2349358 GH0993 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:93 Torsdagen den 21 april 1993/94 93 1994-04-21 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:117 om Sverige och EU:s försvarsplaner interpellationsdebatt 655B3A77-01C0-42DE-BDEC-1FC55E857B33 31 Statsminister CARL BILDT (m) m Herr talman! Mycket kan man säkert anklaga mig för -- en del med rätta och en del med orätt -- men inte för att försöka lägga locket på en säkerhetspolitisk debatt. Tvärtom håller jag i grunden med Ingela Mårtensson i det hon sade på slutet. Vi bör ha en säkerhetspolitisk debatt där vi kanske river bort ett och annat tabu. Jag har försökt att göra vad jag kan under de senaste åren för att lätta på en del hemligstämplar och öppna en del gamla skrymslen som kanske borde ha öppnats långt tidigare. Till Hans Göran Franck vill jag först göra ett långt ifrån oväsentligt principiellt påpekande. Hans Göran Franck företräder två helt olika och logiskt oförenliga linjer. Den ena linjen är den kollektiva säkerheten på den globala eller regionala nivån, där den skall omfatta alla. Den andra linjen är den principiella neutralitetslinjen -- jag tror det var så han formulerade sig. Dessa två linjer är icke förenliga. Antingen har man kollektiv säkerhet eller neutralitetspolitik. Den debatten har med viss frekvens förts i svensk politik under senare decennier under 1900-talet. Jag vill inte minst påminna om perioden omedelbart efter första världskriget då de partipolitiska förtecknen var något omvända. Om jag inte missminner mig var det Hjalmar Branting och socialdemokratin som stod för den kollektiva säkerheten. Den dåvarande högern stod för den principiella neutralitetslinjen. Det är inte heller rätt att framställa svensk politik som konsekvent rätlinjig och aldrig förändrad sedan 1860-talet. Det är tvärtom -- målen nationens frihet och fred och i någon utsträckning också närområdets fred och stabilitet har varit glasklara. Men målen har stundtals anpassats till utvecklingen. Låt mig erinra om Hjalmar Brantings kollektiva säkerhet och om Rickard Sandlers nordiska aktivism. Det må vara rätt eller fel, men inte var det neutralitetspolitik. Steget in i Förenta nationerna efter andra världskriget beskrev man mycket ärligt som ett avsteg från en principiell neutralitetslinje. Varje tid skall forma den säkerhetspolitik som passar utifrån de förutsättningar som den tiden har att erbjuda. Det innebär också att det har skett en betydande förändring i och med att det blockuppdelade Europa har försvunnit. Jag tror att det var i januari 1992 som jag under en interpellationsdebatt diskuterade detta med Gudrun Schyman. Mycket av det som sades då står sig fortfarande. Då hade vi gått från en situation med två block som stod mot varandra. Bara ett enda krig i Europa var möjligt. Vi visste att det var det stora kriget mellan NATO och Warszawapakten, som kunde bli ett kärnvapenkrig. Vi strävade efter att stå utanför. Neutraliteten var det logiskt riktiga. Det är inte alls säkert att den hade lyckats. Vi vet genom neutralitetskommissionens betänkande att den neutraliteten inte var så alldeles principiell. Nu befinner vi oss i en situation då det enda som vi egentligen vet är att det krig som tidigare var det enda möjliga i dag är alldeles omöjligt, eftersom det blockuppdelade Europa inte finns. Men en lång rad andra situationer måste kunna hanteras och bemästras. Bosnien är det mest tragiska exemplet. Detta ställer helt andra krav på utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete än tidigare. Det är den slutsats som kan dras av det som har inträffat i Balkan och i f.d. Jugoslavien. Vi behöver utrikes- och säkerhetspolitisk samverkan mellan de europeiska länderna. Förenklat uttryckt ställde Bengt Hurtig mig frågan om vi glömmer bort världen. Jag hoppas inte det, men jag erkänner gärna att vi under detta dramatiska skede av fundamental europeisk omvandling har koncentrerat oss mycket på Europa och säkert kommer att fortsätta att göra det. Det hade varit underligt annars. Men låt oss icke glömma världen! Jag håller med Bengt Hurtig om det. Att vi har ett speciellt ansvar i Europa är väl lika självklart som att man i andra delar av världen har ett speciellt ansvar för de delarna av världen. Jag var härförleden, som Pierre Schori nyss erinrade om, i Sydostasien. Där bygger man nu upp regionala säkerhetsforum för att ta ett ökat regionalt ansvar för säkerheten. Man kan inte lita på att FN-systemet alltid fungerar eller att det finns en världspolis i form av den ena eller andra makten som kommer farande och reder ut problem som man inte kan reda ut själv. Detta sker nu också i det europeiska sammanhanget. Av detta blir det inga europeiska arméer. Det är en myt i debatten. Tyskland och Frankrike, som har gått längst i samarbete och som har hållit på mycket länge, har inte ens lyckats ena sig om en gemensam stridsvagn och än mindre om en gemensam armé. Jag vill med tydlighet säga att vi i Sverige har ett värnpliktssystem och att jag tycker att det är bra. Det är en tvångslag där svenska män -- och för all del också kvinnor -- genom totalförsvarsplikten kan engageras för landets försvar. Värnplikten kan bara användas för försvar av Sverige. Den kan aldrig användas för någonting annat än detta. Om det blir någonting utöver detta -- och det tror jag -- blir det frivilliga insatser efter separata ställningstaganden. Det blir fredsbevarande operationer av den typ som vi nu ser i nordisk samverkan i Bosnien som vi kan komma att se i andra delar av Europa och i andra delar av världen. Det är för att förbereda detta bättre som det nu byggs upp strukturer, framför allt av PFP och i någon utsträckning av Västeuropeiska unionen, även om den ligger långt efter. Där skall utrikes- och säkerhetspolitiken i vidare bemärkelse samordnas och göras mer effektiv inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den är gemensam och utformas i enhällighet mellan medlemsstaterna. Därmed tycker jag att en del av de farhågor som finns borde kunna läggas till rätta. Jag ber om ursäkt, Ingela Mårtensson, tiden tillåter mig inte att fortsätta, men ge mig anledning så skall jag återkomma. 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 253058 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0993/#anf31