<anforande>
<dok_hangar_id>2349359</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sverige och Europeiska unionen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7176DB3C-5512-4F85-82B8-8CB97FA70C3B</anforande_id>
<anforande_nummer>85</anforande_nummer>
<talare>PÄR GRANSTEDT (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är riktigt att det finns en allvarlig
brist i EES-avtalet, nämligen att de lagar som sedan
också måste kunna tillämpas i EES för att det skall
fungera naturligtvis stiftas i ministerrådet och i EU-
parlamentet. Det enda sättet att rätta till den
bristen är att se till att Sverige får säte och stämma
i de lagstiftande församlingarna, i ministerrådet och
i EU-parlamentet. Det är exakt den bristen som vi
nu vill rätta till. Det gör man genom att gå fram till
fullt medlemskap.

Att hävda att vi skulle kunna förhandla oss fram till
något annat sätt än medlemskap att ge Sverige säte
och stämma i EU:s lagstiftande församlingar tycker
jag är illusionsmakeri. Att gå ut till svenska folket
och säga att vi vill förhandla om EES-avtalet så att
vi får fullt inflytande utan att bli medlem är att slå
blå dunster -- eller kanske litet rosa dunster -- i
ögonen på folk.

Det är naturligtvis riktigt att EU syftar till att man
skall tala med en gemensam stämma. Det är för
resten precis samma ambition som vi har i EFTA,
där vi är med. Även där eftersträvar vi ju att
uppträda gemensamt på de områden som EFTA
sysslar med. Men det som är viktigt för oss är att
förutsättningen för att det skall bli en gemensam
stämma faktiskt är att alla är med på det, dvs. att
inget medlemsland tvingas in i en position som
landet inte självt accepterar.

Men det är klart att vi också har ett intresse av ett
gemensamt uppträdande -- under förutsättning att
man kan enas om bra ståndpunkter som vi kan
ställa upp på. Det är klart att vi inte kan sitta i
riksdagen och motsätta oss en massa saker som man
har fattat beslut om i EU, eftersom beslut i EU i de
här fallen innebär att vi själva har gått med på det.
Vi kan naturligtvis inte först komma överens om en
politik och sedan motsätta oss den politiken. Det är
i alla fall inte vår tradition att arbeta på det sättet.
Jag antar att det inte heller är Vänsterns tradition.

Därför är det viktigt att se till att de
ställningstaganden som Sverige gör i
ministerrådet -- där vi har vår vetorätt -- är
förankrade i Sveriges riksdag. Vi skall också se till
att det blir så genom den EU-nämnd som skall
inrättas.

I själva verket kommer Sveriges riksdag genom
EU-nämnden att få ett avgörande inflytande över
den utrikes-, säkerhets- och handelspolitik samt
den ekonomiska politik som EU för, eftersom
Sveriges ställningstaganden skall förankras här och
eftersom Sveriges medverkan är nödvändig för att
EU skall få någon politik på de här områdena. Det
är den möjligheten till inflytande som ni vill att vi
skall säga nej till.
</anforandetext>
<intressent_id>0470593486100</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253199</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf85</protokoll_url_www>
</anforande>
