2349357 GH0992 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:92 Onsdagen den 20 april 1993/94 92 1994-04-20 00:00:00 Socialpolitik -- inriktning och anslag 7603CB93-51FB-4A0F-A2FF-9BED2D154EF3 10 ULLA ORRING (fp) fp Herr talman! Vi skall i dag fatta beslut om en rad viktiga frågor på socialpolitikens område. Det gäller ärenden som vi har behandlat i socialutskottet under vintern och våren. I enlighet med en överenskommelse vi gjort tänker jag i första hand uppehålla mig vid riktlinjerna för den generella välfärdspolitiken. Barbro Westerholm kommer senare att gå närmare in på hälso- och sjukvården, och Lennart Rohdin kommer att ta upp frågor som gäller barn och ungdom. Herr talman! Först något om förutsättningarna och tillvägagångssätten: Vilket regelsystem vill vi utveckla för att värna medborgarnas trygghet och vård och fostran av barn? Hur skall vi klara av att tillgodose behoven för dem som behöver resurser av god kvalitet inom hälso- och sjukvården? Jag tänker då på de äldre, som blir allt fler, och på de funktionshindrade. Kort sagt: Hur skall vi klara av att tillgodose de grundläggande behoven i det svenska välfärdssystemet? Regeringen anger i propositionen att grunden för den generella välfärdspolitiken ligger fast. Man säger att de ekonomiska trygghetssystemen även i framtiden skall vara allomfattande. Stöd och insatser kan grundas på inkomstbortfallsprincipen, men de kan också vara helt eller delvis beroende av inkomst. Vidare sägs det att lika villkor med rättvis fördelning skall råda vid vård, omsorg och service. Jag anser det väsentligt att vi kan slå fast dessa principer, som också utskottets majoritet står bakom. Som socialliberal vill jag tillägga att den generella välfärdspolitiken tillsammans med den aktiva arbetsmarknadspolitiken är det allra viktigaste kännetecknet för vårt land, och den har vi i Folkpartiet liberalerna arbetat för och kommer att arbeta för. Jag har blivit litet bedrövad då jag har hört tidigare inlägg i debatten. Bosse Holmberg menade att regeringen har agerat för valfrihet oavsett om det har funnits behov av det eller inte och moraliserade över regeringens hantering av frågorna. Vi som har varit med i debatten om barnomsorgen vet vilket oerhört stort motstånd socialdemokraterna har gjort mot privata alternativ i barnomsorgen. Nu ställer man äntligen upp för dem med en läpparnas bekännelse, men det är inte mer heller! Stefan Kihlberg i Ny demokrati sade när det gällde välfärden att staten skall garantera ''golvet'', grundtryggheten, men han undvek noggrant att redovisa vilken nivå ''golvet'' skall ligga på. Enligt vad vi har sett under de senaste turerna i socialutskottet saknas det inom Ny demokrati något som är grundläggande för demokratin, nämligen ansvar. Jag tror att det gäller också frågan om grundtrygghet. Till Eva Zetterberg skulle jag vilja säga några ord när det gäller frågan om en rättighetslag. Vi har ju nu en socialtjänstkommitté som arbetar och som skall lägga fram sitt slutbetänkande före årets slut. Kommittén har också lagt fram en del delbetänkanden. Uppriktigt sagt har jag mycket svårt att förstå Socialdemokraternas reservationer, som Vänsterpartiet har instämt i. Jag skulle vilja fråga oppositionen: Är det strävandena att ställa den enskilde i centrum och öka hans valfrihet och inflytande som irriterar er? Eller är det det faktum att alternativ till den offentliga tjänstesektorn skapar konkurrens som erbjuder både effektiviseringar och kvalitetsförbättringar? Eller är det vårt konstaterande att välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas? Herr talman! Från oppositionens sida gör man även gällande att det pågår en nedrustning inom den svenska välfärdsmodellen och att barns hälsa nu hotas. Ja, man menar att klassamhället är tillbaka. Det är som att höra ekon från 60-talet. Jag tolkar angreppen från oppositionen så att man menar att regeringen gör ett medvetet angrepp på välfärdspolitiken. Det är mycket olyckligt med en sådan debatt, som enbart skadar. Den skapar dessutom en fullständigt felaktig bild. Relevanta fakta talar ett annat språk. Men det behövs tydligen en påminnelse till oppositionen om att välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. För att långsiktigt trygga välfärden måste obalanserna i ekonomin därför undanröjas. Låt mig påminna om att de samlade sociala utgifterna inklusive landstingens och kommunernas utgifter för hälso och sjukvården, barnomsorgen, äldre- och handikappomsorgen m.m. uppgår till 475 miljarder för det kommande budgetåret, dvs. till 31 % av bruttonationalprodukten. Staten och socialförsäkringarna står för 300 miljarder av de totala utgifterna. Det är alltså stora insatser som man från samhällets sida gör. Om inte den borgerliga regeringen hade haft mod och styrka att göra den nödvändiga översynen av de automatiska och galopperande kostnadsökningarna i våra sjukvårdssystem hade det varit berättigat med kritik; då hade välfärdssystemet varit i gungning. Vi har tidigare levt med en socialdemokratisk politik och ett system som skapade köer och bidrog till en stor obalans i våra sjukvårdssystem. Jag vill än en gång framhålla att det är viktigt att behålla den svenska välfärdspolitiken. Men vi har uppenbarligen olika syn på hur vi skall gå till väga för att den skall bevaras. Vi måste vara medvetna om att det stora budgetunderskottet i de offentliga finanserna medför att en femtedel av utgifterna måste finansieras med upplåning. Med andra ord: Räntekostnaderna får inte växa mer på bekostnad av viktiga välfärdsfrågor och tränga undan viktiga utgifter för vård och omsorg. Det är en politik som vi benhårt håller fast vid från borgerligt håll och från folkpartistiskt håll. Herr talman! Den generella välfärdspolitiken berör en mycket viktig del i den socialliberala ideologin, och vi har nu ansvar för den i den borgerliga regeringen. Jag menar att frihet aldrig får reserveras för ett fåtal -- den måste ges en rejäl innebörd. I regeringen har Folkpartiet liberalerna därför varit med om att genomföra en rad reformer som innebär större frihet för den enskilde. Vi har gjort det möjligt att välja dagis, vi har kortat vårdköerna, vi har åstadkommit ett ökat stöd till de människor som lever i det glömda Sverige -- jag tänker då på t.ex. den lag som Sten Svensson tog upp, LSS. Möjligheten att välja husläkare återkommer jag till litet senare i mitt anförande. Det behövs inlevelse i människors vardag. Därför behövs det både hjärta och hjärna i politiken. Hur skall balans i ekonomin och ett fungerande välfärdssystem åstadkommas? Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att minska budgetunderskottet. Samtliga offentliga transfereringar är under översyn. En del har redan förändrats, exempelvis socialförsäkringen. Genom en krisuppgörelse med Socialdemokraterna genomförde vi en sänkning av ersättningen. Birgitta Dahl är nu oerhört kritisk till detta och har återkommit till det flera gånger. Men det var faktiskt Socialdemokraternas eget förslag som genomfördes. Från Folkpartiets sida önskade vi ytterligare en karensdag. Det hade varit bättre för de långtidssjuka. Utredningen HSU 2000 undersöker hur hälso och sjukvårdens framtida finansiering skall utformas. På lokal nivå ute i landstingen pågår ett förändringsarbete. Tyvärr valde oppositionen att hoppa av utredningen i stället för att vara med och påverka -- ett synnerligen egendomligt förfaringssätt från socialdemokratiskt håll. Två delbetänkanden kommer ändå att presenteras litet längre fram. Rapporten om vårdens svåra val är under remissbehandling. Alkoholkommissionen har i dagarna lagt fram sitt betänkande. Om vi kunde minska alkoholskadorna skulle vi göra stora vinster både för enskilda och för samhället i stort. Det är min innerliga förhoppning att det kommer att bli så genom en aktiv medverkan från samtliga partier. Socialdemokraterna säger i sin motion att välfärdspolitiken skall fungera som en enande kraft. Varför väljer man då att ställa sig utanför ett demokratiskt beredningsarbete? Från Vänsterpartiets sida säger man i en reservation att verksamheten behöver ses över. Det är ju det som regeringen och riksdagen håller på med. Man säger också att det går att utveckla skyddsnät. Jag tycker att det är bra att Vänsterpartiet instämmer i detta. Då tycker jag att man också skall ställa upp på majoritetens förslag i utskottsbetänkandet. När Socialdemokraterna tar upp barnens uppväxtvillkor är man förvisso ute i ett angeläget ärende, men angreppssättet tyder på en bristande insikt. Barnen är vår framtid, det bästa vi har. Det är vi ganska överens om. Utskottet slår också fast som mål att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden. Huvudansvaret är föräldrarnas och familjens, men det är viktigt att stat och kommun kan gå in med stödjande och kompletterande insatser och att det numera finns en barnomsorgslag som skall se till att barnen får en barnomsorg när de behöver det. Nu anklagar Socialdemokraterna regeringen för sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystemet. Jag måste då hänvisa till den gemensamma uppgörelsen mellan oppositionen och regeringen. Jag anser att både regeringen och riksdagen har varit mycket pådrivande i barnomsorgsfrågorna. Som jag nyss nämnde antog vi en barnomsorgslag den 17 december som bl.a. innehöll flera nationella mål. Den tar upp den pedagogiska verksamhet som Eva Zetterberg nämnde i sitt anförande. Ett annat mycket viktigt mål är att göra det möjligt för föräldrarna att i ökad utsträckning själva välja mellan olika alternativ. Därigenom ökar deras inflytande över den omsorg som barnen får. Självfallet finns det brister i samhället som vi måste vara observanta på. Det är därför viktigt att öka satsningen på metodutveckling och alternativ både inom och utom den offentliga sektorn. Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att gemensamt med en rad andra organisationer, bl.a. Barnombudsmannen, följa utvecklingen i landets kommuner i och med den ändrade ekonomiska situationen och det förändringsarbete som pågår. Man har lagt fram en rapport, och den analys som Socialdemokraterna kräver kommer i denna rapport. Självfallet kommer rapporten att beredas inom regeringskansliet. Jag delar inte den uppfattning om rapporten som Bo Holmberg gav uttryck för. Barnomsorgen är en av de större kommunala verksamheterna och också en av dem som har berörts mest av kommunernas besparingar. Trots detta konstaterar man i rapporten att den generella kvaliteten inom barnomsorgen på de flesta håll i landet är god. I kommuner där besparingar och förändringar har varit genomtänkta och förberedda har verksamheten kunnat anpssas till förändrade ramar utan allvarliga kvalitetsförsämringar, men det skall inte undanhållas att det också finns brister. Det måste vi även fortsättningsvis vara observanta på. Barn och ungdom är dock fortfarande en prioriterad grupp enligt rapporten. Av rapporten framgår även det positiva med lagstiftningen för barn med handikapp. Stödet till dem har förstärkts, och resurserna har inte minskat. Socialdemokraternas och Vänsterns reservationer har en välbekant prägel. Det finns ett misstroende mot enskilda lösningar och mot valfrihet. Det finns en stark tro på centralstyrning och detaljreglering. Att exempelvis myndigförklara patienten i vården eller tro på den enskildes förmåga är inte att tala om. Politiska beslut skall grundas på kunskap om barns behov säger Socialdemokraterna. Min fråga blir då: Är det socialdemokratiska förtecken som skall ligga till grund för kunskapen om barns behov? Socialdemokraterna saboterar nu tillsammans med Ny demokrati en hälsoreform som skapar kontinuitet och förtroende inom hälso- och sjukvården -- en första linjens sjukvård närmast människorna. Jag talar om husläkarreformen. Jag anser att alliansen är ett hot mot arbetsron och valfriheten inom primärvården. Ny demokratis ställningstagande visar på en omognad och brist på politisk hederlighet. Det har gemensamt träffats en överenskommelse om husläkarreformen och dess inriktning och finansiering, och riksdagen fattade också ett beslut. Nu är man beredd att riva upp det beslutet. Av en folkhälsorapport till Världshälsoorganisationen framgår det att folkhälsan i Sverige, trots alla illvilliga beskrivningar, är ganska god. För handikappade och utvecklingsstörda -- det glömda Sverige skulle jag vilja säga -- har livskvaliteten t.o.m. höjts. Min uppfattning är att välfärdssystemet har blivit effektivare. Den borgerliga regeringen har medvetet satsat på välfärd och valfrihet och infriat de löften som man gav. Vi reformerar, och Socialdemokraterna river ner. Om Socialdemokraterna kommer tillbaka till makten är valfriheten i fara. Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till reservationerna 5, 6, 12, 13 och 14. I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i socialutskottets betänkande. 0823175828602 N 2010-01-01 00:00:00 252861 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0992/#anf10