2349362 GH0997 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:97 Onsdagen den 27 april 1993/94 97 1994-04-27 00:00:00 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället m.m. 3E4D77E7-91CB-48D8-BF9B-ACFBD88FD74F 117 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) c Herr talman! Jag ber om ursäkt att jag går in tidigare i debatten. Det är ingen sidovördnad mot de debattörer från oppositionen som kommer efteråt. Jag har ett möte med en av de främsta miljöföreträdarna i världen inom kort, och jag måste därför göra den här anpassningen. Det är Maurice Strong som är på besök i Sverige. För närvarande pågår ett mycket stort arbete på svenskt initiativ för att också internationellt föra fram de viktiga kemikaliefrågorna och kemikaliekontrollen med sikte på en långsiktigt hållbar utveckling. På Norra Latin pågår just den här veckan en FN- konferens om kemikaliesäkerhet. Där deltar 130 stater och 500 delegater. Det är en global konferens i verklig mening. Där handlar det om att följa upp Agenda 21 kapitel 19. I det sammanhanget föreslås sex programområden för det fortsatta kemikaliearbetet, bl.a. ökad riskutvärdering, harmoniserade grunder för klassificering och märkning, upprättande av riskreduktionsprogram, stärkt nationell kompetens och kapacitet och förhindrad illegal internationell handel. Det gäller t.ex. import av giftiga och farliga produkter som ej är sanktionerad av mottagarlandet. Det är avgörande för den globala utvecklingen att vi ser till att så många av utvecklingsländerna som möjligt kommer med i detta arbete. Vi måste dessutom få i gång styrningen och ledningen av arbetet i de länder som är på väg in i marknadsekonomin och där inte särskilt mycket arbete på det här området har utförts tidigare. Därför har Sverige stött deltagandet från alla de fattigare länderna i världen för att de också skall kunna delta. Syftet är att man skall dela upp jobbet och att OECD-länderna skall dela med sig av erfarenheterna till de fattiga länderna. De fattiga länderna skall inte drabbas av de restriktioner som vi genomför i våra länder. Det är inte meningen att man skall flytta problemen någon annanstans i världen genom att dumpa avfall i fattiga länder därför att de behöver pengar eller genom att kemikalieindustrin flyttar sina marknadsansträngningar när det gäller substanser som vi förbjuder i industriländerna. Jag vill alltså betona hur viktigt det är att vi arbetar internationellt på dessa områden. Det är därför som vi i proposition nr 163 har lagt tonvikten både på det lokala och på det internationella planet. En förutsättning för internationella insatser och framsteg är emellertid aktiva nationella insatser. Man kan alltid önska sig mer. Det var det Åke Selberg ägnade sig åt i sitt anförande. Jag skall gärna ge en del kommentarer till det. Mycket av den kritik som Åke Selberg framförde mot regeringens politik i det här avseendet faller naturligtvis tillbaka på tidigare regeringar. Detta är en process där man måste vara medveten om att utvecklingen har pågått under mycket lång tid. Kemikaliesamhället är ingen nyhet. Det är en ständigt expanderande verksamhet med utnyttjande av mer och mer kemikalier i strängt taget alla samhällen världen runt. Det är riktigt att det har gjorts en hel del. Men vi måste också ständigt förstärka de insatserna. Vi ser nya problem. Mycket av städningsarbetet efter det som har hänt tidigare återstår. Det är där som kretsloppsanpassningen kommer in i bilden. Det är en självklarhet att vi, så långt det står i vår makt, måste undvika att farliga kemikalier blandas in i allsköns avfall. Om så sker blir inte bara kemikalierna ett problem utan det totala avfallsproblemet blir ännu större. Det är den grundläggande synen som har saknats tidigare. Annars skulle man ju ha insett det här problemet och gjort något åt det för mycket länge sedan. Det har varit en av grunderna för kretsloppspropositionen och kretsloppsidéerna. Det är självklart att den här propositionen inte innehåller allt. I en del fall fullföljer vi de idéer som vi hade i kretsloppspropositionen. Vi slår inte omedelbart till med de hårdaste metoderna från samhällets sida. Men signalerna måste vara utomordentligt tydliga. Om ingenting händer på frivillig väg, avtalsvägen, och genom utbildning och information, som är mjuka medel, måste vi också indikera att vi är beredda att gå vidare och ta till hårdare metoder. Vi har tidigare saknat den utvecklingen. Det här innebär alltså att vi naturligtvis fullföljer tillämpningen av de principer som har omfattats av alla, utgår jag ifrån, med försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen som grund. Men vi är också inriktade på att skärpa åtgärderna successivt. Det finns i den här propositionen många sådana indikationer om vad som komma kan. Jag tycker att det är litet tråkigt att Åke Selberg använder svepande formuleringar, för det behöver man inte göra. Det finns mycket klart redogjort i propositionen för vad planerna innebär. Det är ingenting som har dragits i långbänk -- i så fall har det skett under tidigare decennier. Frågorna om amalgamet har nu tagits upp med samma typ av bila hängande i luften. Vi anger klart att förbud är på gång, att det sätts gränser. Att inleda överläggningar med i sammanhanget berörda parter kan aldrig vara något fel, för mycket av praktiken skall ju ske där ute. Det sker inte här i riksdagen, utan praktiken sker hos berörda parter, men man måste ha en tidsgräns att arbeta mot. Den tidsgränsen borde ha satts för länge sedan. Nu kommer den, i den här regeringens förslag. Det ger kraft i de överläggningar som sedan tas upp med berörda parter och branscher. Det är metodiken, och det har ingenting att göra med tvehågsenhet, utan målsättningen är alldeles kristallklar, och den är också tidslagd i den proposition som vi har framför oss. Jag utgår ifrån att min kollega Görel Thurdin, som har arbetat särskilt med det här området, kan ge ytterligare komplettering i det fallet. Så när Åke Selberg höjer rösten på det området, är det för sent. Det som borde ha gjorts för länge sedan är nu planerat och tidslagt och kommer att ske, med de partier i regeringen som nu finns där. Jag vill alltså klargöra denna grundläggande princip, som gäller på varje område: Vi är beredda att använda mycket hårda medel när det gäller att komma åt kvicksilvret, när det gäller att komma åt blyet och när det gäller att komma åt kadmium, liksom när det gäller att komma åt träskyddsmedel och -- självklart -- miljöfarliga batterier. Principen gäller likaså de åtgärder som vi föreslår i fråga om klor och PVC. Vi håller på att arbeta med de frågorna, och också detta är exempel på höjda ambitionsnivåer och ingenting annat. På flera av de här områdena har åtgärder dessutom vidtagits som även de borde ha vidtagits långt tidigare. Det bästa exemplet är att vi här i landet alltför länge har tillåtit oss att sprida ut bly via drivmedel. Nu håller blyet på att försvinna ur bensinen. Det kommer att vara i stort sett borta vid halvårsskiftet. När vi ökade differentieringen av skatten på drivmedel hade den blyade bensinen en marknadsandel på 40 %. I dag är den på väg mot noll. Det visar effektiviteten i de styrmedel som vi har använt. 059100119006 N 2010-01-01 00:00:00 253432 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0997/#anf117