2349359 GH0994 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april 1993/94 94 1994-04-22 00:00:00 Internationellt utvecklingssamarbete 07B09E76-1381-440C-B669-2FBEF7168E39 65 INGELA MÅRTENSSON (fp) fp Herr talman! Jag skulle vilja börja mitt anförande med att beklaga att det svenska biståndet inte uppgår till 1 %, som vi har beslutat här i riksdagen att det skall göra. Det kommer inte att göra det nästa budgetår heller om vi fattar beslut enligt det förslag som nu har förelagts riksdagen. Det är verkligen beklagansvärt. En ljuspunkt är att regeringen har ökat biståndet med 400 miljoner och säger att man successivt skall återgå till enprocentsmålet. Det finns en motion från två folkpartister som jag instämmer i. Jag tycker att man redan nästa budgetår borde kunna komma upp till enprocentsmålet. I övrigt skulle jag vilja ägna mitt anförande åt demokrati och mänskliga rättigheter. Glädjande nog pågår en demokratisering i en mängd länder världen över i dag, inte minst på grund av den upplösning som har skett av Sovjetunionen. Men demokrati kan inte bara införas genom att man inför ett flerpartisystem och att människor får rätt att rösta på många olika partier. Det måste också till att de här partierna utvecklas i demokratisk riktning och att de står för olika synpunkter och representerar olika grupper i samhället. Här ser jag att svenska partier har en mycket viktig uppgift att fylla. Vi kan stödja ett utvecklande av olika politiska partier i andra länder. Därför tycker jag att det är märkligt att SIDA har avslagit en ansökan om att få stödja partier i en gryende demokrati på det här viset. Man gör en hänvisning och säger att man inte kan ge partistöd till partier i andra länder. Men det är inte fråga om att ge ett ekonomiskt stöd till de här partierna. Man ger möjlighet för svenska partier att i samarbete diskutera och hjälpa till att utveckla partier även i länder där man inte alls har de här traditionerna. Regeringen har tagit ett initiativ och tillsatt en enmansutredning med Hadar Cars, som skall se över frågan om att ge bistånd till en demokratisk utveckling. Detta skall kanaliseras via de politiska partierna. Det tycker jag är mycket positivt, och jag ser fram emot utredningen som kommer någon gång under våren. Nyligen var jag och några andra riksdagsledamöter i Jerusalem och diskuterade demokrati och mänskliga rättigheter i en kommande palestinsk stat. Det är mycket positivt att regeringen har reagerat så snabbt efter handslaget mellan Israel och PLO att man är beredd att ge bistånd till Ghaza och Jeriko och att man skall bidra till den demokratiska utvecklingen där. Ett problem som man särskilt tog upp i de diskussioner vi hade med palestinierna var att man behöver pengar till de poliser som behövs för att kontrollera säkerheten och ordningen i området. Det är ju svårt att få in poliserna i den ekonomiska utvecklingen, men de behövs. Jag hoppas att svenska staten kan hjälpa till även på det området. Biståndet skall ju kopplas till mänskliga rättigheter. Det finns en hel del fläckar på den svenska biståndspolitiken. Jag tänker då framför allt på Kina. Man kan ju inte påstå att det där sker någon demokratisk utveckling, eller att förhållandena när det gäller mänskliga rättigheter har gjort sådana framsteg att man kan ge bistånd. Jag delar inte den uppfattningen. Genom att man har gett bistånd till Kina har man sänkt ribban, tycker jag. Det är därför svårt att säga vilka länder man inte skall kunna ge bistånd eller U-krediter till. Ylva Annerstedt talade om Indonesien, som jag inte heller tycker kvalificerar sig när det gäller svenskt bistånd eller U-krediter. Det råder ingen respekt för mänskliga rättigheter i Indonesien. Jag reagerade starkt på det Ylva Annerstedt tog upp eftersom jag själv besökte Östtimor och Indonesien i september förra året. Ylva Annerstedt säger att yttrandefriheten har ökat. Det råder ingen yttrandefrihet i Indonesien. Det är censur. Det finns en självcensur bland journalisterna eftersom de vet vad som händer om de skulle kritisera regeringen eller regimen över huvud taget. Det är en omöjlighet. När det gäller de mänskliga rättigheterna hade vi långa samtal med biskop Belo som ju är den person som folket på Östtimor vänder sig till. På en direkt fråga om situationen förbättras säger han att den inte har det. Ylva Annerstedt säger också att Sverige skall sluta bojkotta. Jag vet inte vilken bojkott hon menar. När det gäller vapenexporten finns ingen egentlig bojkott, men man har beslutat sig för en restriktiv vapenexport. Jag tycker inte att man över huvud tagit skall exportera några vapen till Indonesien som ju är en militärregim. När det gäller bistånd till Indonesien finns en stor risk att en ansenlig del av biståndspengarna hamnar i makthavarnas egna fickor. I Indonesien har man inte någon marknadsekonomi eftersom politiker och militärer äger i stort sett hela näringslivet. Det är sagt att man skall stödja en marknadsekonomi och en utveckling i den riktningen. Jag har inte hört att makthavarna i Indonesien är på väg att släppa ifrån sig någon makt och införa en marknadsekonomi. Det är familjer som äger stora delar av näringslivet i Indonesien. Det finns mycket att kritisera när det gäller Indonesien. Ylva Annerstedt talade om biskop Belos närmaste man. Det är ju inte samma katolska kyrka i Indonesien som på Östtimor. De är skilda åt eftersom Östtimors kyrka vänder sig mot Portugal. Om det var i Indonesien som Ylva Annerstedt träffade den kyrkans man hon talar om, är det knappast biskop Belos närmaste man. Man får inte kritisera någonting i Indonesien. Vi träffade Röda korsets representant på Östtimor, och vi träffade UNICEF:s representant i Indonesien som var på tillfälligt besök på Östtimor. De vågade inte svara på några som helst frågor om situationen på Östtimor eftersom det råder sådan total kontroll. Det finns över huvud taget ingen möjlighet vare sig för folket eller organisationerna där att uttala sig eftersom man då riskerar att få åka därifrån. Att verka på plats låter för mig som en omöjlighet. Man kan naturligtvis hjälpa med bistånd, men om man kritiserar för bristande respekt för mänskliga rättigheter får man nog packa ihop och åka därifrån. Man är välkommen endast om man instämmer i den politik som bedrivs och talar väl om Indonesien. Jag skulle ha sagt något om Västsahara och Polisario. Men eftersom det inte finns utrymme för det vill jag instämma i det som Maj-Lis Löw sade. Det stämmer helt med min uppfattning i frågan. Det är viktigt att Sverige även fortsättningsvis ger bistånd till Västsaharas folk. I detta anförande instämde Hans Göran Frank (s). 0389381287505 N 2010-01-01 00:00:00 253179 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf65