2349360 GH0995 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:95 Måndagen den 25 april 1993/94 95 1994-04-25 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:109 om antipersonella minor interpellationsdebatt 0F1A0592-DAF0-4463-9A03-B7435C9E5C80 12 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m) m Fru talman! Jag försökte i mitt första svar att ge en så precis redovisning som möjligt. Däri ligger att jag inte exakt kan säga hur vi kommer att ställa oss i varje enskilt fall. Det vore tjänstefel av mig, eftersom riksdagen har lagt fast riktlinjer för krigsmaterielexporten som klart säger att det skall göras en bedömning vid varje enskilt fall, bl.a. med utgångspunkt i det svenska försvarets behov. Därför är en samproduktion med t.ex. Norge på ett sådant område någonting helt annat än andra typer av export. Det vore oärligt av mig att förespegla kammaren någonting annat. Det är ett precist svar i den meningen att det i grunden inte finns något absolut förbud mot export, men det krävs tillstånd vid varje enskilt tillfälle. Christina Linderholm tar upp problemet med avgränsningen. Det funderar vi ständigt över. Det är inte minst en följd av Christina Linderholms fråga, men problemet har varit aktualiserat tidigare. Var skall man dra gränsen mellan antipersonella minor av den typ som avses i FN- resolutionen och andra minor? Vi skall ha klart för oss att det, när det gäller mina 013, är fråga om stora kulor som skall gå genom pansar. Jag beskrev minans karaktär tidigare. Det är en dyr mina. Om den skall användas för antipersonella ändamål blir det mycket dyrt. För sådant skulle man använda en helt annan typ av mina. Minan inhandlas alltså inte systematiskt för detta ändamål. Jag har svårt att tänka mig att det över huvud taget skulle bli fråga om något förvärv av sådana minor i de länder som skulle vara aktuella. Jag har aldrig hört talas om någon förfrågan eller om något intresse av den här typen av mina. Det finns oändligt många andra. Detta har lett till slutsatsen att mina 013 icke kan betraktas som en antipersonell mina. Inte ens utifrån de gemensamma intressen som vi har att bevaka står minan särskilt mycket i fokus. Christina Linderholm pekar på ett speciellt problem som jag inte känner till. Jag tvivlar på att det finns ett samarbete med fransmännen i fråga om denna mina. Jag kan ha fel på den punkten, men jag har ingen information om att det skulle existera något sådant samarbete. Jag skall gärna se över detta samarbete om Christina Linderholm har belägg för det, men mig veterligen finns det icke något sådant samarbete. Följden av detta blir att jag inte kan ge någon ytterligare kommentar till det som Christina Linderholm säger om detta. På detta område, liksom på andra, har Sverige varit en av de drivande krafterna. Däri ligger att vi ständigt gör den prövning som Christina Linderholm hänvisar till. Jag sade också i mitt tidigare svar att jag kan tänka mig en fortsatt gradvis utveckling mot en humanare krigföring. Låt oss kalla det så, även om jag i grunden tycker illa om det begreppet. Det finns nämligen ingen human krigföring. Arbetet på det här området kommer att fortsätta. 0972941768604 N 2010-01-01 00:00:00 253231 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0995/#anf12