2349358 GH0993 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:93 Torsdagen den 21 april 1993/94 93 1994-04-21 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:117 om Sverige och EU:s försvarsplaner interpellationsdebatt 1A9A36C3-ECA0-4579-A9E1-1DC61F8CDEDE 38 BENGT HURTIG (v) v Herr talman! Det går litet trögt att få svar på alla frågor. Jag ställde frågan om vi vid en svensk folkomröstning om medlemskap i ett gemensamt europeiskt försvar kan välja alternativet nej och om detta går att kombinera med vårt löfte i tillträdeseakten att vi inte skall hindra utvecklingen mot ett gemensamt försvar i Europa. Det är alltså förenliga ståndpunkter, om jag förstod statsministern rätt. Det tycker jag är ett väsentligt besked. Sverige ansluter sig ju till ståndpunkten i Maastrichtavtalet att VEU är unionens försvarskomponent, eller något liknande, om jag minns rätt. Det står i en paragraf. Också detta har vi skrivit under på. Sedan har givetvis VEU sina ''plattformar'' och sin strategi, där man beslutat om vissa dokument. Nu säger statsministern: Detta är traktat som man kan ha en viss prognos om vad de kommer att leda till, men personligen har jag uppfattningen att t.ex. England och Frankrike så småningom kommer att avveckla sina kärnvapen, därför att de är oanvändbara. Detta är ett återkommande dilemma. Det står en mängd saker i Maastrichtavtalet, och det står en mängd saker i ''plattformar'' och dokument som har karaktär av traktat, och så skall det plötsligt inte tillämpas. På punkt efter punkt kommer vi tillbaka till detta problem. Det är litet konstigt att ansluta sig till formuleringar som inte skall tillämpas. Det sägs klart ut av VEU:s generalsekreterare Van Eekelen att VEU skall kunna handla på egen hand, om det finner det nödvändigt, utan att FN och ESK fattar något beslut. Man skall kunna intervenera såväl inom som utanför kontinenten om vitala intressen för Europas medborgare hotas. Tycker Carl Bildt att det är ett bra uttalande? Det är givetvis sådana frågor som vi kommer att upprepa. Jag är övertygad om att vi så småningom kommer att få svar. Det intryck jag har är att man inte vill tala riktigt öppet om detta, utan att man tar diskussionen efter det att vi har blivit medlemmar. Skulle man tala väldigt öppet om vad t.ex. europapolitiker säger till mig, vilket jag nämnde i mitt förra anförande, skulle risken för ett nej öka. 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 253065 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0993/#anf38