna bit och få möjlighet att
diskutera och lägga fast reglerna, precis som vi fick
göra när det gällde den allmänna yrkesfiskelicensen.
Jag anser att Socialdemokraternas farhågor här är
betydligt överdrivna och att vi självfallet skall se till
att vi kan ha ett fiske som inte är geografiskt
begränsat. Det är i alla fall inte meningen, såvitt jag
kan förstå.
</anforandetext>
<intressent_id>0890087624410</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253461</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0997/#anf146</protokoll_url_www>
</anforande>
