<anforande>
<dok_hangar_id>2349359</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:94 Fredagen den 22 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationellt utvecklingssamarbete </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>32A2FBDA-FF3A-4048-840F-3C1A4F889ACC</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet ALF SVENSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är alldeles riktigt att jag inte
nämnde Ny demokrati vid namn. Det berodde på
min försynta läggning. Jag tycker att det måste vara
litet genant för ett parti att stå för den
biståndspolitik som Lars Moquist står för.

Att skära ner biståndet eller att halvera det skulle
givetvis innebära katastrof för många
medmänniskor som bor långt borta. Men Lars
Moquists världsbild innebär att gränserna för hur
långt vi skall bry oss går på andra sidan Baltikums
östgräns. Afrika, som ligger längre bort, behöver vi
tydligen inte alls tänka på.

Jag har mycket svårt att tro att nydemokraterna
egentligen menar allvar med den här typen av
förslag. Jag kan tänka mig att det, utifrån diverse
statistiska beräkningar, kanske tilltalar en del
väljargrupper att säga att man skall dra in ett antal
miljarder och satsa dem på något annat. Det är
aldrig svårt att gå egoismens ärenden. Jag tycker att
Lars Moquist gör det.

Sedan pläderar Lars Moquist starkt för global
frihandel. Det är bra. Där är vi överens. Men vi får
inte tro att det inte kommer att kosta västvärlden
och i-världen någonting. Ibland har jag en känsla av
att man talar om frihandel för att slippa ge
multilateralt och bilateralt bistånd. Då förvirrar
man lätt begreppen och får kanske folk att tro att
det inte medför några uppoffringar för oss, om man
nu skall se det så.

Fru talman! Jag måste få säga en sak till. Vi hörde
tidigare att vi lånar till allt. Vi lånar alltid när vi
skall hjälpa de arma och fattiga. Vi kan likaväl säga
att vi lånar till vår konsumtion av godis, chips och
läsk. Den kostar ungefär lika mycket som
biståndet. Vi kan också säga att vi lånar till det spel
och dobbel vi sysslar med. Där omsätter vi svenskar
dubbelt så mycket varje år jämfört med
biståndsbudgeten. Den omsättningen ligger på 24--
25 miljarder. Men när vi spelar på tips eller triss
lånar vi inte. Det är alltid när vi skall hjälpa de
riktigt fattiga och eländiga som vi lånar.

Tycker inte Lars Moquist att det är något märkligt
att presentera hjälpen till de medmänniskor som
verkligen befinner sig på livets skuggsida på detta
sätt?
</anforandetext>
<intressent_id>0739780276601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253140</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0994/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
