<anforande>
<dok_hangar_id>2349356</dok_hangar_id>
<dok_id>GH0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:91 Tisdagen den 19 april</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>1994-04-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:460 om vårdhem och gruppboende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>56F80011-F3EE-466F-9778-8B26F0B8332B</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>CHATRINE PÅLSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill börja med att tacka
socialministern för svaret på min fråga, även om det
hade varit önskvärt med en något ökad tydlighet
beträffande socialministerns inställning i de här
frågorna.

Som socialministern har anfört har riksdagen fattat
ett beslut om att man skall utgå från den enskilda
individens behov. Bakgrunden till det är att man i
socialutskottet har diskuterat de ofta alltför rigida
bestämmelserna vid förändringar och att behovet
skall vara det styrande.

Självklart är min övertygelse att det är viktigt för
många av de utvecklingsstörda att ha en egen
bostad. Men ibland känner man att statsmakternas
rigida beslut har gjort att behovet har kommit i
skymundan och att det är själva bestämmelsen som
har tagit över. Jag vill fråga socialministern om inte
det underlag som vi beslutade om innebär att de
lokala politikerna kan göra bedömningar som leder
till att de utvecklingsstörda kan få det bättre, även
om det inte till fullo blir så att en och en flyttar ut i
samhället.
</anforandetext>
<intressent_id>0377384542907</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>252742</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH0991/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
