<anforande>
<dok_hangar_id>2349356</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:91 Tisdagen den 19 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:440 om religionsfriheten och Turkiet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>93E0EEAB-8601-43FE-A5DC-A7DAA3AF2EEF</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet ALF SVENSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Anders Svärd har frågat mig om
regeringen kommer att vidta några åtgärder för att
den turkiska regeringen skall acceptera att verklig
religionsfrihet skall tillämpas i Turkiet.

Den svenska regeringens syn på situationen i
Turkiet med avseende på bl.a. respekten för de
mänskliga rättigheterna och lokalvalen har
kommenterats av utrikesministern från denna
talarstol den 22 mars och den 12 april. Jag själv har
likaså vid flera tillfällen, senast den 9 november i
fjol, kommenterat situationen för den kristna
syrisk-ortodoxa minoritet som kallar sig assyrier.
Vad som sades vid dessa tillfällen gäller
fortfarande.

Herr talman! Turkiets grundlag stadgar att landet
är en sekulär stat och att alla medborgare är lika,
oberoende av etnisk och religiös tillhörighet eller
ras. En överväldigande majoritet av befolkningen
tillhör någon islamisk trosinriktning. Några
samfund åtnjuter ställning som officiellt erkända
religiösa minoriteter, nämligen den grekisk-
ortodoxa kyrkan, den armeniska apostoliska
kyrkan och judendomen. Utöver dessa finns det en
mängd andra religiösa samfund i landet, vilka inte
erkänns officiellt.

Sett i ett övergripande perspektiv kan de som
bekänner sig till olika minoritetsreligioner i Turkiet
utöva sin religion, men begränsningar för
samfundens verksamhet förekommer. Dessa
begränsningar berör inte bara kristna, utan i viss
mån även muslimska samfund. Den stora alevitiska
minoriteten uppger sig t.ex. utsättas för
diskriminering i fråga om tilldelning av anslag från
det statliga religiösa direktoratet. Bland dem som
bekänner sig till olika minoritetsreligioner uppger
sig många känna en utsatthet gentemot
myndigheter och grannfolk. Den turkiska
regeringen har anledning att uppmärksamma dessa
minoritetsgruppers situation och diskriminerande
förhållanden och agera för att minska deras känsla
av utsatthet.

Herr talman! Den svenska regeringen för en
löpande dialog med den turkiska regeringen i fråga
om respekten för de mänskliga rättigheterna, vilket
naturligtvis också inkluderar religionsfriheten. I en
demokrati har alla individer en självklar rätt att
utan risk för diskriminering utöva sin religion. Den
turkiska regeringen är ansvarig för att
religionsfriheten respekteras i landet.

Sverige välkomnar Turkiets strävan att sluta upp
bakom de demokratiska idealen, däribland
religionsfriheten. Jag säger detta med anledning av
att det också finns strömningar i Turkiet som
ifrågasätter dessa värderingar. Samtidigt är det
viktigt att vi följer hur landet lever upp till sina
åtaganden som medlemsstat i bl.a. Europarådet
och ESK i fråga om respekten för de mänskliga
rättigheterna. På senare tid har en tonvikt lagts vid
andra aspekter av dessa rättigheter, såsom
yttrandefrihet och frihet från tortyr. Den svenska
regeringen kommer även i fortsättningen att
uppmärksamma respekten för religionsfriheten
som en del av de mänskliga rättigheterna i våra
kontakter med Turkiet.
</anforandetext>
<intressent_id>0739780276601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252788</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0991/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
