<anforande>
<dok_hangar_id>2349358</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:93 Torsdagen den 21 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:117 om Sverige och EU:s försvarsplaner</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0FEA1633-38A9-4910-8D95-AD1AC9197B77</anforande_id>
<anforande_nummer>37</anforande_nummer>
<talare>HANS GÖRAN FRANCK (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är just på punkten om den
kollektiva gemensamma säkerheten som Sverige
har gjort ett uttryckligt undantag när det gäller de
beslut som kan fattas av FN:s säkerhetsråd. Men då
säger vi klart och tydligt ifrån. Nu gör vi undantag.
Men här gör man inte klart hur det skall förhålla
sig. Det är den stora skillnaden.

Vad är det som är viktigt? Jo, FN bygger på
universalitetsprincipen. Europaunionen bygger
inte på ett allomfattande europeiskt samarbete.
Det är en västeuropeisk allians. Det är på den här
punkten svagheten i statsministerns argumentering
kommer fram, nämligen att vi kommer att hamna i
den situation som den franske Europaministern
Lamassoure sade. Jag har förståelse för att
statsministern inte kommenterar det uttalandet,
vilket faktiskt leder oss in i detta västeuropeiska
försvarssamarbete.



Vad sedan gäller frågan om enhälligheten vill jag
från en juridisk kommentar i Svensk Juristtidning
återge följande: ''Enligt en särskild förklaring om
omröstning i samband med den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken är man enig om att
medlemsstaterna, vad beträffar rådsbeslut som
kräver enhällighet, så långt möjligt skall undvika
att hindra ett enhälligt beslut, om en kvalificerad
majoritet för ett sådant beslut föreligger.'' Det är
också den ståndpunkt som gäller.

Statsministern måste studera detta närmare. På den
här punkten har man gjort ett klart misstag när man
inte har begärt undantag. Det gjorde Danmark.
Också två andra länder har reagerat, nämligen
Grekland och Irland. Här har danskarna gjort rätt.
Varför har de gjort på detta vis? Jo, av den enkla
anledningen att de inte vill delta i den
försvarsallians som byggs upp via VEU.

Herr talman! Statsministern har sagt att vi inte
behöver bekymra oss så mycket om
atombeväpningen i England och Frankrike. Om
det nu är på det sättet -- vilket jag anser vara
klarlagt -- att vi får ett framväxande europeiskt
försvar som kommer att innehålla en fransk och
kanske en brittisk kärnvapenkomponent, är vi inne
i ett försvarssamarbete där en eller två makter har
kärnvapen.

Detta anser jag inte vara förenligt med den svenska
ståndpunkten, som på denna punkt är ovillkorlig,
nämligen att vi inte skall ha egna atomvapen. En
konsekvens av detta är självfallet att vi inte heller
kan delta i försvarsstyrkor med andra länder som
har kärnvapen.
</anforandetext>
<intressent_id>0913695315308</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253064</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0993/#anf37</protokoll_url_www>
</anforande>
