2349357 GH0992 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:92 Onsdagen den 20 april 1993/94 92 1994-04-20 00:00:00 Ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl. E83071ED-CAF0-460E-977A-AE7E149B2B3C 164 KENT OLSSON (m) m Herr talman! Det nya förslaget till LOA ersätter den nästan 20 år gamla LOA. Bakgrunden till det nya förslaget är de förändringar som har skett inom den svenska offentliga verksamheten och förvaltningen de senaste 20--30 åren. Denna lag kan ses som en anpassning till ett mer modernt tänkande och de regler som gäller för icke- offentligt anställda. Det blir färre specialregler, mindre reglering, mindre detaljstyrning, och ett mer markerat arbetsgivaransvar införs. En utgångspunkt för denna lagstiftning har varit att begränsa den särskilda författningsreglering som funnits i gamla LOA. Vissa särskilda regleringar är dock nödvändiga för att tillgodose det allmänintresse som finns vid utövande av statlig verksamhet. I korthet kan man säga att LOA minskas från ca 100 paragrafer till 42 och att i många fall tidigare speciella LOA-regler ersätts med regler i LAS. En del regler behålls dock oförändrade. Det gäller regler om behörighet, befordringsgrunder, disciplinansvar, osv. I stort sett kan man alltså konstatera, vilket vi också har hört här i kammaren, att samtliga partier sluter upp bakom den modernisering av LOA som regeringen föreslår. Men naturligtvis kan Ny demokrati, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte godta allt vad regeringen föreslår. Låt oss till att börja med titta litet grand på Ny demokratis förslag. Man föreslår tidsbegränsning av anställning till fyra år samt erbjudande av arbete till den med lägst löneanspråk. Ny demokrati anser sig ju stå för förändringar i svensk politik, vilket vi tidigare i dag har upplevt på ett närmast otroligt sätt, då man utan att se till konsekvenser av sitt handlande hoppar hit och dit i husläkarfrågan. Folk frågar sig vad riksdagen sysslar med. Att förändringen skulle innebära att partiet ändrar inställning till samma fråga efter ett par månader var det få som röstade på Ny demokrati som visste. Men det är tydligen detta som förändringen står för. Att ändra de principer som vi i Sverige har för lönesättning på detta sätt skulle medföra både ökad byråkrati och oro för människor. Varför skall man utlysa en tjänst efter fyra år om den behövs? Är inte detta byråkrati? Vilken trygghet ger det den människa som har tjänsten, och varför skall man i detta fall skilja på statlig och privat anställning? Det är för mig en gåta. Låt oss sedan gå över och titta litet grand på vad som sägs om information om lediga anställningar. I dag kungörs lediga anställningar i Post- och Inrikes Tidningar. Jag är ganska övertygad om att de människor som läser Post- och Inrikes Tidningar är en försvinnande minoritet. Det som föreslås i propositionen är att varje myndighet själv skall få bestämma hur man vill annonsera. Detta är en förenkling och anpassning. Jag har litet svårt att förstå att man från Vänsterpartiets sida anser att detta utgör ett problem. Detta är en decentralisering som vi genomför. Dessutom kvarstår ju tryggheten, om man anser att platsen skall anmälas till arbetsförmedlingen. Hans Andersson var inne på frågan om bisysslor. Man kan konstatera, som man gör i betänkandet, att det inte visat sig vara speciellt vanligt med bisysslor, enligt riksdagens revisorer. Det har också visats att få missförhållanden förekommer. Det gör att man från regeringens sida och från utskottets majoritets sida inte ser behov av några förändringar. Lahja Exner talade om tillämpningen av 39 § LAS, vilket hon såg ett visst bekymmer i. Med LAS- regeln reglerar det vad som skall gälla om en arbetsgivare vägrar att rätta sig efter en dom. I propositionen säger man att det faktiskt finns ett skadestånd som skall betalas till arbetstagaren, och det skall bestämmas efter arbetstagarens anställningtid. Skadeståndet kan variera mellan minst 6 och högst 48 månadslöner. Med detta kan man säga att man åstadkommer en ordning som ger ett ekonomiskt tryck på arbetsgivaren för att förmå honom att respektera domen. Dessutom sägs det att en uppföljning skall ske. Det borde vara till fyllest. Disciplinansvaret behålls i stort sett oförändrat i befintlig lag. Lagreglerna behålls inte framför allt för att man skall kunna ingripa mot myndigheternas förseelser, utan man tillgodoser den enskildes rättssäkerhet genom de skadeståndssanktionerade handläggningsregler och genom de möjligheter som finns när det gäller att överklaga beslut. Det är de möjligheter man har. Vad gäller periodiska hälsoundersökningar uppfattade jag att det rent allmänt fanns ett visst bekymmer kring dessa. Men jag kan inte riktigt begripa det. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet säger ju att de är positiva till förslaget när det gäller vissa grupper, men att de ställer sig tveksamma till en utökning. Man medger alltså att de behövs, men är litet allmänt tveksam. Jag skulle vilja att Lahja Exner uttryckte litet närmare på vilket sätt man i det här fallet är missnöjd. Låt mig gå över till att tala om den moderata reservation som gäller arbetsrättsliga mål. Vi moderater anser att Arbetsdomstolen skall återfå sin urprungliga roll, som är att tolka kollektivavtal, och att mål som rör enskilda förhållanden på arbetsplatsen skall föras i allmän domstol. Det är för oss en främmande tanke att organisationsföreträdare skall utöva ett dömande. Ibland kan man komma i den situationen att en intressekollission uppstår. Det gemensamma intresse som man har från organisationernas sida kan i många fall visa sig stå i strid med den enskilda partens intresse. Det är en av de stora anledningarna till att vi anser att man skall rösta på den moderata reservationen. Att arbetsmarknadens parter har uttalat ett stöd för att Arbetsdomstolen inte skall förändras anser vi inte vara skäl för att inte förändra. Att parterna vill ha kvar Arbetsdomstolen är en litet underlig motivering. Det skulle innebära att Arbetsdomstolen skall vara kvar. Det är faktiskt regering och riksdag som stiftar lagar i Sverige. En arbetsdomstol bör inte ha som argument att parterna vill ha kvar den. Det är riksdag och regering som är överordnade parternas tyckande. Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till utskottets hemställan, utom vad gäller mom. 19. Jag yrkar bifall till reservation 10. I övrigt yrkar jag avslag på de övriga reservationerna. 046703152205 N 2010-01-01 00:00:00 253015 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0992/#anf164