2349358 GH0993 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:93 Torsdagen den 21 april 1993/94 93 1994-04-21 00:00:00 Vissa anslag till bostadsförsörjningen samt reparation, om- och tillbyggnad av bostäder DFCC95B0-DE60-4EBF-87A6-D78194F4778D 2 LENNART NILSSON (s) s Herr talman! Vid varje tillfälle under den senaste mandatperioden som vi här i kammaren har försökt att diskutera bostadspolitik har ansvarigt statsråd saknats. Det är väl bara att konstatera att den kritik som utskottsmajoriteten riktar framför allt mot regeringens brist på handläggning när det gäller bostadspolitiken är ytterst berättigad. Vi säger att det behövs en sammanhållen organisation inom regeringskansliet för att klara bostadspolitiken. I dag kan vi konstatera att man, om vi skall diskutera bostadsfrågor utifrån det som bostadsutskottet har att klara av, får vända sig till Finansdepartementet, Miljödepartementet, Näringsdepartementet och Civildepartementet. Ibland kan man undra över om det har varit så här på grund av ovilja eller om det skett medvetet inom regeringskansliet. Vi socialdemokrater lutar åt uppfattningen att man inte vill driva någon bostadspolitik i vårt land. Därför är jag naturligtvis glad över att utskottsmajoriteten riktar kritik och säger att det behövs ett bostadsdepartement. Även om vi här i riksdagen inte har att bestämma över hur man i departementen organiserar sitt arbete är detta en klar fingervisning om att vi måste ha en regering som för, och har, en bostadspolitik samordnat. Varje morgon när man kommer till Riksdagshuset stöter man på några byggnadsarbetare här utanför. De bär på en skylt där det redovisas hur många tusen byggjobbare som är utan jobb. Det är alltså några få personer från Stockholm som visar hur det ser ut i landet. De är ett par tre stycken av de drygt 30 % byggarbetare som går arbetslösa i vårt land. Men samtidigt vet vi att det finns enorma behov på det här området. Det finns behov av att bygga. Det finns behov av att reparera. Det finns behov av att bygga om. Det finns, för att uttrycka det klart, behov av att använda de människor som varje dag demonstrerar utanför detta hus på ett bättre sätt än man för närvarande gör. I den regeringsdeklaration som den borgerliga regeringen redovisade när man trädde till skrev man följande: ''Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett rimligt pris. Detta förutsätter en bygg- och bostadsmarknad med mer av konkurrens och valfrihet.'' Det är kanske på sin plats att fundera litet över innebörden i de här parollerna, att fundera över vad det blev av bostadspolitiken -- eller bristen på bostadspolitik, som vi ibland säger. Vad har hänt med kostnadsutvecklingen i fråga om bostadsbeståndet? Vad har hänt med byggjobben? Ja, det finns redovisat: Drygt 30 % av byggarbetarna är arbetslösa. Drygt 10 % är föremål för olika former av åtgärder. Det är alltså ungefär 40 % av byggarbetarkåren som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Hur ser det ut inom byggämnesindustrin? Hur gick det med valfriheten i boendet? Vilken vilja har det funnits att rätta till problemen för det 80-tal konkursmässiga bostadsrättsföreningar som finns? Den s.k. bostadsministern, som heter Bo Lundgren, säger att det är bostadsföretagens och bostadsrättsföreningarnas eget fel. De får skylla sig själva. De har byggt för dyrt. Samtidigt kan vi konstatera att tusentals och åter tusentals människor i vårt land har blivit vräkta därför att de inte klarar av kostnaderna för sitt boende. Ytterligare är att vänta. ''Bostadsminister'' Bo Lundgren säger att det är bostadsföretagens eget fel. Människorna som blir vräkta får skylla sig själva, därför att man har byggt för dyrt. Det är alltså bristen på handlingskraft och vilja att göra någonting för att rätta till de problem som finns som vi är så väldigt kritiska till. Hur har det gått med neutraliteten mellan olika boendeformer? Det är bara att konstatera att det inte finns någon sådan. Man kan konstatera att den bostadspolitik eller brist på bostadspolitik som vi har upplevt under de gångna åren är katastrofal. Det vittnar inte minst den skrift om som vi i dag fick i våra postfack från byggentreprenörföreningen. Den handlar egentligen i grunden om exakt samma kritik som vi socialdemokrater för fram i bostadsutskottets betänkande. Tyvärr, skriver man, är det nu i april 1994 för sent att förhindra en skadlig utslagning av kompetens och byggkapacitet som Sverige framgent kommer att behöva. Man pekar på att Sverige är det land inom OECD- länderna som tillsammans med Finland har minst bostadsinvesteringar i hela Europa. Man säger att konsekvenserna av bristen på bostadspolitik kommer att bli att mycket av byggindustrin slås ut. Man pratar i regeringsförklaringen om konkurrens. Men det är bara att konstatera att många av de byggföretag, inte minst mindre och medelstora, som har funnits ute i landet har upphört att existera. Det innebär att det blir ett fåtal jättar kvar på marknaden, som när konjunkturen vänder, när det blir fart igen kommer att i stort sett ha monopol på den här verksamheten. Då kan man fundera på hur det går med konkurrensen. Det är ingen liten kritik som Byggentreprenörerna riktar mot den förda politiken. VD för Byggentreprenörerna, Bert Lilja, skriver i sin årsredovisning: ''Alltför många politiker tycks tro att den enda vägen till den svenska ekonomins återhämtning går över en sargad byggbransch. -- -- -- Men vi ropar inte efter stöd för vår egen skull, vi ska inte bygga primärt för att ge jobb åt företagen och deras anställda, vi ska bygga det som marknaden efterfrågar -- -- -- Men vi vill öppna politikernas ögon för branschens villkor och betydelse för hela samhällsekonomin.'' Man kan konstatera att genom att hela den här sektorn har minskat sin andel av bruttonationalprodukten innebär det enormt mycket både för sysselsättning och för den inhemska verksamhet som är så viktig för att klara ett lands ekonomi. Man pekar också på att i och med att kapaciteten minskar, att så många färre människor kommer att finnas i den här branschen, tappar man kunskaper som kommer att leda till enorma problem när utvecklingen kommer att vända igen. Man säger till och med att det kommer att bli mycket värre än det var under slutet av 80-talet, när det var överhettat på byggmarknaden. Det kommer att bli ännu värre eftersom så många människor och så mycket kunskap tappas. Egentligen skulle vi socialdemokrater kunna skriva under allt vad Byggentreprenörerna säger, därför att det är den verklighet som vi alla upplever och som man inte vill göra någonting åt från regeringens sida. Vi socialdemokrater vill föra en bostadspolitik som sätter kraft bakom de målsättningar som vi ibland när vi diskuterar här i kammaren är överens om, nämligen att man skall ha en god bostad. Det är bara det att när det från den här tomhänta regeringens sida inte förs någon praktisk politik finns det ingen innebörd i målsättningarna. I valrörelsen inför förra valet lovade Carl Bildt sänkta hyror. Jag såg den anonyma planministern Görel Thurdin på stora valaffischer där man lovade sänkta hyror. Det är bara att konstatera att den politik man har bedrivit, inte minst genom snabba neddragningar av räntesubventionerna, har lett till att många människor råkar illa ut. Det är dagens verklighet. Bostadsutskottets ordförande kan åka land och rike kring och i stort sett hålla med alla om att det är besvärligt. Men man gör inget åt det. Man accepterar det som är en dyster verklighet för många människor. Om det fanns litet av kurage och om man levde upp till det man pratar om ute i landet borde man bifalla den socialdemokratiska reservationen, som handlar om att vi inte skall försämra räntesubventionerna ytterligare under 1995/96, som riksdagen har fattat beslut om, de s.k. 3 miljarderna. De betyder, som både bostadsutskottets ledamöter på den borgerliga kanten och jag är medvetna om efter alla de samtal och brev som vi har fått från oroliga människor, väldigt mycket. Det kanske är marginalen som avgör om de får flytta från sitt hem eller inte. Det enda man har lyckats åstadkomma under den här perioden är att man har sagt att vi skall ha en kontrollstation. Egentligen behövs det ingen kontrollstation. Verkligheten pekar ut precis hur det ser ut. Man måste vidta åtgärder, inte minst för att klara de årgångar som har de här bekymren, som riskerar konkurser. Det är inte heller speciellt mycket som den här tomma regeringen har åstadkommit när det gäller den koppling som är så viktig i en bostadspolitik. Vi har under alla år varit medvetna om att när nyproduktionen går ned ökar man ombyggnader, reparationer och tillbyggnader. Det har varit en god och sund socialdemokratisk politik att när det blir nedgång på ett område satsar man på det andra området för att hålla balansen, för att hålla uppe kunskapen, för att klara byggämnesindustrin osv. Även Byggentreprenörerna säger att beroende på de neddragningar som gjorts lär det inte heller komma i gång mycket ombyggnadsverksamhet under det kommande året. Det gör det naturligtvis inte därför att riksdagen får tvinga fram beslut, eftersom regeringen inte föreslår någonting. Samtidigt föreslår man villkor som i praktiken betyder att det inte kommer i gång någon verksamhet. Då utgår vi från att man inte vill. Det finns en ovilja mot att dra i gång verksamheter på de här områdena. Redan förra året pekade AMS på att det behövs ett ROT-program. Vi debatterade det förra året. Vi trodde att det skulle komma något i budgetpropositionen. Det enda som kom var att man avskaffade en del räntestöd i stället för att skapa underhållsverksamheter. Sedan tvingades regeringen via arbetsmarknadsutskottet här i riksdagen att använda ca 1,5 miljarder till ROT-verksamhet. Det sorgliga är bara att när man presenterar villkoren för detta skriver man i bostadsutskottets betänkande att det handlar om tre månader. Man har alltså två månader på sig, under maj och juni, för att komma i gång med de här åtgärderna. Efter den 1 juli är det kört. Nästa år skall de vara avslutade. Bostadsutskottets ordförande säger i ett pressmeddelande att det är tillräckligt med åtgärder i och med detta. Med utgångspunkt från verkligheten och situationen på bostadsområdet är i varje fall vi socialdemokrater övertygade om att det behövs åtgärder på detta område under åtminstone det kommande året. Men bostadsutskottets majoritet säger att det räcker i och med detta. Det räcker naturligtvis inte. Många av dessa åtgärder kräver planering. De kommer inte att komma i gång före den 1 juli. Man måste i varje fall ha åtgärder i beredskap som kan komma i gång under hela detta år, eftersom vintern kommer att bli besvärlig. Vi socialdemokrater är medvetna om att det krävs en långsiktig bostadspolitik. Människor får inte råka ut för att villkoren förändras alltför drastiskt. Man bygger upp sitt boende på att man har saker och ting att rätta sig efter. Vi står därför öppna för att framöver samarbeta om en ny bostadspolitik som bygger på att alla skall ha rätt till en god bostad till en rimlig kostnad. Vi vill alltså ha en utredning som preciserar målsättningar om en ny och långsiktig bostadspolitik och som tittar på hur vi skall motverka den segregation i boendet som ju blir alltmer tydlig på många håll på grund av flyktingfientlighet, osv., där grupper ställs emot varandra. Vi vill ha en bostadspolitik som tar sikte på att vi får en vettig ombyggnadsverksamhet, förnyelse och en finansiering som leder till att även unga människor som vill flytta från morsan och farsan har råd och möjlighet att klara det. Vi vill också i detta sammanhang titta på hur samhällets ansvar skall te sig när det gäller bostadspolitiken. Vi är öppna för en dialog om en kommande bostadspolitik. Men jag är övertygad om att det inte går att göra det med den nuvarande regeringen. Det krävs en socialdemokratisk regering för att kunna klara det. Herr talman! Jag vill yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen till bostadsutskottets betänkande 14. Givetvis står vi bakom samtliga reservationer till betänkande 15, men jag yrkar endast bifall till reservationerna 1, 3, 4, 6, 10 och 12. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan. I detta anförande instämde Håkan Strömberg (s). 0446973363306 N 2010-01-01 00:00:00 253029 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0993/#anf2