2349359 GH0994 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april 1993/94 94 1994-04-22 00:00:00 Internationellt utvecklingssamarbete F4F3DEA9-065D-4ED9-9582-D61FBAA527C4 69 INGELA MÅRTENSSON (fp) fp Herr talman! Om det vore så väl som Ylva Annerstedt säger! Det är inte så. Amnesty, t.ex., får över huvud taget inte komma dit. Ylva Annerstedt talade om MR-aktivister. Jag tycker att Ylva Annerstedt skulle ha träffat de advokater som jobbar direkt med Östtimors folk och försöker försvara dem när de döms till mycket långa fängelsestraff för att ha deltagit i en demonstration. Såvitt jag förstår har Ylva Annerstedt inte träffat dessa advokater. Däremot har hon träffat en teoretiker, advokat Lubis, som jag själv också har träffat. Det sägs att det har förändrats till en viss del. Jag kan hålla med om att man i dag åtminstone får tala om mänskliga rättigheter, men det har inte inneburit något i praktiken. Det har inte blivit bättre. Den bristande respekten mot mänskliga rättigheter kvarstår. Det är det jag tycker är avgörande. Det avgörande är inte vad man säger i teorin. Man sade till oss att det var fritt fram för oss att röra oss, gå runt och titta överallt. Hur var det när vi kom till Östtimor? Jo, vi var totalt kontrollerade. Vi var precis lika kontrollerade som Östtimors folk är. Då finns det ingen frihet. Ylva Annerstedt nämner några organisationer, t.ex. Röda korset, som står till vårt förfogande. De kan inte ens svara på frågor om hur den politiska situationen är! De vågar inte säga någonting om hur det är. De vågar inte tala om hur människor har det, för då åker de ut ur landet. Det är samma med Unicef. De får hålla sig strikt till sitt hjälparbete. De får icke säga någonting om den politiska situationen. Gör de det får de åka därifrån. Det sägs att traditionerna i Indonesien är sådana att det råder enighet. Där kritiserar man inte några regimer eller regeringar. Där är man överens och stöder den regim som finns. Några andra möjligheter finns inte. Vi skall inte glömma att det handlar om en militärdiktatur. Parlamentet har 100 platser för militärer. De är inte folkvalda. I vilket parlament finns det 100 platser för militärer? Dessutom har väldigt många av de som är valda militär bakgrund. Det är ingen demokrati. Det är ingen marknadsekonomi. Det finns ingen respekt för mänskliga rättigheter. Så länge det är så tycker jag att varken svenskt bistånd eller svenska vapen hör hemma i det landet. 0389381287505 N 2010-01-01 00:00:00 253183 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf69