2349360 GH0995 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:95 Måndagen den 25 april 1993/94 95 1994-04-25 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:109 om antipersonella minor interpellationsdebatt F4E4AE5C-F3CC-42C8-82C3-C2DBEDD8647A 8 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m) m Fru talman! Christina Linderholm har i en interpellation ställt följande frågor till mig: Betraktar regeringen mina 013 som en antipersonell mina som således inte kommer att tillåtas för export enligt den FN-resolution som Sverige har ställt sig bakom? Vilka initiativ tänker Sverige fortsättningsvis ta för att användningen av antipersonella minor skall upphöra? Får jag för det första säga att vi från regeringens sida välkomnar den debatt som under senare tid förts kring minvapnet. Det är oerhörda lidanden som förorsakas bland civilbefolkningen i många länder på grund av kvarliggande minor. Kraftfulla åtgärder är utan tvekan nödvändiga för att såväl försöka röja nu befintliga minor som söka förhindra en fortsatt utläggning av sådana minor. Den FN-resolution som Christina Linderholm hänvisar till var Sverige medförslagsställare till. Den antogs i FN:s generalförsamling i slutet av 1993. Resolutionen uppmanar alla de länder att inte exportera ''antipersonella minor som kan förorsaka stor fara för civilbefolkningen''. Vi fäste stort avseende vid denna definition, eftersom vi önskade en bred uppslutning kring just de mintyper som i de berörda länderna förorsakat stora lidanden. Låt oss kalla dem för truppminor, eftersom det är den benämning som vi använder i Sverige för minor av den här typen. Sådana minor har inte tillverkats i Sverige under de senaste 15 åren. Någon export är därmed inte aktuell. Det är värt att notera att ingen svensktillverkad mina, varken truppmina eller annan mina, påträffats i något av de länder som nu är drabbade av kvarlämnade minor. Christina Linderholm frågar om regeringen betraktar fordonsmina 013 som en antipersonell mina som inte kommer att tillåtas för export enligt FN-resolutionen. Fordonsmina 013 är, som framgår av benämningen, en fordonsmina: -- den är konstruerad för att verka mot landande flygplan och mot pansrade fordon, -- den har en storlek som gör den lätt att upptäcka och röja; den är, som Christina Linderholm säkert vet, ungefär lika stor som en TV på stativ, och -- den är en bevakad mina som utlöses på kommando. Christina Linderholm anför i sin interpellation att fordonsmina 013 har antipersonell verkan och att den går att försåtsutlösa med t.ex. snubbeltråd. Det är riktigt att de grova hårdmetallkulor som slungas ut från minan för att slå igenom pansrade fordon och flygplan också verkar mot andra, mindre skyddade mål. Det är också riktigt att minan kan förses med trådutlöning. Den skiljer sig därvid inte från andra minor, eller från granater och andra militära produkter med sprängämne i. De kan alla på ett eller annat sätt apteras för försåtsutlösning. Men det är inte fordonsminor av denna typ som FN-resolutionen riktar sig mot, utan de små nedgrävda eller utslängda truppminor som är svåra att upptäcka och röja och som kan ligga kvar oupptäckta och fortfarande efter lång tid kan detonera. Fordonsmina 013 är inte en sådan truppmina. Som Christina Linderholm nämner, finns det också en uppmaning från USA till alla mintillverkande länder att tillämpa ett exportmoratorium på 3--5 år för alla antipersonella minor -- detta i avvaktan på att den översyn av det internationella minprotokollet, som detta år påbörjas inom FN, skall resultera i kraftfullare regler för minkrigföring och kanske också restriktioner avseende export och tillverkning av vissa mintyper. Vi har i Sverige exportförbud för all krigsmateriel. Först genom regeringens beslut i varje enskilt fall ges tillstånd till export. Vi reglerar vår krigsmaterielexport på detta sätt och inte genom moratorier. Det är emellertid naturligt att regeringen, genom en fortsatt restriktiv tillståndsgivning för minmateriel, beaktar att dessa vapensystem kan medföra särskilt stora risker för civilbefolkningen. Vi kommer således, som jag tidigare har sagt här i kammaren, tills vidare inte att medge export av några truppminor. Vi kommer också i internationell samverkan, med bl.a. USA, att söka åstadkomma överenskommelser som förhindrar ett återupprepande av den urskillningslösa minkrigföring som bedrivits i många länder under senare år. Jag kan alltså försäkra Christina Linderholm att vi kommer att spela en aktiv roll vid kommande expertmöten inom ramen för konventionen om särskilt inhumana vapen, där för övrigt Sverige är ordförande, bl.a. vad avser översynen av minprotokollet. Om resultat kan uppnås genom överenskommelser om exportförbud för vissa mintyper, genom tekniska arrangemang på minorna så att de desarmerar sig själva och är lätta att leta reda på och röja, eller på annat sätt, är det dock ännu för tidigt att uttala sig om. Jag vill avslutningsvis påminna om att vi genom bidrag till minröjning och hjälp till skadade försöker bidra till att lidandets omfattning minskar. Svensk försvarsindustri är också engagerad för att i samverkan med FOA få fram minröjningsanordningar, som på ett mer effektivt sätt än med nuvarande materiel kan röja de utspridda minorna. 0972941768604 N 2010-01-01 00:00:00 253227 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0995/#anf8