<anforande>
<dok_hangar_id>2349357</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:92 Onsdagen den 20 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1BF3FDD0-755C-48D1-8EED-1F27A1B4AD96</anforande_id>
<anforande_nummer>170</anforande_nummer>
<talare>KENT OLSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag är litet förvånad över att
Socialdemokraterna och Vänstern så ofta ser
svårigheter när något nytt införs. De säger att det
inte kommer att gå, att det kommer att bli
bekymmer.

När det gäller 39 §, vill man inte införa några
särregler i den här delen. Man säger också att det
enbart kan bli fråga om sällsynta fall. Man talar om
att det finns skadeståndsmöjligheter, med lön
mellan 6 och 48 månader.

Trots detta ser Socialdemokraterna alltså enbart att
det kan bli bekymmer. Jag förstår inte att de inte
försöker se lagen som något positivt, att det här är
en anpassning till hela arbetsmarknaden. De ser
enbart svårigheterna, att det eventuellt kan hända
någonting och att man därför skall ha de speciella
reglerna kvar.

Jag tycker att det är en bra anpassning som har
gjorts genom det skadeståndsansvar som finns.
Dessutom kan man räkna med att detta sker i ett
fåtal fall. Jag ser inte alls de bekymmer som Lahja
Exner ser i det fallet.
</anforandetext>
<intressent_id>046703152205</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253021</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0992/#anf170</protokoll_url_www>
</anforande>
