<anforande>
<dok_hangar_id>2349359</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt utvecklingssamarbete </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FAD3829E-6715-4A1B-A0A1-4119FFEAAE82</anforande_id>
<anforande_nummer>68</anforande_nummer>
<talare>YLVA ANNERSTEDT (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag försvarar inte alls den repression
som förekommer i Indonesien. Det har jag sagt
minst tre gånger nu. Men det finns uppenbarligen
olika uppfattningar om vad det är möjligt att tala
med människor om.

Flera biståndsorganisationer är verksamma i
Indonesien och på Östra Timor. Katolska kyrkan,
tyska biståndsorganisationer och Internationella
röda korset finns där. Jag tycker att vi skall utnyttja
de kanaler för påverkan som står till vårt
förfogande för att medverka i en demokratisk
utveckling och en förbättring av de mänskliga
rättigheterna. För min del tror jag att man gör det
bättre genom att vara där och verka mitt ibland
människorna.
</anforandetext>
<intressent_id>0972781465305</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253182</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf68</protokoll_url_www>
</anforande>
