<anforande>
<dok_hangar_id>2349359</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sverige och Europeiska unionen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0E2DE993-50C6-43A1-A31F-D503AEDAB143</anforande_id>
<anforande_nummer>76</anforande_nummer>
<talare>DANIEL TARSCHYS (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Nu driver Gudrun Schyman linjen
''ensam är stark''. Men ensam är stark är en falsk
paroll. Hela den politiska tradition som vi har haft
i Sverige, folkrörelsernas, arbetarrörelsens och
demokratins tradition, bygger på den motsatta
föreställningen, nämligen att det är tillsammans
som vi kan vinna inflytande och påverka vår
framtid.

Detsamma gäller internationellt. Ett enda litet land
har mindre möjligheter att påverka sitt och sin
omgivnings öde än flera länder har i samverkan. En
politisk union ger oss alltså möjligheter till en
vidgad suveränitet och ett vidgat inflytande över
vår egen tillvaro. Därför är det så angeläget att vi
går in i den europeiska unionen.

Såsom Vänsterpartiet nu lägger upp det hela finns
det två alternativ: ett fortsatt EES-avtal eller
medlemskap i den europeiska unionen. Då är det
helt uppenbart att det senare, medlemskapet, ger
oss större möjligheter till påverkan, inflytande och
till reell suveränitet. För min del är jag övertygad
om att det blir slutsatsen som svenska folket drar
den 13 november.
</anforandetext>
<intressent_id>0316572054501</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253190</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf76</protokoll_url_www>
</anforande>
