2349361 GH0996 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:96 Tisdagen den 26 april 1993/94 96 1994-04-26 00:00:00 Remissdebatt med anledning av kompletteringspropositionen remissdebatt 2B44B156-CA1C-4C36-8292-6B1560422CD0 5 JOHAN LÖNNROTH (v) v Fru talman! Vänsterpartiet var emot de avregleringar och ofinansierade skattesänkningar för höginkomsttagare som Anne Wibble nu anger som huvudorsaker till kasinoekonomin och dagens arbetslöshet och underskottsproblem. Trots det har vi gjort viss självkritik, erkänt att vi kunde ha betett oss mer konstruktivt. När jag hör Anne Wibble och Göran Persson skylla på varandras regeringar blir jag faktiskt litet beklämd. Ni har ju ändå varit överens om nästan allt: avregleringen på 80-talet, skattereformen, den olycksaliga kopplingen av kronan till EG:s valuta och krisuppgörelsens åtstramningar mitt i den djupa lågkonjunkturen. Kan ni inte i era nästa inlägg visa litet mer ödmjukhet och erkänna att också era båda regeringar har haft grovt fel i den ekonomiska politiken? Jag tänkte i övrigt i det här inlägget inte så mycket gräva i historien utan i stället tala om vad vi vänsterpartister vill med den ekonomiska politiken. Den höga arbetslösheten och de försämringar som pågår inom skola, barnomsorg och sjukvård i dagens Sverige är de viktigaste problemen. Det snabbaste och enklaste sättet att göra något åt dem att se till att kommuner och landsting från denna kammare får ett tydligt besked om att de kommer att få en ekonomi som möjliggör ett stopp för avskedanden och drastiska sparprogram. Vi föreslår som enda riksdagsparti att skolan, vården och omsorgen skall ges möjlighet att få sin beskärda del av de ökade inkomster som svenska folket kommer att få under de kommande åren. Jag vill här passa på att ställa en fråga till Göran Persson. Ni föreslog i januari att grundavdraget i inkomstbeskattningen skulle återställas till tidigare högre nivå, vilket som isolerad åtgärd berövar kommunerna drygt 4 miljarder i skatteinkomster. När vi frågade er om det här fick jag uppfattningen att ni i samband med kompletteringspropositionen skulle återkomma med besked om hur det här skattebortfallet skulle kompenseras. Nu skulle jag gärna vilja veta: Hur kommer ni att göra med denna fråga i den kommande motionen? Jag har frågat många av landets kommunalpolitiker och offentligtanställda, och inte minst med tanke på dagens opinionsiffror fäster de mycket stor vikt vid svaret på den frågan. Akuta stödåtgärder behövs också inom byggbranschen, som nu står på gränsen till sammanbrott. Det är inte bara omänskligt med den höga byggarbetslöshen. Det är också samhällsekonomiskt farligt att banta bostadsbyggandet så mycket att det blir brist på byggjobbare och överhettning när konjunkturen för byggandet åter vänder uppåt. Den mest effektiva åtgärden nu är att ge ett besked om att man skall vänta med minskningarna av räntesubventionerna. Jag tycker att Anne Wibble skall fråga Bengt Westerbergs brorsa, färghandlaren, vad som är viktigast för hans möjligheter att expandera och anställa flera: Är det ökad efterfrågan på hans produkter eller är det ytterligare skattesänkningar? Mer långsiktigt behövs kraftfulla och rättvist fördelade investeringsprogram för utbildning, miljö och informationsteknologi, som underlättar en omställning av produktionen i hållbar riktning. Vi vill inrätta en framtidsfond, finansierad av de övervinster som nu håller på att växa fram i exportindustrin och som hotar att skapa en ny finansbubbla om några år. Vi ger vårt fulla stöd till miljöminister Johansson, inte i EU-frågan men när det gäller förslaget att bredda basen för kväveoxidavgifterna. Han förtjänar även beröm för att han vill höja skatten på koldioxid. Det fick han inte för er andra i regeringen, men ni centerpartister och andra miljövänner i riksdagen skall få möjlighet ändå att rösta på det förslaget. Vi skulle också vilja att framtidspengarna används till stöd för försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag. Sex timmars arbetsdag är ingen patentmedicin för att bota arbetslösheten. Men det är en modell som fungerar. Det visar praktisk erfarenhet. Minskad arbetslöshet är en grundläggande förutsättning för en sanering av de offentliga finanserna. Men också det omvända gäller. Arbetslösheten kan inte minskas reellt utan att räntorna faller, vilket kräver minskade offentliga underskott. Finns det utrymme för att höja skatterna? Ja, det råder ingen brist på pengar sammantaget i detta land. I år kommer svenska folket totalt att spara ungefär 4 000 kr. per individ mer än vad vi investerar. Det stora problemet är att allt detta överskottssparande ligger inlåst i bankfack i stället för att komma ut i produktiv användning. Det är inte höga skatter som åstadkommer det höga sparandet utan en osäkerhet inför framtiden vilken i sin tur beror på arbetslösheten. Det är den onda cirkel som måste brytas. Räntorna på statsskulden är inte bara förfärande stora. De hamnar också såsom inkomster hos fel grupper. Det är just den överklass och välbeställda medelklass som redan har ett stort överskottssparande som kammar hem också de stora ränteinkomsterna. De kan köpa hus och livförsäkringar åt sina barn och barnbarn. Jag tror inte att det är finansministerns barnbarn som kommer att drabbas, utan det är barn och barnbarn till dem som nu går arbetslösa och som har låga inkomster som kommer att drabbas av att få sanera den offentliga ekonomin. Detta kan inte klaras utan skattehöjningar. Den som påstår något annat talar helt enkelt inte sanning. Efter en sänkning av bolagsskatten från 30 till 28 % har Sverige den näst lägsta nominella bolagsskattesatsen bland OECD-länderna. Om man lägger till skatten på kapitalinkomster och reavinster, hamnar Sverige fortfarande bland de utpräglade lågskatteländerna för kapitalägare. Ett flertal länder i Västeuropa har också högre inkomstskatt för höginkomsttagare än vi har här i Sverige. Det räcker dock inte med skattehöjningar. Det behövs också besparingar i statsutgifterna. Det finns i dag ett utrymme för totalt minskade militärutgifter, även om resurser omfördelas till svenska insatser i FN:s regi. Investeringar som skadar miljön innebär slöseri. Vi bör därför stoppa Öresundsbron och storskaliga motorvägssatsningar. Socialförsäkringssystemen måste bli mer fördelningspolitiskt träffsäkra. En sanering av de offentliga finanserna kan inte genomföras utan en stark och rättvis fördelningspolitik. De arbetslösa skall inte drabbas dubbelt. Återställ ersättningsnivån i a-kassan till 90 > e%. En sänkning av taket i sjukförsäkringen kan betala en höjning av ersättningsnivån för långtidssjuka från 70 till 80 %. Minska avdragsmöjligheterna för privata pensionsförsäkringar så att dessa sparformer inte blir mer gynnade än andra. Detta ger skatteinkomster som kan användas för att höja pensionen för dem som har låg eller ingen ATP. Jag vill ställa en andra fråga till Göran Persson, som var inne på löntagarfondspengarna. Han ansåg att det skulle gå att spara 8 miljarder. Dessa pengar skall enligt regeringens förslag läggas i stiftelser. Det är väl avkastning som sedan skall gå till forskning och annan offentlig konsumtion. Det skulle kunna bli fråga om att spara en tiondel på den offentliga konsumtionen. Vi stöder förslaget om att lägga in pengarna i AP-fonderna. Men jag vill att rätt skall vara rätt. Det handlar väl om en tiondel av summan, Göran Persson, i besparingar? Jag är litet förvånad över talet om den offentliga konsumtionen. Det gäller väl inte den offentliga konsumtionen? Den minskas ju dramatiskt och skapar arbetslöshet med regeringens planer. Så har jag inte uppfattat era långsiktiga planer. Det är väl i transfereringssystem som man måste spara och inte i den offentliga konsumtionen? Vi vänsterpartister får ofta höra att vi har bra förslag, men de flesta är skeptiska till våra möjligheter att påverka politiken. Med det nuvarande parlamentariska läget här i riksdagen har vi givetvis ofta svårt att göra oss gällande. Men vi har faktiskt påverkat. Det var vi som först, länge och envetet krävde sänkt grundavdrag för höginkomsttagare. Till slut gav en riksdagsmajoritet efter. Detta ledde i sin tur till att kommunerna fick behålla 4,2 miljarder mer i skatteinkomster. Vi har också varit pådrivande i en rad frågor, där den samlade oppositionen har tvingat regeringen att ändra sina förslag. Det gäller en skärpt kamp mot ekobrott. Det gäller ökade anslag till reparation, ombyggnad och kulturmiljövård. Det gäller avskaffandet av tvånget att införa det dyra husläkarsystemet. Det kommer förhoppningsvis att gälla den besparing som blir följden när riksdagen säger nej till vårdnadsbidraget. Jag kan faktiskt försäkra er att vi i Vänsterpartiet är ganska trötta på att ständigt befinna oss i oppositionsrollen. Sverige behöver förtvivlat en ny regering, men det räcker inte med det. Det behövs också en radikalt ny politik, som inleder den långa marschen mot full sysselsättning och sanerade statsfinanser. 0586690122908 N 2010-01-01 00:00:00 253239 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0996/#anf5