2349358 GH0993 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:93 Torsdagen den 21 april 1993/94 93 1994-04-21 00:00:00 (forts. från 6 §) Vissa anslag till bostadsförsörjningen samt reparation, om- och 56BE6304-4700-4944-90DD-9CFBBA2CC9FD 65 INGER LUNDBERG (s) s Herr talman! Jag vill tacka Ivar Franzén för en engagerad genomgång av viktiga frågor på bostadsmarknaden. Kanske beror både Ivar Franzéns engagemang och kunnighet på att han rör sig bland människor som möter mycket av de bostadspolitiska problemen och att han inte -- som skatteminister Lundgren -- flyr undan det som är människors verklighet. Ivar Franzén talar för något helt annat än att marknaden skall avgöra utvecklingen på ett av de grundläggande välfärdsområdena. Vi har fått en situation då ingen tar ansvar för bostadspolitiken. Många departement delar ansvaret, men ingen har en helhetssyn. Det är inte för att det skall vara bekvämt för aktörerna på bostadsmarknaden som socialdemokratin kräver en bostadsminister, Mikael Odenberg. Det är för att det är så viktigt för barn och unga hur bostadsmiljöerna utformas och för att det är viktigt vilka möjligheter till en god bostad som människor har. Samtidigt som regeringen har tappat helhetssynen på bostadsmarknaden ökar klassklyftorna. Det finns mycket starka tendenser till segregation i vår tid. Visst finns det segregation i varje samhälle, och visst fanns det segregation under 70- och 80-talen. Men det allvarliga är att segregationen nu tar fart i vårt samhälle och att det är stor risk att vi kommer in i en segregationsspiral som vi aldrig kan vrida tillbaka. Vi socialdemokrater förnekar inte att segregationen har funnits i det svenska samhället sedan långt tillbaka. Men vi är också på det klara med att segregationen i Sverige har varit liten sett i ett internationellt perspektiv. Vi har inte haft några getton, allmännyttan har erbjudit bostäder för alla och också i miljonprogramsområdena har det funnits hushåll med mycket goda förutsättningar som trivts i och älskat sina bostadsområden. Vi socialdemokrater känner också stolthet över att vi har kunnat erbjuda en likvärdig skola och en god barnomsorg i hela landet, och vi känner en utomordentligt stor oro för att regeringen inte tar tag i segregationsfrågorna. I motion Bo230 kräver vi motionärer från nio större städer att en särskild parlamentarisk beredning tillsätts för att studera och ta tag i segregationsfrågorna. Bakgrunden är systemskiftet inom bostadspolitiken. Det har gått fort för borgerligheten: Bostadsanvisningslagen har avskaffats, och i betänkandet vill man inte ens se vilka möjligheter till en fungerande bostadsanvisning som vi har. Bostadsförmedlingar har fallit som käglor ute i kommunerna. Den fysiska planeringen har nedmonterats. För allmännyttan finns nu bara särregler, som försvårar arbetet. Inte några möjligheter att driva en social bostadspolitik ges av den borgerliga regeringen. Regeringen har avhänt sig de ekonomiska styrmedlen. Man har ringa intresse för en skatteutjämning som motverkar bostadssegregationen. Man visar allt större tendenser att införa marknadshyror. Man inför skolpeng och barnomsorgspeng runt om i kommunerna. Systemskiftet går fort, så fort att Boverkets chef bara för några dagar sedan uttryckte sin stora oro för att regeringen inte tar fram instrument för att följa utvecklingen, för att satsa på forskning och uppföljning och på att ge en ordentlig bild av vad som egentligen händer ute i kommunerna. Samtidigt är arbetslösheten hård. Samtidigt finns det stor oro i världen som bidrar till en kraftig invandring till vårt land. Allt det här innebär risk för segregation. Allt det här gör det så viktigt att vi gemensamt här i kammaren tar upp kampen mot det tudelade samhället. Därför känner man sig så oroad av en regering som saknar engagemang och vilja att ta tag i frågorna om segregationen. Därför finns det ändå en liten strimma av hopp när man hör engagerade centerpolitiker som Ivar Franzén, som rör sig ute i den verklighet som allt fler börjar tycka är jobbig. Riksdagen får inte stå vid sidan om och se hur vårt samhälle blir alltmer segregerat. Det är allvarligt att man inte vågar ta det initiativ som socialdemokratin kräver i reservation 10. Det är allvarligt att man inte gör allt för att säkra svaga gruppers ställning i framtiden. Det är hög tid att visa att vi i Sverige vill ha ett samhälle för alla och ett samhälle med mötesplatser för människor med olika social, kulturell och etnisk bakgrund. Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationer som Lennart Nilsson tidigare har biträtt. 0512424416400 N 2010-01-01 00:00:00 253092 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0993/#anf65