2349358 GH0993 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:93 Torsdagen den 21 april 1993/94 93 1994-04-21 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:107 om utvecklingen i Ryssland interpellationsdebatt 1E32569F-A760-4F4A-AE95-14A58BFD3523 13 PIERRE SCHORI (s) s Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret. Det var på det hela taget ett statsministersvar, som sades återge regeringens inställning in corpore. Jag skulle kunna tillägga att statsministerns redovisning i dag också i stora drag täcker in vad vi socialdemokrater anser om utvecklingen i Ryssland och om vårt förhållande till Baltikum och dess folk. Med detta skulle vi kanske ha kunnat avsluta debatten. Men tyvärr har Carl Bildt en benägenhet att följa den bekanta metoden två steg framåt och ett bakåt. Han gör gärna uttalanden som av hans medarbetare, föga moderat, betecknas som linjetal och mycket viktiga. Ofta uppstår efter dessa tal icke desto mindre tolkningstvister och diskussioner. Bakgrunden till mina frågor till statsministern, herr talman, var ju att han tidigare med olika uttalanden sänt ut helt andra signaler än här i dag, som givit upphov till frågor och oklarheter, både här hemma och utomlands, om Sveriges östpolitik. Hans uttalanden om Baltikum har t.o.m. lett till ett officiellt skriftligt bemötande av en av UD:s erfarna folkrättsexperter. Parallellen med det finska vinterkriget ledde tanken fel; militär och moralisk neutralitet blandades ihop. Herr talman! Utvecklingen i Ryssland är den viktigaste faktorn för vår säkerhetspolitik, och de baltiska folken ligger oss nära både geografiskt och känslomässigt. Det är dock tveksamt om någon vinner något på att statsministern själv i privata soloturer aktivt kastar sig in i den ryska inrikespolitiken, som när Carl Bildt deltog i Andreij Kozyrevs valkampanj. Det är lika tveksamt om statsministern skall råda den ryska statsledningen till en ekonomisk politik som han själv inte kunnat genomföra i Sverige. Rysslands öde kan bara avgöras av det ryska folket självt. Men vi kan och skall givetvis stödja demokraterna och reformpolitiken. Vilken väg som demokratiseringsprocessen skall ta är, som vi vet, ett livligt diskuterat ämne. Det pågår något av ett professorernas krig i USA och Europa och även här i Sverige om inriktningen av den ryska ekonomiska politiken. I Ryssland självt är både reformisterna och deras motståndare splittrade om vägvalet. Efter den högerextremistiska och gammelkommunistiska framgången är det angelägnare än någonsin att komma bort från de förenklade föreställningarna om chockterapi. Valet den 12 december och utvecklingen därefter innebar ju nomenklaturans och direktörernas revansch. Ryssland genomlever nu en djup ekonomisk och social kris. Folkflertalets levnadsvillkor är usla, och man känner ett trauma över att ha förlorat ett fosterland och osäkerhet inför vad det nya hemlandet egentligen innefattar. Västländer är frikostiga med förmaningar, men njugga med bistånd. Samtidigt får de mottaga de nyrika ryssarnas flyktande kapital. Och hittills har postkommunismen tyvärr skapat flera obehagliga Al Capone än välbehövliga Henry Ford. Men, herr talman, det är nu som det behövs en intensifiering av reformarbetet. Nu behövs en politik för en social marknadsekonomi. Det är ju det sociala sönderfallet och den dramatiskt sjunkande levnadsstandarden som skapat grogrund för antidemokraternas propaganda och framgångar. Det var i detta läge som Carl Bildt inför världspressen och ryska regeringsföreträdare med emfas förklarade att Rysslands ekonomi behöver mindre av terapi och mera av chock. Till detta kommer statsministerns uppmärksammade uttalanden -- utan föregående samråd vare sig med den egna regeringen eller med oppositionen -- om Sveriges agerande i händelse av en rysk inmarsch i Baltikum och hans parallell till finska vinterkriget. I dag talar statsminister Bildt inte om mera chock och mindre terapi, och det välkomnar jag. I stället är, säger han, begreppet chockterapi ''vilseledande'' och ''olyckligt''. Det är bra att det blir sagt. Men det gäller att hänga med. Statsministerns förtrogne Anders Åslund, som säger sig längta efter tvåtredjedelssamhället i Sverige, förordar just chockterapi som recept för hela Östeuropa. Bildts partikamrat, utrikesministern, har förklarat att samme Åslund är regeringens främsta bidrag till Rysslands omvandling. I dag talar statsministern om att processen måste förankras i samhället i dess helhet -- det är bra --, att statsmakten skall återupprättas och att ett fungerande socialt skyddsnät skall byggas upp. Ryssland behöver, enligt statsministern, t.o.m. av ''trängande nödvändighet -- -- -- någon typ av arbetslöshetsförsäkring''. Det låter mera som socialliberalism och blandekonomi, och det är ljusår från chockrecepten. Herr talman! Få saker torde vara av större betydelse för Sveriges och vår kontinents säkerhet än att Ryssland efter 70 års diktatur och isolering kunde integreras i ett demokratiskt Europa. Vi vill hellre se en demokratisk Gulliver i vår krets än en råbarkad Goliat. För oss i Sverige är det alltjämt en realitet att vi lever granne med en kärnvapenbestyckad koloss på ekonomiska lerfötter med en osäker framtid. Ryssland söker nu sin roll mellan nationalstat och imperiebyggare. Ryssland kommer, oavsett utgången av demokratiseringsprocessen, att vara en stormakt med stormaktens attribut. Ryssland spelar i Bosnien en inte helt tydlig roll. Inte minst mot denna bakgrund måste vi föra en politik mot Ryssland som bygger på eftertanke och största möjliga enighet över partigränserna. Låt oss därför se mera av samråd i riksdagen och mindre av ukaser från Rosenbad. Sveriges östpolitik får inte bli en privatangelägenhet. Ingvar Carlsson har tidigare förgäves försökt få till stånd en partiledaröverläggning om vår säkerhetspolitik. Vi står fast vid det kravet. Sverige behöver en ny strategi för Östeuropa, inklusive Ryssland och Baltikum, en strategi som bör byggas över partigränserna och med stöd av ett framsynt och aktivt näringsliv. Får jag till slut komma med ett förslag till statsministern. Det finns ju ett s.k. Europaråd under statsministerns ledning och med deltagande av samhällets olika grenar. I realiteten är det ett Västeuroparåd. Vore det inte hög tid nu, när EU- avtalet är i hamn, att utvidga rådets aktiviteter till hela Europa, med särskild inriktning på den östra delen av vår kontinent? 0928800583601 N 2010-01-01 00:00:00 253040 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0993/#anf13