2349357 GH0992 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:92 Onsdagen den 20 april 1993/94 92 1994-04-20 00:00:00 Socialpolitik -- inriktning och anslag 201853C8-3BD8-4BBD-ADA9-E58DE8DE1E79 37 HANS KARLSSON (s) s Herr talman! I dag har riksdagen möjlighet att fatta de inledande besluten för att lämna tillbaka beslutanderätten över hälso- och sjukvården till de politiska församlingarna i landstingen -- och därmed också till väljarna i landet. Riksdagen kan i dag se till att de som kan de lokala förutsättningarna också återfår rätten att besluta och planera sjukvården på det sätt som är bäst för människorna. Vi har i dag chansen att ta bort parentesen över den period som en klåfingrig borgerlig riksdagsmajoritet skulle centralstyra sjukvården. I utskottet finns en majoritet för att inleda avvecklingen. Jag hoppas att vi för svenska folkets skull, för patienternas skull och för sjukvårdens resursers skull kan samla den majoritet i kammaren i eftermiddag som behövs för att fatta det inledande beslutet. Jag konstaterar att det finns inget stöd bland patienterna, det finns inget stöd bland allmänheten, det finns inget stöd bland personalen och det finns inget stöd hos sjukvårdspolitikerna för husläkarlagen. Det finns egentligen heller inget stöd i Sveriges riksdag. Men partipiskorna i Moderaterna, Folkpartiet, Centern och kds lyckades åstadkomma en majoritet för att inrätta husläkarlagen den 27 maj förra året. Vittnesbörden över alla besvärligheter som lagstiftningen redan har ställt till med är oändligt många. Det är allt ifrån sjukhemmet där husläkarna springer om varandra, till pensionären, sommartorparen, som tvingas skicka in en ansökan om att byta husläkare varje gång han och frun flyttar ut till landet. Vidare har vi ambassadpersonalen i Lusaka, Zambia, som jag träffade under påskhelgen. De har fått upprepade påminnelser om att verkligen se till att välja husläkare i Sverige. Det må väl förlåtas dem om de reste en del frågetecken om hur saker och ting står till. Skall vi verkligen använda våra skattepengar på det här sättet? Tror ens regeringspartierna själva längre på att husläkarlagen är väljarnas vilja? Herr talman! Också på ett annat område skulle riksdagen i dag kunna ta ett vällovligt steg framåt. Jag syftar då på vårt förslag att upphäva den fria etableringsrätten för specialistläkare och sjukgymnaster. De är de enda yrkesgrupperna i det här landet med fri dragningsrätt på sjukvårdsskatten. Det är ju en exklusiv och unik ställning som den borgerliga regeringen och riksdagmajoriteten gett dessa grupper. Det är inte många förunnat i samhället att få ha förmånen att få fritt etablera sig och skicka räkning på arvodet till skattebetalarna. Detta faktum skulle man kunna raljera mycket över. Men situationen är alltför allvarlig för det. Sjukvården dräneras nu på välbehövliga resurser enbart för att tillfredsställa de krafter som vill omvandla svensk hälso- och sjukvård till en tummelplats för profitörer och marknadsfanatiker. Herr talman! Människors hälsa är en av de viktigaste samhällsfrågorna. Till vissa delar kan vi själva påverka vår hälsa genom våra kostvanor, vårt alkoholbruk, rökning, motion osv. Men många viktiga faktorer till ohälsa råder vi inte över. Det gäller arbetsmiljö, bostäder, sociala faktorer och arbetslöshet. Här har samhället det samlade ansvaret. Jag vill i det här sammanhanget för kammaren tydliggöra det som är socialdemokratins huvudprinciper för hälso- och sjukvården: För det första: God och trygg hälso- och sjukvård till alla, oberoende av inkomst. Det skall vara en självklar trygghet för varje individ att det finns en bra hälso- och sjukvård. Ingen skall känna behov av att köpa sig privata sjukvårdsförsäkringar för att få den bästa sjukvården. Den som är sjuk skall alltid få den vård hon behöver, oberoende av sin ekonomi. För det andra: Valfrihet och inflytande för patienten. Patientens önskemål och behov skall så långt som möjligt styra utformningen av vården. Patienten skall ges stor valfrihet och inflytande över sin egen situation. Patientens rättigheter bör preciseras i hälso- och sjukvårdslagen. För det tredje: Gemensam finansiering. Hälso- och sjukvården är ingen handelsvara. Ingen kan välja att inte bli sjuk. Därför skall hälso- och sjukvården vara gemensamt finansierad via skattsedeln. Avgifter kan vara ett styrmedel, men får aldrig bli en finansieringskälla. För det fjärde: Rättvis fördelning -- efter behov. Resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas rättvist och efter behov. Det är inte efterfrågan, dvs. hur mycket människor är beredda att betala, som skall vara avgörande utan behovet. För det femte: Demokratiskt styrd hälso- och sjukvård. En fördelning av resurserna rättvist och efter behov kräver att hälso- och sjukvården är demokratiskt styrd. Marknadskrafterna får inte vara styrande i detta sammanhang. För det sjätte: Bästa möjliga utbyte av skattepengarna. Eftersom resurserna till hälso- och sjukvården kommer att vara begränsade även i framtiden, är det oerhört viktigt att medborgarnas skattepengar används så att de ger största möjliga nytta för hela svenska folket, oavsett var man bor. Herr talman! De största hoten mot folkhälsan i dag är landets dåliga ekonomi och arbetslösheten. Den nedgången drabbar möjligheterna att bedriva en välfärdspolitik. Arbetslösheten är ett av de allvarligaste hoten mot folkhälsan. Ett annat hot är det systemskifte som nu genomförs inom hälso- och sjukvården. Flera genomgripande förändringar är på gång. Det är svårt att finna några bärande ekonomiska eller verksamhetsmässiga argument för det systemskifte som inletts. Det enda skäl som man kan finna till att regering och borgerliga majoriteter ute i landet nu har inlett detta systemskifte är att man vill minska den offentliga sektorns andel och i stället ge spelutrymme för marknadskrafterna. Detta gäller bl.a. beträffande husläkarlagen, som är ett kostsamt och krångligt sätt att lösa ett enkelt problem. Flertalet landsting hade långt innan husläkarlagen blev aktuell gett den enskilde rätt att välja vilken läkare han eller hon vill gå till. En komplettering av hälso- och sjukvårdslagen med rätt för alla att välja läkare hade varit tillräcklig för att uppfylla de krav på kontinuitet som regeringen sade att husläkarlagen skulle tillgodose. De delar av lagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och läkarnas fria etableringsrätt leder till större kostnader, mera krångel och ökad byråkrati. De minskar valfriheten genom att tvinga alla människor att vara knutna till en enda läkare. Vårdcentralernas områdesansvar och lagarbete riskerar att brytas upp som en konsekvens av husläkarsystemet. Distriktssköterskor, undersköterskor och annan personal som i dag svarar för huvuddelen av det förebyggande arbetet blir färre och ges en mindre självständig roll. På många håll sker t.o.m. nedläggningar av mödravårds- och barnavårdscentraler. Herr talman! Vi vet genom ett stort antal vetenskapliga undersökningar att hälsan är klassbunden. Men det är också så att kvinnor råkar mer illa ut än män. Under 1980-talet har arbetarkvinnors hälsa försämrats, och risken för alltför tidiga dödsfall är 34 % högre bland dem än bland kvinnor med tjänstemannayrken. Risken för arbetsolycksfall har minskat bland männen men ökat bland kvinnorna. Risken för en kvinnlig icke utbildad arbetare att bli förtidspensionerad på grund av sjukdom i rörelseorganen är tio gånger högre än för manliga högre tjänstemän. Slutsatsen är att om vi vill ge förutsättningar för en jämlik hälsa, måste vi skapa ett jämlikt samhälle. Vi måste skapa en jämlik uppväxtmiljö, föra en ekonomisk politik som tar sikte på en jämställdhet och jämlikhet och ha en arbetsmarknadspolitik som syftar till att jämna ut skillnader i samhället och mellan regionerna. Endast genom politiska beslut kan hälsa och välfärd fördelas rättvist. Sverige har undertecknat WHO:s mål ''Hälsa för alla''. Det övergripande målet är att skillnaderna i hälsotillståndet mellan länder och mellan grupper inom länder år 2000 skall ha minskat med 25 %. Nu när sex år är kvar till år 2000 anser vi att det finns all anledning för riksdagen att låta utvärdera hur WHO:s 38 folkhälsomål har uppfyllts och föreslår därför riksdagen att hos regeringen begära detta. Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för god hälsa. För att riksdagen skall få en överskådlig bild av hur de beslut som fattas påverkar folkhälsan föreslår vi att riksdagen hos regeringen begär att alla propositioner som innehåller förslag som kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en konsekvensbeskrivning av sådana hälsoeffekter. Herr talman! Den svenska sjukvården har under lång tid stått som en förebild internationellt när det gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördelning av vården efter behov. De senaste årens utveckling av vården har visat att den svenska modellen också är mycket kostnadseffektiv. Sjukvårdens produktivitet har ökat kraftigt under senare år. Dess andel av BNP har sjunkit och uppgår nu till 8,5 %. Minskningen har skett trots att andelen äldre i den svenska befolkningen blivit högre och behoven av sjukvård därmed blivit större. Förnyelsen av organisation och ekonomistyrning inom landstingen samt nya behandlingsmetoder och ny medicinsk teknik kommer att öka produktiviteten ytterligare. Om de resurser som frigörs på detta sätt får stanna inom sjukvården, kan sjukvården möta de växande behov som blir en följd av ökningen av antalet äldre. Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till socialutskottets hemställan under mom. 6, 7, 36 och 41 samt därutöver till de socialdemokratiska reservationer som tidigare har redovisats. 0654974921901 N 2010-01-01 00:00:00 252888 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0992/#anf37