<anforande>
<dok_hangar_id>2349361</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:96 Tisdagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>S var på fråga 1993/94:463 om friköp av historiska arrenden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8EFACA50-E294-484B-AAC0-B89B197254AB</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>BENGT SILFVERSTRAND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Om frågan är vid liv, fru statsråd, och
den har behandlats av Justitiedepartementet i hela
två och ett halvt år, måste det vara en respirator, en
konstgjord andning, som regeringen själv håller
denna fråga vid liv med.

Situationen är nämligen mycket allvarlig för de
människor som är berörda. Jag tror inte att
statsrådet är omedveten om deras situation. Jag vet
också att flera av dem varit i kontakt med
departementet. Dessa människor är djupt
bekymrade. De utgörs till en del av äldre
människor som i decennier har längtat efter att få
denna fråga löst. Vad skall de tro när de i januari
månad får besked om att en lag skall aktualiseras
under vårriksdagen? Nu läggs möjligen ett förslag
fram under vårriksdagen, men inte i sådan tid att
det kan behandlas av vårriksdagen. Därmed skjuts
ju ärendet upp till höstriksdagen. Kan det möjligen
bero på att statsrådet egentligen säger: Gånge
denna kalk ifrån oss?
</anforandetext>
<intressent_id>0241621108903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253259</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0996/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
