<anforande>
<dok_hangar_id>2349357</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:92 Onsdagen den 20 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Socialpolitik -- inriktning och anslag </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6F67EDCF-74D9-4C2C-A3AE-283BC112DFAF</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>LEIF BERGDAHL (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Av två onda ting har vi varit tvungna
att välja det minst onda, dvs. 75 % extra avgift för
besök hos nyetablerade specialister. Det andra
värre onda var att vi ville undvika att privatläkarna
hamnar i klorna på sin värste konkurrent,
landstinget.

I denna proposition ingick även vissa bestämmelser
för specialistläkare i glesbygd. Detta fattade
riksdagen beslut om. I proposition 220, som jag
skrev en motion i anslutning till i går, går Bo
Könberg själv ifrån det beslut som riksdagen har
fattat. Han föreslår i stället att en av dessa
delåtgärder inte skall effektueras av regeringen.
Vem är det som bryter överenskommelser?
</anforandetext>
<intressent_id>0931691314703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252916</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0992/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
