<anforande>
<dok_hangar_id>2349362</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:97 Onsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EA33B795-68EC-4349-82ED-B3AF31898B00</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>ÅKE SELBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Miljöministern säger att man inte kan
skapa förbud överallt. Det kan man självfallet inte.
Självfallet skall man förhandla för att nå resultat.
Men ibland kommer man till en situation när man
måste höja rösten och säga till att det får ta slut.
Människor far illa. Jag har träffat många personer
som mår oerhört dåligt just på grund av amalgamet.
Det är inte trevligt att konstatera hur de
människorna mår. De mår väldigt dåligt.

Det finns andra material. Därför är det oerhört
viktigt att vi snabbt får en avveckling av amalgamet.

Miljöministern talar om gamla försyndelser. Jag
minns att den socialdemokratiska regeringen lade
fram en miljöproposition -- förmodligen den största
i sitt slag -- för riksdagen 1988. Det var knappast
någon hejd på den kritik som kom från de
borgerliga partierna vid det tillfället. Av den
anledningen var förväntningarna väldigt stora när
Centern tillsatte miljöministerposten.

Vi tycker att det råder en klar tvehågsenhet när det
gäller miljöfrågorna för närvarande i regeringen.
</anforandetext>
<intressent_id>0365641780005</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253435</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0997/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
