2349359 GH0994 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april 1993/94 94 1994-04-22 00:00:00 Sverige och Europeiska unionen 133AB701-CED7-4BE8-B8E7-6DCA0008CA52 92 KARIN FALKMER (m) m Herr talman! Sveriges väg mot medlemskap i den europeiska unionen kan liknas vid en orientering i elitklass. Kontrollerna som måste stämplas in för att vi skall kunna nå målet har plockats en efter en. Trots att terrängen har varit svårgenomtränglig och trots att onda korpar suttit i träden och ropat ''det går inte, det går inte'' har terrrängavsnitt efter terrängavsnitt forcerats. Förhandlingsöverenskommelsen stämplades in i rätt tid och är nu paraferad, trots alla pessimistiska förutsägelser om tidtabellen. I dag finns regeringens proposition om folkomröstning angående EU-medlemskap på riksdagens bord. Vi har nu ett par kontrollskärmar kvar. Vi närmar oss målområdet, och det blir svenska folket som kommer att bestämma om vi skall gå i mål. Nästa viktiga kontrollskärm på vår väg mot medlemskap är Europaparlamentets godkännande av utvidgningen, ett beslut som vi hoppas att man fattar den 4 maj. Sedan har vi en sista spurtsträcka och en sista kontroll kvar, nämligen vår egen folkomröstning den 13 november. Herr talman! Ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen är den viktigaste framtidsfrågan för Sverige under 1990-talet. Sverige är djupt förankrat i den europeiska traditionen. Vårt land delar historiskt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt samhörigheten med de länder som i dag ingår i den europeiska unionen. När vi fyra länder har blivit medlemmar, vilket jag hoppas, kommer EG/EU att omfatta i stort sett hela Västeuropa. Enigheten mellan partierna i vår riksdag när det gäller Sveriges medlemskap är, med ett litet undantag när, total. Det betänkande som föranleder denna debatt är ett enhälligt betänkande. Sedan den socialdemokratiska regeringen sommaren 1991 lämnade in medlemsansökan har vi i bred enighet och över partigränserna målmedvetet arbetat för att vårt land skall kunna delta i och kunna påverka europeisk utveckling i framtiden som ett medlemsland i den europeiska unionen. Ytterst är det det svenska folket som i en omröstning kommer att avgöra frågan. Vi vet att det i dag finns många som säger ja till ett medlemskap och att det finns många som tänker rösta nej. Ett mycket stort antal människor har inte bestämt sig. När det gäller opinionen i Sverige är det otvetydigt så, att det är viktigt för oss att Europaparlamentet klart visar svenska folket att vi hälsas välkomna i Europagemenskapen. Bland Europaparlamentarikerna finns det en klar majoritet som vill att Sverige, Finland, Norge och Österrike skall bli medlemmar. Men trots detta råder det i dag en osäkerhet om huruvida Europaparlamentet kommer att fatta beslut i frågan före sommaruppehållet. Den 4 maj är sista möjliga datum för Europaparlamentet att fatta beslut innan man själv går till val. Detta är alltså det nuvarande Europaparlamentets sista möjlighet att påverka frågan. Finns det inte minst 260 parlamentariker som röstar för utvidgningen närvarande den 4 maj, skapas en osäker situation som riskerar att få en direkt negativ inverkan på opinionen i Sverige. Det är viktigt för Sverige att Europaparlamentet ger signaler till svenska folket om att vi är välkomna. I våra kontakter med partikamrater i Europaparlamentet är det viktigt att vi framhåller hur väsentligt detta är för stämningen i Sverige inför vår folkomröstning. Vi måste förklara för våra vänner i Europaparlamentet vilken betydelse deras handlingssätt den 4 maj kommer att få för Sveriges inställning till EU inför den svenska folkomröstningen och hur detta kan påverka våra möjligheter att få en majoritet för ett ja till svenskt medlemskap. Herr talman! Moderata samlingspartiet har sedan många år kompassen inställd på medlemskap. För oss är det självklart att Sverige bör vara med och forma ett Europa som lever i fred, frihet, demokrati och välstånd -- ett Europa som har vilja och förmåga att stödja grannländerna och som tar sitt internationella ansvar, ett Europa som har kraft att ta sig an övergripande problem som bara kan lösas genom samarbete. I den offentliga EU-debatten har de bakomliggande grundvärderingarna glömts bort. Skälen till att tolv europeiska demokratiska länder i dag frivilligt valt att gå in i ett bindande samarbete har hamnat i skymundan. Medlemskapsfrågans betydelse för vår gemensamma framtid och för värdet av att vi i vårt land är med och tar ansvar för utvecklingen i Europa har drunknat i ett sammelsurium av detaljer och småskuren negativism. Herr talman! Inflytandefrågan är en av de viktigaste frågorna som diskuteras i Europadebatten. Vi kan glädja oss åt förhandlingsresultatet. Därigenom uppnåddes inte bara att svenska ståndpunkter på de flesta områden fick gehör. När det gäller miljöområdet och bevarandet av frihandelsavtalen med Estland, Lettland och Litauen fick vi inte bara ha kvar de svenska reglerna, utan EU beslutade dessutom att följa Sveriges exempel och att förändra sin egen politik i vår riktning. Detta har vi uppnått, trots att vi ännu inte är medlemmar i EU. Det råder inget tvivel om att våra möjligheter att få inflytande över Europas utveckling ytterligare kommer att öka genom ett medlemskap. Det är ett väsentligt svenskt intresse att Sverige som medlemsland får ett reellt inflytande i EU så snart som möjligt. Det är viktigt för oss att vårt land som medlemsland kan delta på samma villkor som övriga EU-länder och påverka utformningen av de förslag till institutionella och andra förändringar som skall ligga till grund för beslut 1996. Om vi sitter kvar i väntebåset till 1996 får vi acceptera att andra under tiden bestämmer åt oss. Herr talman! Hittills har svenska folket utsatts för en störtflod av mestadels osakliga påståenden. Nyheter om alla hemskheter som skulle drabba oss, först som EES-medlemmar och nu som EU- medlemmar, har flödat över oss alla. När vi nu undan för undan får facit i hand framstår överdrifterna och generaliseringarna i all sin solkighet. Jag påstår inte att EU är felfritt eller att allting bara innebär fördelar för oss eller att medlemskap löser alla våra problem. Vi kan inte heller förutsäga framtiden. Men vi måste göra klart för oss vilken roll vi vill att Sverige skall ha i det framtida Europa. Vill vi göra gemensam sak med övriga länder, eller vill vi stå utanför ett samarbete som hela tiden utvecklas mellan gemenskapens länder? I så fall riskerar vi att bli alltmer isolerade. Det står nu klart att allt fler länder söker medlemskap i den europeiska unionen. Ungern och Polen har nyligen lämnat in sina ansökningar. För dem har det, ända sedan de släpptes ur Warszawapaktens järngrepp, varit självklart att söka allt närmare samarbete med EG/EU. Just dessa länder önskar inget hellre än att Sveriges medlemskap förs lyckosamt i hamn. De ser vårt medlemskap som en möjlighet för dem själva att följa efter. Om vi når målet och blir medlemmar den 1 januari 1995 kan vårt land tillsammans med övriga länder i gemenskapen vara med och ta ansvar för och påverka stora övergripande frågor som bara kan lösas genom samarbete. Genom medlemskap i EU förbinder vi oss att gå in i ett samarbete för fred och säkerhet, för demokrati, för en bättre miljö, för ökat välstånd och för en bättre framtid för hela Europa -- ett samarbete som allt fler länder söker sig till. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan. 0199809132302 N 2010-01-01 00:00:00 253206 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf92