<anforande>
<dok_hangar_id>2349356</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:91 Tisdagen den 19 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på frågorna 1993/94:422 och 429 om massakern i Dili m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8387B18A-F237-4569-A5B5-7C49F9288BEB</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>Bertil Måbrink (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det värsta är att Sverige ger
biståndspengar till tre ockupationsmakter:
Indonesien, Marocko och Kina. Jag kommer alltid
att jaga den som är rättighetsminister och
biståndsminister, oavsett om landet har en annan
regering, om denna politik fortsätter.

Det står följande i slutet av Alf Svenssons svar:
''Man bör också hålla i minnet att Sveriges
möjligheter att påverka den indonesiska politiken i
MR-frågor ökar i takt med att våra förbindelser och
vår dialog med Indonesien fördjupas och breddas.''

Hur stora u-krediter tror Alf Svensson att det
behövs ytterligare för att få militärerna i Indonesien
att respektera de mänskliga rättigheterna? Jag kan
inte läsa ut något annat av citatet än att
möjligheterna är större ju mer u-krediter vi ger.
</anforandetext>
<intressent_id>0519019074802</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252778</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0991/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
