2349358 GH0993 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:93 Torsdagen den 21 april 1993/94 93 1994-04-21 00:00:00 Vissa anslag till bostadsförsörjningen samt reparation, om- och tillbyggnad av bostäder 14897F37-1DF5-45BB-98AE-DF6CE6016E2F 11 AGNE HANSSON (c) c Herr talman! Jag skall börja med att svara Lars Werner. Om det vore så enkelt att lösa 80-talets bostadsproblem som att bara inrätta ett bostadsdepartement och en bostadsminister är jag övertygad om att regeringen hade gjort det. Det är inte regeringen utan regeringschefen som avgör hur arbetet inom en regering fördelas. Han har valt den fördelning han har gjort. Det hade förmodlingen funnits en bostadsminister om regeringschefen hade varit centerpartistisk. Men detta är inte riksdagens bord, och det har vi också skrivit i vår reservation. Det är ganska naturligt att det blir en debatt i första hand om regeringens bostadspolitik eftersom det inte finns något konkret alternativ till denna att diskutera. Lennart Nilsson kritiserade regeringens bostadspolitik och brist på bostadspolitik i 18 minuter. Det enda konkreta han kom fram till var att socialdemokraterna vill ha samarbete och en öppen dialog. Det kan jag från min sida genast erbjuda. Det som i övrigt finns av konkreta förslag för framtiden är alltså förslaget om en bostadspolitisk utredning. Bo G Jenevall har åtminstone visioner om framtiden, och han har också vissa skattepolitiska förslag till lösningar som är intressanta. Det faktum att det inte finns något konkret alternativ till regeringens bostadspolitik från oppositionens sida är avslöjande nog och innebär att många som tror på fagra löften och allmänt välvilliga uttalanden om ökade subventioner riskerar att bli grundlurade om socialdemokraterna kommer i regeringsställning efter valet. Att socialdemokraterna inte för fram några konkreta förslag är förståeligt och logiskt. Det finns ingen annan realistisk väg ur de problem som den tidigare socialdemokratiska politiken försatt de boende i det här landet i än den politik som regeringen måste föra. Egentligen skulle det vara frestande att bifalla kravet på utredning. Socialdemokraterna skulle tvingas att redovisa sina konkreta alternativ i annat än målande beskrivningar om historien i ett sådant utredningsarbete. Herr talman! Det vi nu upplever på bostadsmarknaden är en nödvändig uppstädning av en havererad socialdemokratisk bostadspolitik där boendet mer och mer fjärmades från den ekonomiska verkligheten. En sådan omställning kan inte göras smärtfritt och utan att det känns för de boende, även om en del kunde ha varit annorlunda och mer kunde ha gjorts. Jag erkänner gärna det. Det är bara att konstatera att de boende tvingas vara med och betala de miljarder som klipparna på fastighetsmarknaden tilläts spekulera med under den socialdemokratiska regeringstiden genom höga räntemarginaler och i många fall nekade och uteblivna krediter för investering i en ny bostad. Byggjobbarna får känna av problemen med de onormalt höga byggkostnaderna för de dyra hus som byggdes under den senaste treåriga socialdemokratiska regeringsperioden genom att nyproduktionen stoppat upp och arbetslösheten ökar. Bankerna vågar inte ge krediter eftersom de riskerar att göra förluster om folk flyttar från de dyra husen till de hus som nu tack vare den nya politiken kan produceras billigare. För att bryta denna olyckliga kostnadsspiral var en omläggning nödvändig. Det har hänt en del. 80-talets högräntepolitik har ersatts av en ekonomisk politik för låga räntor. Räntorna är nu de lägsta på 20 år. Det sänker kostnaderna för boendet både för den enskilde och för statsbudgeten. Höginflations- och spekulationsekonomin i fastigheter har ersatts av en politik för låg inflation. Inflationen är nu mycket låg, och det har gjort spekulationen i boendet på skattebetalarnas bekostnad helt ointressant. Ett kostnadsdrivande subventionssystem som har gynnat dyrorter och dem som har råd att satsa i lyx och stora ytor och som ökar statsutgifterna har ersatts av ett kostnadsdämpande finansieringssystem som prioriterar stöd till den nödvändiga normalbostaden, som gynnar konkurrens och mångfald och som minskar statens kostnader. Subventionsströmmen från boende i glesbygd och småorter till överhettade koncentrationscentra har ersatts av ett system som styr i motsatt riktning och som ger ett rättvist stöd lika för varje kvadratmeter oavsett var i landet den byggs. Onödiga regler som verkat kostnadsdrivande och som gett inflytande åt experter och kreditgivare har ersatts av ökade möjligheter för de boende att själva påverka både boendets utformning och dess kostnader. Generella stöd har minskat och ersatts av mer behovsinriktade åtgärder för att värna de svaga på bostadsmarknaden. När de generella räntebidragen minskades med 3,4 miljarder kronor 1992 ökades samtidigt bostadsbidragen till de svagaste hushållen med 1,7 miljarder kronor. Lyxsaneringen i ombyggnadsverksamheten har ersatts med varsam upprustning, som gör att de boende kan bära större andel av ombyggnadskostnaden och bo med rimliga hyror även efter en upprustning. Genomsnittskostnaden för en renoverad lägenhet har minskat från ca 450 000 kr 1991 till under 200 000 i dag. Tvångströjan på allmännyttan har tagits bort och ersatts av möjligheten för kommunalpolitikerna att avyttra kommunala fastigheter till hyresgästerna och ta det fulla ansvaret för den kommunala bostadsplaneringen. Det stimulerar den lokala bostadspolitiska debatten i stället för att strypa den. Ett svagare besittningsskydd för hyresgäster har ersatts av ett starkare. Hyresgästernas utsatthet på grund av risk för byggfusk och sjuka-hus-problem har motverkats av en bomiljögaranti i form av en tioårig byggfelsförsäkring. Herr talman! Exempelsamlingen över omläggningen kunde göras mycket längre, men tiden medger inte detta, och jag stannar därför vid detta. Det är den här inriktningen på politiken som skall fortsätta. Vi skall fortsätta att anpassa boendet till den ekonomiska verkligheten, för att skapa rimliga boendekostnader för de boende som håller på sikt, och stödet skall prioriteras till nödvändig normalbostad och riktas till dem som bäst behöver stödet. Ett bosparande som ökar valfriheten för de boende och underlättar kreditgivningen skall sättas i sjön. Arbetet med att förbättra boendemiljön skall gå vidare, och boendet och byggandet skall anpassas till kretsloppssamhället. Det är i koncentrat vad som sägs i betänkande nr 15 som motiv för avslag på de krav som ställs på en utredning. Vi behöver ingen utredning för att ge dessa klara och entydiga signaler till marknaden om framtiden. Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till hemställan i betänkande nr 15 i dess helhet och avslag på samtliga däremot stående reservationer utom i mom. 18, där jag yrkar bifall till reservation nr 11. Herr talman! Låt mig också något beröra betänkande nr 14. I betänkandet yrkas avslag på de motioner om ökade insatser för att stimulera ombyggnadsverksamheten med hänsyn till det beslut som riksdagen fattade den 2 mars i år och som innebär att ytterligare 1,5 miljarder kronor satsas på detta område. Tillsammans har riksdagen därmed satsat 4,9 miljarder kronor för att överbrygga problemen i byggandet när nybyggnationen har sviktat och det behövs mera av ombyggnadsverksamhet. Socialdemokraternas agerande och politik i detta sammanhang är verkligen av märkligt slag. Först yrkar socialdemokraterna i sin motion under den allmänna motionstiden i januari på ROT-insatser i storleksordningen 2 miljarder. Omedelbart efter motionstiden tar socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet initiativ som leder fram till riksdagsbeslutet om de 1,5 miljarderna, ett beslut som även regeringspartierna ställt sig bakom. Ungefär samtidigt med riksdagsbeslutet yrkar socialdemokraterna i bostadsutskottet bifall till sina motionskrav om ytterligare 2 miljarder kronor. Min fråga är vad som egentligen har hänt mellan den 2 mars och 24 mars då betänkandet justerades, som har gjort att socialdemokraternas bedömning om ROT-stimulanser så kraftigt har förändrats att insatserna behöver mer än fördubblas i förhållande till vad de föreslog tre veckor tidigare. Detta är inget annat än ett utslag av att socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet inbördes inte är ense om tagen. Om socialdemokraterna i bostadsutskottet inte är nöjda med regeringens åtgärdsinriktning, vilket ju framgick mycket tydligt av Lennart Nilssons anförande, varför, Lennart Nilsson, överlåter de då till regeringen och den centerpartistiske arbetsmarknadsministern att utforma dessa förslag och beslutet? Socialdemokraterna hade ju haft möjligheten att påverka dessa fullt ut, om de hade valt att hantera frågan i bostadsutskottet, dit alla dessa motioner hade remitterats och där sakbehandlingen skulle äga rum. Det här visar att i varje fall de socialdemokrater som inte sitter i bostadsutskottet litar mer på Börje Hörnlund än på sina egna ledamöter i bostadsutskottet. Och nu skall tydligen socialdemokraterna i bostadsutskottet visa sin styrka genom att vidhålla förslag som redan är tillgodosedda. Men frågan är allvarligare än så. Det socialdemokratiska agerandet får svåra följder för bygg- och bostadsmarknaden. Och jag frågar mig om socialdemokraterna egentligen vill ha i gång byggverksamheten. Vill ni verkligen det? Om det är så skulle ni inte agera som ni gör. Ni agerar på ett sådant sätt att ni kastar in bygg- och bostadsmarknaden i en fullständig ovisshet om framtiden. Och inget är allvarligare för dem som tänker starta ett bygge eller satsa på investeringar för framtiden än ovisshet och osäkerhet om statsmakternas agerande och de regler som skall gälla för byggandet och boendet för framtiden. Vad socialdemokraterna nu gör är att skicka ut en mycket tydlig osäkerhetssignal till marknaden och bostadssektorn om framtiden om att boendet skall utredas med syfte att dramatiskt förändra regelverket och öka subventionerna. Dessutom ger de antydningar om fagra löften om ytterligare stimulanser och subventioner både till nybyggnad och ombyggnad, för övrigt löften som aldrig går att infria i rådande ekonomiska situation för landet med mindre än att räntor och inflation skjuter fart igen, dvs. att socialdemokraterna tänker åtgärda dagens problem med den politik som har åstadkommit problemen. Det minsta man kan begära är att socialdemokraterna också förser sina löften med retroaktivitet fr.o.m. nu för att inte förlama byggandet helt fram till valet. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till betänkande nr 14 i dess helhet och avslag på den socialdemokratiska reservationen. (forts. 9 §) Ajournering Kammaren beslöt kl. 13.58 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00, då statsminister Carl Bildt skulle lämna svar på interpellationerna 107 och 117. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00. 0274710563201 N 2010-01-01 00:00:00 253038 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0993/#anf11