2349359 GH0994 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april 1993/94 94 1994-04-22 00:00:00 Sverige och Europeiska unionen 409B5508-57AD-4793-8A80-A17203ED1D09 86 HANS GÖRAN FRANCK (s) s Herr talman! Min uppfattning är den att Sveriges riksdag inte före folkomröstningen skall ta ställning till det förhandlingsresultat som föreligger. Jag uppfattade det också så att det egentligen var Daniel Tarschys önskemål att det här betänkandet skulle betraktas som ett ställningstagande till ett antal motioner men inte till förhandlingsresultatet. Men då tycker jag att skrivningarna i utskottsbetänkandet går för långt. Jag fäster mig då särskilt vid vad som står på s. 7, nämligen att ett EU-medlemskap skulle ''på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna för en fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och välfärd''. Och sedan säger man: ''Utskottet välkomnar att Sverige, genom det resultat som uppnåtts i förhandlingarna - - -, nu har tagit ett viktigt steg för att möjliggöra ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen.'' -- Detta är uttalanden som jag tycker går för långt. Sedan förekommer det också att man i anslutning till motioner talar om att man utgår från att motionsönskemål kommer att tillmötesgås vid ett svenskt medlemskap. Jag tycker alltså att man i betänkandet inte håller sig strikt till det som jag anser vara viktigt. Nu skall svenska folket yttra sig i den här saken. Jag för min del är beredd att strikt följa det svenska folkets uppfattning i folkomröstningen, och i det läget skall det inte förekomma några pekpinnar, några påtryckningar eller några förhandsuttalanden från riksdagen. Jag är också orolig när det gäller en annan punkt, som inte behandlas i det här betänkandet -- jag måste ändå beröra det. Tendensen går där i samma riktning. Jag tänker på frågan om föreslagna grundlagsändringar. Jag menar att man skall avvakta med att ta ställning till de grundlagsändringar som nu är på väg tills folkomröstningsresultatet är klart. Jag tycker över huvud taget att det här sättet att utöva påtryckningar -- direkt eller indirekt -- är olyckligt. Jag kan delvis förstå att det är på det här sättet -- det beror väl på att opinionssiffrorna är så dåliga. Men man får lov att ha litet is i magen nu och hålla sig strikt till principer som är viktiga i det här sammanhanget. Det finns en annan sak i betänkandet som intresserar mig. På s. 10 under Utskottets överväganden heter det: ''Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består.'' Det låter det! Jag utgår från att detta är utskottets uppfattning. Det som oroade mig var att försvarsministern för en tid sedan sade att neutraliteten är ett passerat stadium. Det sade han den 10 oktober. Ett annat frågetecken orsakas av det faktum att statsministern vid en debatt med mig i går uttalade att formuleringen att vår säkerhet skall syfta till neutralitet i händelse av krig inte längre används utan ersätts av andra formuleringar. Det är väl inget tvivel om att i varje fall en rad ledande företrädare för regeringen är på väg ut i den frågan. Det skapar en viss oreda när det kommer olika budskap om detta. Det har här i dag talats med stor emfas om enhälligheten när det gäller beslut i sådana här frågor inom Europaunionen. I går citerade jag en kommentar ur Svensk Juristtidning för statsministern, men jag fick inget svar på den punkten. Det skulle vara intressant att höra om det är någon som vill motsäga vad som sägs i den kommentaren; jag citerar den därför på nytt: ''Enligt en särskild förklaring om omröstning i samband med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är man enig om att medlemsstaterna, vad beträffar rådsbeslut som kräver enhällighet, så långt möjligt skall undvika att hindra ett enhälligt beslut, om en kvalificerad majoritet för ett sådant beslut föreligger.'' Denna särskilda förklaring finns. De påtryckningar som man blir utsatt för i samband med ett kvalificerat majoritetsbeslut kanske blir så stora att ingen kan sätta sig emot det. Säkerligen finns det en sådan oro. Det är svårt att säga någonting annat. Herr talman! Det finns en fråga som jag intresserar mig mycket för. Jag menar att den behandling som frågan har fått i utskottsutlåtandet inte är tillfredsställande. Sverige har beträffande offentlighetsprincipen nöjt sig med att nyligen göra en ensidig och urvattnad deklaration som inte nämnvärt skiljer sig från den i förhandlingarnas inledningsskede för drygt ett år sedan. Deklarationen förpliktar inte EU, som har varit negativ till en gemensam deklaration, till någonting. Det har inte ens gjorts ett gemensamt nordiskt uttalande. EU-kommissionen slog i mars 1994 fast att vår offentlighetsprincip inte ger svenskar rätt att avslöja förtroliga EU-dokument. Det är enligt kommissionen en angelägenhet för svenska myndigheter att genomdriva de undantag för tillgänglighet som Europarådet kan besluta om för sina dokument. Jag kan inte gå in på alla detaljer i detta utlåtande, men på de grunder som jag nu har angett avser jag att lägga ner min röst i denna fråga. Jag tycker att de som har en kritisk och eftertänksam inställning bör göra detsamma. I detta anförande instämde Lena Klevenås (s). 0913695315308 N 2010-01-01 00:00:00 253200 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf86